Tre frågor till Tove Lifvendahl

Tre nya frågor till Tove Lifvendahl som är samhällsdebattör och skribent, samt medverkar i SVT:s nyhetspanel. Hon är för närvarande föräldraledig från sin tjänst som kommunikationschef på Svenskt Näringsliv.

1. Vad gör dig lycklig?
Jag glädjs åt mycket och tillåter mig att känna mig lycklig för både stora och små företeelser; min familj som består av en man och två barn – barnen är ju en helt outsinlig källa till rena lyckorus – umgänge med goda vänner, bra möten och samtal med andra människor, naturupplevelser, resor, vackra saker och god mat, att lyckas med något man föresatt sig, bra litteratur, film och musik, blommor, presenter, att skriva, fotografera, hantverka och baka… För att nämna en del.

2. Vad skulle du vilja göra för att göra världen till en bättre plats?

Jag har en del värderingar jag tror tillhör ett gott samhälle, och arbetar för att förändra i den riktningen, både genom mitt arbete och det jag gör som fri skribent och opinionsbildare. Jag går till ett jobb och känner att uppgiften är att göra världen, åtminstone en liten del av den, till ett bättre ställe. För mig är det viktigt att jag kan lägga den motivationen till mitt arbete. Om jag finge vara sådär allsmäktig för en dag, skulle jag nog göra som i den gamla folksagan och låta folk byta jobb och livssituationer med varandra för en dag. Förståelse för andras verklighet är central för att världen ska vara en bra plats att leva på.

3. Vilka utmaningar ser du för att komma åt trafficking och andra uttryck för unfair sex?
Jag tror att både det politiska och det civila samhället behövs. Vi behöver både kunna diskutera resurser till rättsväsende och polis, för att kunna stävja och hantera brott och kriminalitet som förekommer. Men det räcker inte – det handlar också om att hitta kloka sätt att arbeta för att förändra attityder – även mildare ojämlika kulturer utgör medelvärden; det finns alltid en tyngdpunkt i en fråga som man kan försöka förskjuta åt önskat håll. Priset för att utöva övergrepp bör vara så högt att det faktiskt avskräcker. Men jag vill också säga att funnes det någon enkel lösning skulle vi redan ha genomfört den. Det tar tid – och är ett evigt arbete som aldrig når sitt definitiva slut.