I juli meddelade Hovrätten en dom som innebär ett starkt ställningstagande för kvinnors rättigheter. I målet hade en kvinna vaknat upp mitt i natten av att hennes pojkvän våldtog henne, när de var ute i en stuga i skogen. När hon vaknade upp var hon livrädd och vågade inte röra sig – hon drabbades liksom många våldtäktsutsatta av “frozen fright”. Efter att övergreppet avslutats smet den utsatta kvinnan ut och körde iväg i förövarens bil, för att få hjälp av polisen.
Rättsfallet behandlade det faktum att kvinnan inte hade körkort och hade druckit så pass mycket så att hon hade passerat gränsen för grovt rattfylleri. På grund av händelseförloppet som föranledde körningen, yrkade kvinnan på att hon skulle frias på grund av nöd. Nödbestämmelsen i 24:e kapitlet i brottsbalken innebär att vissa gärningar som annars är olagliga, kan anses vara försvarliga när fara hotat “liv, hälsa, egendom eller något annat viktigt av rättsordningen skyddat intresse”. Detta så länge gärningen inte är så kallat “oförsvarlig”, gärningen ska alltså vara acceptabel i relation till vad som hänt.
Tingsrätten resonerade att kvinnan kunde ha gjort andra saker för att hamna i trygghet. Åtminstone kört en kortare sträcka än de 10 minuter som den nyligen våldtagna kvinnan körde, och att gärningen var oförsvarlig i relation till hennes situation.
Detta tog Hovrätten för Övre Norrland avstånd ifrån helt. De menade istället att hon gjorde vad hon var tvungen att göra för att hamna i säkerhet, och att hon inte orsakat någon skada i och med sitt handlande. Detta är ett varmt välkommet ställningstagande. Det som är problematiskt är tingsrättens syn på frågan. De menade alltså att det faktum att en våldtagen kvinna som tar sig bort från sin förövare, utan att på något sätt skada någon annan, är mindre skyddsvärd än att upprätthålla en viss strikthet kring rattfyllerilagstiftningen. Detta visar återigen på problematiken med tingsrätter som gör skönsmässiga bedömningar, vilket vi tyvärr fått se ett flertal gånger under åren. I det här fallet fick kvinnan rätt till slut, men många har varken ekonomisk möjlighet eller mental kapacitet efter en våldtäkt, att fullfölja en rättsprocess genom att överklaga domen.
Slutet gott, allting gott – idag. Vi måste vara vaksamma på morgondagen och fortsätta stötta den här positiva utvecklingen vi ser, för vi kan inte ta den för givet.
Embla De Farfalla
Student och volontär RealStars