Kampanjen: The #facesofprostitution – vilken bild förmedlas och varför?

Ett blogginlägg på exoduscry.com som publicerades den 24 mars – på 25 årsdagen av lanseringen av Pretty Woman – och som sedan repostades av den australienska siten Mamamia beskrev hur unga kvinnor kan luras in i ett liv i prostitution på grund av den glorifierade bild som förmedlas i filmen Pretty Woman.

Inlägget resonerade kring vilken påverkan en enskild film kan ha haft, men att det är omöjligt att faktiskt veta hur många unga tjejer som lurats in i ett liv i prostitution på grund av den bild som förmedlas. Men faktum är att bilden av Julia Roberts som den ”lyckliga horan” är den bild som media, filmindustrin och tidningar tenderar till att sprida när prostitution uppmärksammas.

Men verkligheten är i själva verket den motsatta, och symboliseras av bilden på Maria nedan och underbyggs av statistiken som följer.

  • 75 % av kvinnor i prostitution blivit våldtagna,
  • 95 % har blivit utsatta för någon form av fysiskt våld eller övergrepp
  • 68 % lider av post-traumatisk stress.[1]

(Photo Credit: Brent Stirton’s award-winning photo of Maria.
(Photo Credit: Brent Stirton’s award-winning photo of Maria. Bilden bredvid den av Julia Roberts är på Maria, en kvinna från Östeuropa som lever i prostitution)

Som en reaktion på blogginlägget postade Tilly Lawless, som lever i prostitution, en bild på instagram under hashtagen #facesofprostitution där hon ville sätta stopp för den, enligt henne felaktiga, bilden av prostituerade som traffickingoffer som behöver räddning. Hennes inlägg fick sedan massiv spridning över hela världen med artiklar publicerade ibland annat Vice, BBC, the Mirror och Daily Life.

Inlägget på exoduscry som syftade till att belysa realiteten för många kvinnor som tvingats in i prostitution av människohandlare fick knappt någon som helst massmedial spridning. Men när kampanjen #facesofprostitution skapades av Tilly spreds den snabbt.

Att jag ens väljer att belysa detta på bloggen är för att uppmärksamma hur ”vanlig” media och social media snabbt tar sida och väljer att belysa valfrihet, att kvinnor själva väljer ett liv i prostitution och de är lyckliga. Bilden som förmedlas i filmen Pretty Woman aktualiseras återigen och anammas av media.

Men utav alla de unga tjejer och kvinnor som, av människohandlare, tvingats in i ett liv i sexslaveri – hur många av dessa har tillgång till internet och möjligheten att vara aktiva på social media?

Troligtvis inga. Att då debatten tillåts att föras och domineras av en minoritet av till synes ”lyckliga prostituerade” som vill förmedla budskapet av frivillighet, entreprenörskap och kontroll över den egna kroppen är problematiskt. I synnerhet då media generaliserar gruppen och ser dessa individer som representanter för en stor grupp människor som i själva verket är utsatta, marginaliserade, förtrycka och tvingade till ett liv i sexslaveri.

Människor som tvingas in i prostitution och sexslaveri driver inte kampanjer för att sexhandeln ska legaliseras och “personer som idag betonar skillnaden mellan ”frivilliga” prostituerade och de som är trafikerade gör så i syfte att normalisera prostitution. Inga prostituerade är frivilliga, och alla är offer för konsekvenserna av kommersialiserad sexuell misshandel” (Se tidigare blogginlägg om Rachel Moran’s bok Paid For).

Kommersialiserad och legaliserad sexhandel, driver efterfrågan och tvingar fler unga kvinnor och tjejer in i sexslaveriet och det är dessa som marginaliseras och glöms bort genom kampanjer som #facesofprostitution.

Kampanjen #facesofprostitution sprids som en löpeld på Twitter. Men frågan vi måste ställa oss är om den verkligen visar #theREALfacesofprostitution?

[1] Farley, Melissa et al. “Prostitution and Trafficking in Nine Countries: An Update on Violence and Posttraumatic Stress Disorder.” Journal of Trauma Practice, Vol. 2, No. 3/4: 33-74. 2003.; and Farley, Melissa. ed. Prostitution, Trafficking, and Traumatic Stress. Haworth Press, New York. 2003.

Be Sociable, Share!