Rachel Moran – Paid For

Paid For – My Journey Through Prostitution av Rachel Moran
Gill & Macmillan, Dublin, 2013
Bokrecension av Robert Schenck

Paid For är en engagerande, intressant, lärorik och mycket välskriven bok. Som alla utmärkta böcker kan den läsas på många olika sätt. Den är ett personligt, politiskt och feministiskt manifest. Den är även en beskrivning av en häpnadsväckande personlig resa.

Rachel Moran lämnade sin familj med psykologiskt instabila föräldrar för att bli hemlös som 14-åring. Mycket snart ledde hemlösheten in i prostitutionen. Som prostituerad arbetade hon i åtta år på gatorna i Dublins Red Light distrikt, i strippklubbar och bordeller, och som eskort. Som 22-åring lyckades Moran mirakulöst lämna skammen, våldet, eländet, fördärvet, drogberoendet, depressionen, äcklet och misshandeln som prostitutionen oundvikligen förde med sig. Efteråt började hon dokumentera sin livsberättelse, som efter tio års skrivande (2013) resulterade i boken Paid For. Boken blir därmed även en pågående berättelse om hennes modiga och ej avslutna arbete att hitta tillbaka till ett deltagande i samhället utanför prostitutionens fångenskap och till ett drägligt psykologiskt tillstånd.

”Hur är det möjligt?” undrar jag som läsare, att ta sig ur åratal av ständigt upprepad misshandel och förnedring för att sedan orka leva vidare med sitt barn, i sina relationer och med sitt arbete. Frågan stannar kvar hos mig under hela läsningen, och dröjer kvar länge efteråt. Men Moran lyckas ta sig vidare i livet genom att inte glömma, inte förtränga, och istället bearbeta och åter bearbeta i författarskapet, terapin och samhällsengagemanget. Det blir en stark berättelse där hennes förstahandserfarenheter och gedigna research ger en trovärdighet som inte går att matcha.

I kapitel efter kapitel avfärdar Moran alla de vanligaste myterna och feluppfattningarna om prostitution. Till exempel drevs Moran in i prostitutionen av en kombination av fattigdom, kemiskt beroende och sin dysfunktionella familjehistoria. Hon valde inte sitt liv som prostituerad, och det gjorde inte heller någon av de andra prostituerade som hon träffade, och de var många. Personer som idag betonar skillnaden mellan ”frivilliga” prostituerade och de som är trafikerade gör så i syfte att normalisera prostitution. Inga prostituerade är frivilliga, och alla är offer för konsekvenserna av kommersialiserad sexuell misshandel. Det finns dessutom ett speciellt ok som vilar på just de icke-trafikerade, och det är ”skammen som följer med den uppfattade skulden”. Moran skriver detta utan att på något sätt förminska det vidriga som drabbar samtliga prostituerade oavsett vad som har tvingat dem dit.

Författarens journalistiska färdigheter, som hon använder för att detaljerat beskriva sina egna erfarenheter som prostituerad och för att utifrån dessa möta de traditionella argumenten för en legalisering av prostitution, gör boken till en oumbärlig källa för alla som vill försvara den svenska lagstiftningen som kriminaliserar köpet av sexuella tjänster. Moran målar en sann bild av prostitution och kallar den genomgående för vad den är – kommersialiserad sexuell misshandel.

En bok om prostitution av en prostituerad hade lätt kunnat bli överdrivet sensationalistisk, men Moran undviker detta. Hon inkluderar dock ett fåtal detaljerade beskrivningar som räcker för att hjälpa läsaren fatta hur äckligt, förnedrande och farligt livet verkligen är som prostituerad. Samtidigt, på ett personligt, sakligt och övertygande sätt, vidgar författaren perspektivet och får det att bli mycket mera än en bok om prostitution. I själva verket handlar kommersialiserad sexuell misshandel om mycket mer – kvinnorättigheter, mansrollen, maktmissbruk, fair sex, lagstiftning och samhällsattityder.
Paid For behövs i den svenska debatten. Jag hoppas att den ges ut på svenska snart, och avslutar med några rader ur boken på engelska som handlar om författarens långa väg mot ”normalitet”:

“If anyone supposes that leaving prostitution ought to be met with some sort of jubilant mental fanfare, I cannot say they are mistaken in all cases, but they are certainly mistaken in mine. On leaving prostitution, I swapped the daily living of it for the daily reeling from it. I swapped enduring it for examining it. Both were uniquely painful, and the latter had its own flavours of fragmentation, new ones to contend with. For example, I could make no link that seemed worth making between my present-day self and the fourteen-year-old girl who’d walked out of her mother’s house eight years before. Who was she any more? And who was I? And how in God’s name could we be in any way related when the one thing that spanned the distance between us was a rotten foetid experience that had morphed her out of all existence? That wasn’t growing up. That was growing out, out of myself. It took a very long time to accept that what was good about me had survived prostitution; that the more basic elements of my fourteen-year-old self still existed and that they still existed inside me.” (p. 237)

Be Sociable, Share!