Med anledning av den RFSU-initierade debatten kring den svenska sexköpslagens effekt mailade vi Kajsa Wahlberg, kriminalkommissarie på Rikspolisstyrelsen och nationell rapportör för människohandel. Vi ville höra direkt från henne hur polisen uppfattar sexköpslagens effekter och hur hon ser på det fortsatta arbetet.
Kajsa Wahlberg
Vad erfar ni inom polisen och andra myndigheter är de främsta effekterna av den svenska sexköpslagsstiftningen?
– För det första har lagen lett till minskad gatuprostitution som i sin tur lett till färre ordningsstörningar och lägre brottslighet i de områden där gatuprostitution brukade/brukar äga rum. Innan sexköpslagen infördes så fick polisen mycket klagomål från allmänheten rörande dessa områden. Man vågade inte passera där och flickor och kvinnor blev ofredade av sexköpare som trodde att de kunde köpa sexuella tjänster av dem. I områden där prostitution förekommer så begås ofta brott som narkotikabrott, misshandel, penningtvätt och trafikbrott bl.a.
Vi kan också konstatera att hallickar och människohandlare inte ser Sverige som en attraktiv marknad för sina kriminella aktiviteter eftersom sexköpare är rädda för att åka fast. De som försöker etablera sig här kan inte göra det i någon större omfattning, vilket man kan se i andra länder som inte har en liknande lagstiftning.
Svenska sexköpslagstiftningen har tidigare kritiserats och nu senast genom en studie beställda av RFSU som ifrågasätter dess effekter och pekar b.la. på att stigmatiseringen av de prostituerade ökat. Hur svarar du på detta?
– Att vara i prostitution har alltid varit stigmatiserande och är det även i länder som legaliserat prostitutionen. Jag förstår inte hur en lagstiftning i sig kan orsaka denna stigmatisering. Att verksamheten går under jord på grund av lagen håller jag inte med om. Sexköp har redan innan lagstiftningen ägt rum inomhus eller på undanskymda platser. Det ligger liksom i sakens natur. Själva idén är ju att nå ut till marknaden, sexköparna, så så dolt är det inte för den som vill ta reda på var prostitution äger rum. Kan sexköparna hitta kvinnorna så kan polisen. Det handlar mer om attityder och prioriteringar.
Det är av stor betydelse för polisen att de som är i prostitution inte är kriminaliserade. Det tar bort ev. hinder för polisen när det gäller att kontakta dessa personer så att de vågar prata med oss. Det finns annars en risk att de tror att polisen vill åt dem, vilket är fallet i många andra länder där det är straffbart att vara i prostitution.
När det gäller frågan om minskat antal sexköp så måste man vända på det och fråga sig hur det sett ut om vi inte hade haft en lag som förbjuder sexköp? Lagstiftning fungerar för det mesta så att om något är straffbart så blir det ett hinder för de flesta att begå denna handling. Jag känner inte till någon lagstiftning som fungerar till hundra procent däremot. Det är exempelvis förbjudet att stjäla men det begås ändå stölder. Förmodligen hade vi sett mer av detta om det var tillåtet att bara ta saker hur som helst.
Vad ser du är viktigt framåt för att fortsätta minska sexhandeln och för att skydda offren för människohandel och dem som hamnar i prostitution?
– Polisen bör arbeta mer med att beivra sexköp för att förebygga människohandel. Det är också viktigt att ingripa i ett tidigt skede när vi ser tecken på att unga människor far illa i denna verksamhet. Risken finns annars att de hamnar i prostitution under en lång tid framöver. Här jobbar polisen aktivt med att ta fram och sprida nya arbetsmetoder för att lokalisera och söka upp dessa unga i samverkan med socialtjänsten.
Kajsa
Ett tidigare blogginlägg med Kajsa Wahlberg om polisens arbetet mot trafficking hittar du här