I Generösa män berättar Maria Balck om den grymma verkligheten bakom livet som ”sugarbabe”. Efter en skilsmässa som resulterar i en ekonomisk kris blir sugardejting en sista utväg för Maria. Hon upptäcker snart att sugardejtingsidan i själva verket är en sexförmedlingssajt och snart hamnar författaren i prostitution med ett stort antal sugardaddies. Läs Roberts Schencks recension.
Bokrecension
Hur jag överlevde generösa män – en bok om sugardejting
av Maria Balck
Ordberoende Förlag, Stockholm, 2024
När jag fick boken Generösa män i min hand blev jag förväntansfull. I stor utsträckning blev mina förväntningar uppfyllda. Boken är mycket snyggt formgiven och huvudparten av boken är Maria Balcks egen beskrivning av sina år som sugarbabe, en beskrivning som talar sanning: Sugardejtingsajten är till för sexförmedling, trots dess framtoning som författaren beskriver som ”förvillande lik en vanlig dejtingsida”.
Balcks historia tar avstamp i en livskris: skilsmässa, kollapsat företag och efterföljande hemlöshet. Det som författaren kallar ett vanligt familjeliv ändras på nolltid till misär. Balck söker då hjälp på banken. Hon träffar den lokala bankmannen Bank-Janne som erbjuder bolån men i utbyte mot sex; då fick det bli ”kojan i bilen ett tag till …”. Balck söker även stöd hos kommunen. Budgetrådgivaren på Kommunkontoret konstaterar: ”Du är fortfarande tillräckligt snygg för din ålder. Lösningen för dig är att skaffa dig en rik man som kan betala ditt liv. Du har några i din telefon på gång redan.” Sugardejtingen hade redan påbörjats innan hon sökte hjälp hos kommunen och Balck hade nämligen varit helt öppen med rådgivaren. I stället för förståelse och konstruktiva råd fick hon denna verbala käftsmäll tillbaka.
Efter beskrivningarna av dessa misslyckade försök att få hjälp börjar bokens kärna – korta kapitel som handlar om hennes år som sugarbabe. De flesta avsnitten beskriver en specifik sugardaddy. Vi möter t ex odördaddyn, sushidaddyn och tortyrkällarmannen. Männen är individer, men de är också slående lika. Allt i den s k relationen är ensidigt. När författaren väntar sig något tillbaka blir hon alltid besviken. Det enda hon får är i bästa fall pengarna de kom överens om, som brukar lämnas fram på ett minst sagt respektlöst sätt. Männen anser sig vara ”generösa”. Livet är mycket farligt för sugarbaben, som i all prostitution.
Den första kontakten med en sugardaddy kallas av männen för kemifika. Då får männen ”möjlighet att se och känna på produkten som han önskar köpa. De får möjlighet att prata och försöka förstå hur längt hon är villig att gå och till vilket pris. Att föreslå ett upplägg som ’både parter vinner på’, som en förhandling som i slutändan alltid mannen vinner. Det uppstår en naturlig maktobalans i en situation där en person betalar en annan för att utföra något.” Ren prostitution, alltså.
Våldet accelererar. Männen och SMS:en kan dyka upp när som helst på dygnet. En gång överraskar en av hennes sugardaddys med en gruppvåldtäkt. Det är två tjejer till där som ”säkert var 20 år yngre än jag” (Balck är över 40 år när detta sker, alltså en äldre sugarbabe än de flesta. År 2022 fyllde hon 50). Ett tjugotal män deltar i våldtäkten: ”Ett virrvarr av händer, munnar, tungor över mig, lemmar som i omgångar stacks i min mun, ner i min hals, saker som åkte in och ut i mig.” Kapitlet slutar med ett mycket ledsamt konstaterande: ”Vilka männen var? Det vet jag fortfarande inte idag.”
”Idag lever jag ett vanligt familjeliv igen.”, står det i kapitlet som avslutar den gripande första delen av boken. Tyvärr består kapitlet bara av en enda sida. Som läsare blir jag både konfunderad och besviken. Hjälpen tillbaka till ett ”vanligt” liv kom inte från samhället utan från någon hon benämner som sin ”räddande ängel”. Som läsare undrar jag: vem är denna ängel? Är det en man, en kvinna, en terapeut, en gudstro? Jag får ingen vidare förklaring förrän senare när jag läser på bokens bakre omslagsflik att det var terapi som gjorde det möjligt för författaren att gå vidare i livet och så småningom bedriva studier i genusvetenskap. Att Falck väljer ett kryptiskt sätt i boken att beskriva hjälpen som hon fick är olyckligt. Det finns flera goda exempel på hur kvinnor som tagit sig ur prostitution beskrivit sin bearbetningsprocess (med bibehållen integritet, och ofta kortfattat). Det är inte bara viktigt för läsare utan egen erfarenhet av övergrepp att få en inblick i återhämtningsprocessen. Författaren har dessutom ett ansvar gentemot andra som är eller har varit offer för övergrepp att åtminstone nämna något om den typ av professionell hjälp som hon fått.
Boken avslutas med Del 2, ”Fakta”. Det är en sakligt skriven och lättläst del av boken som är ett utmärkt komplement till Balcks personliga historia. Den gör boken balanserad, och distansen kan i någon mån mildra läsarens sorg och ilska efter att ha tagit del av författarens utsatta liv som sugarbabe. Bland annat kan man läsa om en Madame Le Fair som har berättat om sina upplevelser som traffickingoffer, eskort och sugarbabe. Maria Balck konstaterar: ”Prostitution i alla former är oerhört farligt för den som utsätts, och om man ska gradera det efter hennes upplevelser så är sugardejting den farligaste och tyngsta varianten.”
Tack, Maria Balck, för att du har delat din berättelse. Det är viktigt att många får läsa den. Som du själv skriver, ”Samtidigt som du läser de sista raderna här i min bok, skriver sugardaddies sina första rader till nya tjejer. Precis som de skrev till mig.”
Två SVT-serier om sugardejting:
Sugarbabe (nu endast på Yle Arenan)
Köp mina trosor (på SVT Play)
I båda dessa serier blir sanningen bakom sugardejting uppenbar. Läs Robert Schencks recensioner av dessa serier här.