RealStars gästbloggare Robert Schenck recenserar boken Prostitution Narratives, stories of survival in the sex trade, där läsare får ta del av värdefulla berättelser från överlevare från prostitutionen.
Författare: Caroline Norma och Melinda Tankard Reist, red.
Utgivare: Spinifex Press, North Melbourne, Australia, 2016
Bokrecension av Robert Schenck
“… det finns en röd tråd som går igenom bidragen i denna bok: författarna har överlevt, kommit ut på andra sidan, och vill berätta för världen vad prostitution verkligen handlar om.” (sid. 20, översättning: RS)
Det är förfärliga saker som kvinnorna som överlevt prostitution berättar. Ändå blir det en utmärkt bok som alla vi som bättre vill förstå trafficking och prostitution ska läsa.
De nitton berättelserna som utgör huvuddelen av boken introduceras sakligt av redaktörerna i ett förord. Där påminns vi än en gång om hur vi som stödjer den så kallade nordiska modellen, som kriminaliserar köp av sexuella tjänster, motverkas av mäktiga intressegrupper.
Förordet följs av ett kort och välskrivet kapitel av den före detta prostituerade journalisten Rachel Moran, författare till den självbiografiska boken Paid For. Moran menar att hon ”hade tur” som lämnade prostitution redan 1997. Sedan dess har mytologin kring ”sex work” vuxit enormt, och internet har gjort livet för de prostituerade, om möjligt, ännu värre. Nuförtiden skapar t ex sexköpare ”communities online” där de prostituerade “recenseras” och förnedras.
Huvuddelen av boken följer sedan, med de nitton livsberättelserna skrivna av före detta prostituerade. Några av författarna berättar med mognad och distans efter många år av traumabearbetning. Andra har mindre distans, men lika hemska erfarenheter. Samtliga kapitel är värdefulla för oss läsare. Ofta ligger barndomstrauman i dysfunktionella familjer bakom det självförakt som driver eller lockar kvinnorna in i prostitutionen.
Det brukar gå ”lätt” att dras in i prostitutionen men det är desto svårare att lämna den. Förutom alla andra beroenden som hör till, blir prostitutionen i sig själv ett beroende. Hur kan man återgå till ett anständigt arbete och liv när pengarna man tjänat på fyra timmar i prostitution motsvarar två veckors inkomst i ett ”vanligt” jobb, och när arbetsmarknaden är helt stängd för dem som tidigare sålt sina kroppar i åratal? Det är först när insikten kommer, att priset för depression, droger, våld och självutplåning är alldeles för högt som den mödosamma resan mot ett nytt liv kan börja. Att läsa berättelserna om prostitutionsåren och den efterföljande vägen mot ett helande inger stor respekt. Det är oerhört modiga kvinnor som skriver:
“During my years in prostitution the violence was sometimes underhand, sometimes direct. I was gagged, choked, gang raped, pushed, pulled by the legs, shoved, yelled at, threatened, lied to, anally raped, filmed and photographed naked with and without my consent. I had to put up with foul-smelling clients, obese clients with flabs of skins completely hiding their penis (and you have to find it), nervous, dangerous men on hard drugs, men who drugged me without my consent. For example – and this shows how naïve I was – one of my regular clients liked to take cocaine in the room and constantly offered me some to get high with him. I always refused. But the shifty ones would put some powder on their tongue just before going down on me. The drug travelled through the skin into my blood vessels and a short time later I was not myself anymore. I lost control: the drug had kicked in. I felt nervous and stressed. I didn’t like the feeling of derailment of my thoughts that these drugs often provoked.
I had sex with guys who were just out of prison or on remand: rapists, drug dealers, perpetrators of violent assaults with convictions and crimes committed that I had never heard of. I was such a ‘good girl’, ignorant and impressionable. Some didn’t say why they came to a brothel but they boasted that they missed their missus. Some looked normal and fashionable, some looked as if they’d had a rough life. Hippy or high-on-drugs couples who wanted the lesbian experience were also sent my way from reception. I was taken to swingers’ parties and had young, trendy, private clients. I took anything: what was important to me was that my act, each time, was convincing so I could get the most money from them.
I was abused by old men who took me on so-called ‘sailing holidays’ where I had to have sex all day on a small boat. The dream beaches and pristine turquoise water I saw could have been imagined in my head. The unsavoury ‘holiday’ memories eclipsed the beauty of the nature I witnessed on the Great Barrier Reef. Big-shot millionaires who own famous Australian businesses ordered me around like a submissive dog in training. One had pancreatic cancer and could not ejaculate, but I still had to get him off. He needed so much arousal that he always asked for two women. I had to fake orgasms, fake love, be ‘the girlfriend experience’ those losers were longing for.
Losing seven years of my life being a hole for men’s pleasure is violence.” (sid. 175-176)
Geneviève Gilbert som skrivit detta är idag konstnärinna. Hon har grundat ”Pink Cross Foundation Australia” som bl. a ”erbjuder stöd, hopp och alternativa livsval till personer som önskar lämna prostitution….”
I Sverige bör vi känna stolthet över den nordiska modellen som av överlevarna anses vara det enda vettiga samhällsalternativet i kampen mot kommersialiserad sex. Så kallad legalisering eller reglering av prostitution löser inga problem, tvärtom. Kriminaliseringen av sexköp och därmed efterfrågan är något vi måste vara rädda om. Det finns starka krafter inom den globala sexindustrin som för en hård kamp mot den nordiska modellen.
Till sist: Spinifex Press ger ut flera intressanta böcker om prostitution, pornografi, sexualitet, mm.