Som en del i Sveriges ordförandeskap i EU arrangerades den 29–30 mars en tvådagars konferens om människohandel med fokus på att adressera den efterfrågan som driver exploateringen.
Konferensen var överlag ett uppfriskande inslag då man i den här typen av internationella sammankomster ofta undviker de nödvändiga samtalen om efterfrågan, trots att detta fokus är en internationell rättslig skyldighet och en avgörande strategi för att bekämpa människohandel.
Sveriges hållning var att visa den nordiska modellen, eller ”The Equality Model” som den numera kallas, som den bäst lämpade modellen för att minska sexuell exploatering och de skador som drabbar sårbara människor. Modellen innebär att sexköpslagen kriminaliserar köparen men inte den utsatta.
Bland de många panelerna under dagarna fanns möjlighet att få inblick, evidens och kunskap kring olika modeller för att motverka efterfrågan, exempelvis den franska och irländska varianten av sexköpslag. Även lagstiftning i länder som tillåter så kallad “frivillig” prostitution diskuterades tillsammans med problematiken med denna typ av lagar. Exempelvis togs Tyskland upp, med reglerad prostitution och där sexköp och koppleri är tillåtet samt Cypern som förbjuder påtvingad prostitution och organiserade former som koppleri.
EU förslaget gällande anti-traffickingdirektivet om att kriminalisera “medvetet användande av ‘tjänster’ från offer för människohandel” var inte oväntat en av nyckelfrågorna under panelerna. De flesta var eniga om att det är ett tandlöst förslag som inte kommer att minska efterfrågan på sexköp, något vi ser i Tyskland och Finland som är två av de länder som redan har denna lösning. Där har det visat sig att det är otroligt svårt att bevisa att förövaren varit medveten i sitt utnyttjande. En annan konsekvens är att ”knowing use” inte skapar nödvändiga incitament för polisen att prioritera att ingripa mot människor som utnyttjas i prostitution och människohandel. Däremot ser vi att en sexköpslag är ett effektivt verktyg för polis att ingripa vid prostitution och även komma åt människohandel.
Här är två talande citat som visar problemen när själva sexköpet inte är förbjudet:
”Ska jag vara ärlig, så kände jag till våldet som kvinnorna utsattes för, jag tänkte bara inte på det vid det tillfället” – Sexköpare
” Prostitute-users are typically incapable of distinguishing and/or unmotivated to differentiate between prostituted persons who have been subjected to the illicit means delineated in article 3 (a) of the Protocol and those who have not” – UN Special Rapporteur on Trafficking in persons (2014).
Det förefaller som om konferensen blev ett ljust ögonblick för att höja den politiska viljan och visa på konkreta åtgärder för att motverka efterfrågan. Det blir en appell att använda rättsliga åtaganden som paragraf 18 i EU direktivet och FN:s Palermoprotokoll. Förhoppningsvis kan det skärpa de pågående förhandlingarna inom EU för att anta ett reviderat direktiv mot människohandel och ett nytt direktiv som avser mäns våld mot kvinnor. Vi hoppas att Sverige, som leder förhandlingarna, ska göra sitt yttersta för att EU:s medlemsstater ska komma överens om att motverka efterfrågan på prostitution med ett tydligare ramverk.
Prostitutionens verklighet måste synliggöras i direktiven och de krävs att alla ansvariga för sexuell exploatering ställs till svars, även sexköparen. Handlingen utgör våld mot kvinnor.
Och för att återge HM Drottning Silvias ord när hon inledde konferensen och avslutade talet med att säga att vi ska låta barn som lidit sexuell exploatering och offer för människohandel förstå att vi tror dem, skyddar dem och inte förövarna. Och än viktigare att vi agerar, och gör det i samverkan.
Konferensen har många fler höjdpunkter och ni kan se den i efterhand här