Från sexslav till rikskänd förebild: Robert Schenck recenserar Paulina Bengtssons bok “Utnyttjad, våldtagen och såld”

I Utnyttjad, våldtagen och såld berättar författaren Paulina Bengtsson om sina förfärliga upplevelser som sexslav i Sverige när hon var 22 år. Förövaren Jim ljuger och manipulerar, våldtar och videofilmar. Författaren lyckas så småningom fly och hon grundar senare Novahuset som hjälper andra offer för sexuellt våld. Läs bokrecensionen av Robert Schenck.

Bokrecension
Utnyttjad, våldtagen och såld, En sann historia.
av Paulina Bengtsson och Jessika Devert.
Bokförlaget Lind & Co AB, Stockholm, 2020/2023

Året är 2001. Paulina Bengtsson är 22 år gammal och hittar Jim
på Spraydate. Hon faller pladask för honom. Kan han måhända vara ”drömkillen”? Fyra månader senare flyr hon sexslavshelvetet som han utsätter henne för. Ungefär 20 år senare är hon rikskänd föreläsare och utbildad behandlingsassistent. Hon driver Novahuset i Linköping som hon grundade redan 2008, en förening mot sexuellt våld som arbetar främst med förebyggande arbete och rådgivning.

Det är denna starka, livslånga resa som Utnyttjad, våldtagen och såld handlar om. Helvetet var nämligen långtifrån över när Paulina lyckades fly. Rädslan, skammen och skuldkänslorna fortsatte att plåga henne, och porrfilmerna som hon tvingades spela in finns kvar online för oöverskådlig framtid. Men författaren lyckades hitta ny styrka genom professionell bearbetning, gruppstöd, relationen med sina två döttrar, sina hästar,
och inte minst genom arbetet med Novahuset.

Budskapen i boken är viktiga för alla som vill förstå vad övergrepp handlar om. De framkommer så småningom tydligt i författarens berättelse: Det är aldrig offrets fel, förövaren bär skulden. Och den som utsätts för övergrepp kan samtidigt låtsas må bra inför sin familj och sina vänner. Signalerna om att någonting är alldeles på tok finns där, men missas ofta av både de närmaste vännerna och anhöriga.

Signalerna missas även i andra sammanhang. Vid ett tillfälle säljer Jim Paulinas kropp till fem män som begår gruppvåldtäkt på henne i ett hotellrum i Mölndal. När jag läste att hotellpersonalen inte reagerade på tydliga signaler tänkte jag på vikten av RealStars fortlöpande arbete med utbildningar inom hotell- och besöksnäringen:

”När vi checkade in på hotellet på förmiddagen hade Jim frågat om det hade kommit några gäster till honom, men receptionisten skakade nekande på huvudet. För mig var det obegripligt att ingen reagerade. Där kom jag med två män och den ena mannen frågar om någon av de andra fem männen kommit och ingen reagerar. Ingen tyckte att det var konstigt att jag var ensam kvinna med sju män i ett rum gjort för två. Jag ville att någon skulle se vad de utsatte mig för, att någon skulle reagera, men jag vågade varken säga eller göra någonting.

I stället log jag åt receptionisten och allt såg säkert helt normalt ut, i deras ögon. Om man med normalt menar sju män och en kvinna på ett hotellrum. 

Efter nästan två timmar var de klara och en efter en drog de sig tillbaka, klädde på sig jeans och knöt sina skor. Jag låg kvar, utslagen på sängen i nästan samma position som när de började, men nu var jag en kladdig, öm och smutsig spillra av mig själv. Jim räknade pengar och småpratade med Jocke som filmat det hela.”

Paulina låser sedan in sig på toaletten och försöker trösta sig med den enda lösning hon kan komma på – att ta sitt eget liv. Då knackar Jim på dörren:

” – Kom nu, det är dags för mig och Jocke att få vårt, sa Jim och drog ut mig i rummet och kastade ner mig på sängen.”

Bokens undertitel förmedlar också ett viktigt budskap: detta är En sann historia. Tro på offrets berättelse när du hör den. På ytan, och utan utbildning och förståelse för kontexten, skulle en polis, domare, lärare, eller vem som helst tycka att Paulina ”gick med på” övergreppen och kunde ha lämnat förövaren när som helst. Men inget kan vara längre från sanningen. I Paulinas fall blev hon dock så småningom trodd, och bevisen räckte till en fängelsedom för Jim på 14 år, det vill säga maxstraff.

Det är så klart väldigt svåra övervägningar när man bestämmer sig för att i bokform självbiografiskt berätta om övergrepp. I Utnyttjad, våldtagen och såld lyckas inte alltid författarna hitta rätt balans, tyvärr. Del 1 som handlar om Paulinas tid i fångenskap är för utdragen. Den tar upp över hälften av bokens 300 sidor och längden drar ner på helhetsintrycket och läsupplevelsen. Att berätta om de många övergreppen i detalj har absolut ett mycket viktigt syfte: Den läsare som inte har varit utsatt för övergrepp behöver beskrivningarna för att helt enkelt förstå hur fruktansvärda de är. Men jag hade önskat att den stilistiska stramhet som finns i Del 2 och framförallt i Del 3, även hade funnits i Del 1.

Boken avslutas med några utmärkta sidor med rubriken ”Fakta – Unga och övergrepp”. Dessa förstärker bokens mycket angelägna budskap och befäster Paulina Bengtssons enorma resa från ett ungt, sårbart offer i bokens början till en medveten, klok och kunnig förebild, och expertrådgivare. Några citat från faktasidorna:

Ur “Till dig som blivit utsatt för övergrepp”:

“-Prata med någon, ta hjälp. Det kan vara skrämmande och svårt men det går inte förtränga, du behöver bearbeta det som hänt dig för att få en chans att må bättre.

-Det är aldrig ditt fel, oavsett vad du gjort innan, under eller efter det som hände. Den som utsatt dig bär alltid ansvaret.”

Ur ”Till vuxna och föräldrar”:

-“Förövare finns där barn och ungdomar finns. Engagera dig i ditt barns vardag på nätet – testa spelen de spelar och följ de sociala medier som ditt barn gillar och prata om vad ni möter. Grannen, läraren eller fotbollstränaren kan tyvärr vara en förövare. Var uppmärksam.

-Förbjud inte. Hota inte. Prata i stället och visa att du finns där. Vad tror du händer om du förbjudit en sak och något ändå händer? Då berättar de inget och du får kanske aldrig veta.” 

Tre andra böcker av kvinnor som tagit sig ur prostitution (se recensionerna på denna hemsida):