En människorättsfråga av akut relevans

Läs RealStars volontären Cecilia Samuelssons tankar kring rättigheter och prostitution. 

Frågan om sexköp, situationen för människor i prostitution och utvecklingen i länder som Tyskland och Nederländerna sedan de legaliserade sexköp är en människorättsfråga av akut relevans. Det är en fråga om mänskliga rättigheter, om brott mot människors rättigheter, om en stor mängd människors utsatthet och om en destruktiv utveckling som vi alla har ett ansvar att ta tag i. Det är en fråga om människovärde, om vad det faktiskt måste innebära att stå för jämställdhet och kvinnors frigörelse, och en fråga om vad vi egentligen kan tillåta från och av män som en dominerande klass med känsla av berättigande till kvinnors kroppar

Läs om situationen i Tyskland. Läs om situationerna på de stora bordellerna, bordellerna som tar ett fast inträde och sedan låter män ha hur mycket “sex” de vill med hur många kvinnor de vill. Bordellerna som erbjuder menyer med mäns favorithandlingar att utsätta kvinnor för: oskyddat sex, analsex, gruppvåldtäkt, att ha sex med höggravida. Förnedrande och rent farliga företeelser som inte kan bygga på annat än kvinnohat, objektifiering och en pornografikultur där män kopplar sexuell njutning till våld och kvinnoförnedring. Läs här och här
Läs om vilka det är som utsätts, vilka som hamnar i detta. Läs om de fattiga, traumatiserade, marginaliserade kvinnor som är sexköparnas och sexhandelns största offer. Läs i den första artikeln ovan om den nigerianska kvinnan som EU:s anti-traffickingkoordinator Myria Vassiliadou mötte i London, kvinnan som var utsatt för trafficking och tvingades träffa upp till tjugo män om dagen. Män som hon berättade att hon inte ville vara där för, att hon hade blivit tvingad och skulle bli dödad om hon inte gjorde som människohandlarna sade. Vad männen svarade? Att de inte brydde sig. De hade ju betalat för detta.

I frågan om sexköp, prostitution och människohandel för sexuella ändamål finns en bred klyfta mellan två olika läger som går åt två helt olika håll. Å ena sidan inför länder som Irland den nordiska modellen, enligt vilken sexköp blir olagligt men att sälja sex lagligt, för att skapa en större säkerhet och möjlighet att få hjälp och stöd för de som säljer sex, och straffa de som exploaterar och utnyttjar. Å andra sidan utvecklas länder som Tyskland och Nederländerna till ett bordellernas och hallickarnas paradis, där mäns vilja att köpa sex går före kvinnors trygghet, där politiker anser att män som inte kan ”få” sex på annat sätt måste ha rätt att köpa det, och där folk framhåller “individens frihet” som det viktigaste av allt, trots att denna frihet i praktiken är mäns frihet att kunna köpa sex – inte kvinnors frihet att välja vad som ska ske med deras egna kroppar. Den friheten är inte stor för en ekonomiskt och socialt marginaliserad kvinna som tvingas ta emot kunder på enorma bordeller tills hon svimmar eller hennes kropp går sönder. Samtidigt som män skriver öppet på Facebook om hur de “sexturistar” i asiatiska länder och reser iväg för att exploatera utsatta kvinnor och barn ökar sextraffickingen i Europa – studier visar på en stark koppling mellan legalisering av sexköp och en ökad trafficking. Uppenbarligen finns det bara ett stigma som minskar vid legalisering, och det är stigmat kring att köpa sex. Kvinnor i prostitution och kvinnor utsatta för trafficking föraktas, ignoreras och utnyttjas lika mycket ändå, om inte mer.

Vi måste fråga vilka det är vi ska prioritera. Vilka är det vi ska se till att ge rättigheter och skydda? I en värld där kvinnor tvingas både direkt och indirekt, av hallickar och människohandlare, av ekonomisk och social utsatthet, av tidigare erfarenheter av övergrepp och trauman, och där hela industrin präglas av mäns objektifiering av kvinnor, av mäns vilja att exploatera, skada och förnedra, och där föreställningar om att män har rätt till tillfredsställelse på bekostnad av andra genomsyrar mycket av den allmänna synen på sex – vad är det då vi bör arbeta för, om vi vill arbeta för kvinnors frigörelse, för jämställdhet, för en värld där allt sex sker med samtycke, för en värld utan maktobalanser som utnyttjas till den överordnades fördel? Har vi verkligen råd att förneka alla kopplingar mellan lagliga sexköp och trafficking, mellan kvinnors sociala utsatthet och prostitution, mellan patriarkatets maktobalans och mäns syn på sex som något som kan köpas? Har vi verkligen råd att inte betrakta denna fråga som en människorättsfråga av akut relevans? Män som köper sex är ett hot, och deras inbillade rätt till sexuell tillfredsställelse på andras bekostnad är vad som möjliggör exploateringen och våldet som drabbar framför allt kvinnor och barn i en mardrömslik utsträckning. Vi har inte råd att inte ställa dem till svars och lyfta detta som den människorättsfråga det är.