Strategier för att minska efterfrågan i Tyskland, Nederländerna och Sverige

Förra året släppte EU-kommissionen en rapport om människohandel för sexuella ändamål.
En del av rapportens fokus är strategier för att minska efterfrågan på personer utsatta för
människohandel för sexuella ändamål. RealStars volontär Gabriella Wolfe har läst rapporten. 

Rapporten studerar två olika metoder för att minska efterfrågan; avkriminalisering av koppleri
och kriminalisering av sexköp. I Tyskland och Nederländerna har man valt att
avkriminalisera koppleri, medan kriminalisering av sexköp är den metod som Sverige
använder och som RealStars jobbar för.

I följande inlägg kommer EU-kommissionens slutsatser kring dessa strategeíer att
sammanfattas i tre delar. Första delen fokuserar på hur Tyskland och Nederländernas
respektive Sveriges lagstiftning ser ut.

Tyskland och Nederländerna
I Tyskland och Nederländerna är människohandel, påtvingad prostitution och att ta ut
överdriven vinst av andras prostitution olagligt, men att sälja sex, köpa sex och att ta ut
måttlig vinst av andras prostitution (i Sverige benämnt som koppleri) är lagligt. Verksamheter
som tar ut vinst av andras prostitution kan till exempel vara bordeller.

I Tyskland och Nederländerna genomförs kontroller av verksamheter som tar ut vinst av
andras prostitution, för att se till att rådande regler efterföljs. I Nederländerna utformas
reglerna lokalt, och i Tyskland utformas ibland inte några regler alls. Det finns alltså inga
nationella regler i varken Tyskland eller Nederländerna.

Syftet med lagstiftningen i Tyskland och Nederländerna är att förbättra anställnings- och
arbetsvillkoren för personer i prostitution, och att driva efterfrågan från den illegala sektorn
(med människohandel, påtvingad prostitution och överdrivna vinstuttagningar) till den legala
och reglerade sektorn.

Sverige
I Sverige är människohandel, sexköp och att ta ut vinst av andras försäljning av sex
(koppleri) olagligt, men precis som i Tyskland och Nederländerna är det lagligt att sälja sex.
Syftet med lagstiftningen i Sverige var från början att bidra till ökad jämställdhet; så länge
män kunde köpa kvinnors kroppar (vilket är hur prostitution nästan alltid ser ut) ansåg man
att jämställdhet var omöjligt.

Sedan lagen trädde i kraft har syftet utvecklats. Idag ses lagen som ett verktyg i arbetet mot
människohandel. Man menar att efterfrågan på prostitution driver människohandeln och
därför ska efterfrågan vara olaglig.

Del 2  Effekter av lagstiftningen

Tyskland och Nederländerna
Enligt rapporten har människohandel för sexuella ändamål i Tyskland och Nederländerna
förändrats på olika sätt inom den legala och illegala sektorn sedan lagen trädde i kraft.
Människohandeln och den påtvingade prostitutionen har minskat i den legala sektorn, men
verkar istället ha förflyttats till den den illegala sektorn. Ett av målen med lagstiftningen var
att driva efterfrågan från den illegala sektorn till den reglerade, vilket alltså inte har skett.
Ett annat mål med lagstiftningen i Nederländerna och Tyskland var att förbättra anställningsoch
arbetsvillkoren för personer i prostitution, men rapporten kommer fram till att länderna
har misslyckats med det. Personer i prostitution har inom varken den legala eller illegala
sektorn fulla rättigheter till sjukförsäkring, föräldraledighet, pension m.m.

Att så mycket resurser riktas mot den legala prostitutionssektorn, bland annat med
licensiering och kontroller, innebär att färre resurser riktas mot den illegala sektorn. På så
sätt skyddar lagstiftningen främst västerländska och äldre personer i prostitution, som
framförallt finns inom den legala sektorn, snarare än migranter och yngre personer i
prostitution; grupper som är mer utsatta för olaglig exploatering.

Sverige
Rapporten drar slutsatsen att det finns betydligt färre personer i gatuprostitution i Sverige
jämfört med andra nordiska länder som inte har kriminaliserat sexköp. Dessutom visar
rapporten att andelen utländska kvinnor – en grupp som är särskilt utsatta för
människohandel för sexuella ändamål – är betydligt lägre jämfört med i andra nordiska
länder.

Lagstiftningen har också lett till att färre män köper sex. Fler yngre än äldre människor tycker
att sexköpslagen är bra, vilket tyder på att lagstiftningen har haft en normerande effekt.
Kritiker av sexköpslagen påstår ofta att lagen har bidragit till mer våld mot prostituerade,
större stigma kring prostitution, att färre kvinnor i prostitution söker hjälp, att prostitutionen
har gått under jorden och att fler män köper sex utomlands. Rapporten kommer dock fram till
att det inte finns någon grund för dessa påståenden.

Del 3 Rekommendationer för att minska efterfrågan

Rapporten avslutas med några rekommendationer riktade till både EU och
medlemsländerna för att minska efterfrågan på personer utsatta för människohandel för
sexuella ändamål. Några av dessa är:

● Avkriminalisera att sälja sex – för att kunna identifiera personer utsatta för
människohandel för sexuella ändamål, hjälpa dem och effektivt lagföra
människohandlare.
● Kriminalisera köp av sexuella tjänster från personer utsatta för människohandel för
sexuella ändamål och påtvingad prostitution. Här föreslår rapporten att köparen ska
kunna dömas för att ha varit oaktsam.
● Kriminalisera köp av sexuella tjänster från personer under 21 år, eftersom dessa är
särskilt utsatta för olaglig exploatering.
● Kriminalisera köp av sexuella tjänster från personer inom den illegala sektorn.
● Kriminalisera köp av sexuella tjänster på gatan.
● Överväg kriminalisering av alla sexköp. Det finns för lite forskning för att rapporten
definitivt ska kunna rekommendera kriminalisering av alla sexköp, men indikatorer
pekar tydligt på att kriminalisering av sexköp minskar människohandel för sexuella
ändamål.

Här kan du själv läsa rapporten.