Journalisten Helena Björk har skrivit en bok som beskriver i detalj vad som har hänt i Sverige sedan införandet av sexköpslagen. Hon tar med forskare, opinionsbildare, politiker, kuratorer och prostituerade personer. Slutsatsen är att det brister i stödet till dem som utnyttjas i prostitution. Läs Robert Schencks recension.
Socialt oacceptabelt
av Helena Björk
Bokförlaget Atlas, Stockholm, 2023
Det finns ett tydligt budskap som genomsyrar Helena Björks reportagebok Socialt oacceptabelt: 1999 årssexköpslag skulle vila på två ben, det kriminella och det sociala, men de sociala insatserna har varit mycket bristfälliga. Prostituerade personer i Sverige får inte det stöd och den hjälp de behöver.
Mikamottagningarna och Evonhuset utgör undantagen, öar där de prostituerade bemöts på ett icke-dömande sätt av erfarna kuratorer. Tyvärr finns dessa nästan uteslutande i storstäderna och de når långtifrån alla behövande. Inom det offentliga, t ex rättsväsendet och vården, möts prostituerade personer ofta av fördomar och oförstånd, och prostituerade personer från tredje land (utanför EU) kan t o m avvisas för ”oärlig försörjning” utan någon som helst förståelse eller social insats. Numera har dessutom Tidöavtalets användning av termen ”bristande vandel” med prostitution som ett exempel förstärkt fördomarna och rört till det i skuldfrågan. Det är ju sexköp som är oacceptabelt enligt svensk lag. Personerna i prostitution bryter inte mot lagen.
Redan i förordet slår författaren fast:
”Tanken var att skapa ett vasst verktyg mot sexköparna – och en moralisk vägvisare mot nationell enighet. Alla skulle tycka att sexköp är oacceptabelt. Men framförallt var lagen ett komplement. Socialt stöd till människorna som säljer sex och förebyggande arbete skulle skötas av sociala myndigheter. Det var politikerna eniga om. Det var organisationerna eniga om. Och det var de som säljer sex eniga om.
Men ingen verkade prata om det. Jag ställer nya frågor.
Har politikerna gjort grundjobbet? Finns det vård och stöd i hela landet? Finns det någon som tar ansvar i kommunerna? Finns det pengar? Vilket skyddsnät finns det för alla utländska medborgare som säljer sex i Sverige?
Låt mig avslöja att svaren inte imponerar.”
Helena Björk tar inte ställning i sexköpslagsfrågan. Boken kallas ju reportage och hon menar att det som hon benämner som ”polariseringen” i debatten har kommit i vägen för ett politiskt och samhälleligt engagemang i ett socialt stöd för prostituerade. Björk citerar dock Margot Wallström, en stark förespråkare för sexköpslagen, som samtidigt kräver en förbättring i det sociala stödet: ”Det kräver att man engagerar sig med dem som är offer och utsatta. Därför är det dags att vi tittar över vad vi behöver göra för att modernisera och uppdatera. Titta på Frankrike som har infört lagstiftningen nu, vad är det de har som vi inte hade då? Det är framförallt stödet till dem som utsätts och det förebyggande. Man ska se hela kedjan.” Wallström ser alltså ingen motsättning i att stödja sexköpslagen och samtidigt kämpa för de sociala insatserna. Även RealStars anser ju att det är sexköpslagen som ska kombineras med exitprogram och andra sociala insatser.
Igenom boken väver författaren in berättelser om, och intervjuer med, tre prostituerade kvinnor – Julia, Danielle och Jasmine. Det ger boken variation, viktiga inblickar och ett mänskligt perspektiv utifrån de utsattas synsätt. Berättelserna blottlägger de krafter som ligger bakom prostitution och som har framgått tydligt i mina tidigare recensioner på RealStars webbsida: fattigdom, akut behov av pengar, psykisk ohälsa, kemiskt beroende, barndomstrauman, PTSD, mm.
Utöver berättelserna från de tre kvinnorna kommer många andra röster fram i boken. Forskare, politiker, samhällsdebattörer, kuratorer, m fl, kommer till tals. Det ger en heltäckande, mångsidig bild av utvecklingen under de senaste decennierna men de disparata åsikterna leder ibland till en splittrad läsupplevelse.
Författaren tar även med ett ofta försummat globalt samhällsperspektiv vad gäller orsakerna till prostitution: ”Ett samhälle fritt från prostitution handlar inte enbart om minskad efterfrågan. Utan också om att inte behöva sälja sex eller tvingas till det. Exemplen på det gör sig påminda så fort levnadsförhållandena hårdnar. En pandemi. Ett krig.” Björk påpekar också att det är viktigt att uppmärksamma att kategorierna av personer som är utsatta för sexuella brott har förändrats med tiden, inte minst eftersom barn och ungdomar, ofta genom sociala medier, har blivit en stor grupp som måste inkluderas i framtida förebyggande och sociala insatser.
Som RealStars-läsare är det viktigt att ta till sig Helena Björks huvudbudskap, att Sverige måste skärpa stödet till personer som utsätts i prostitution, och även de rättsliga rutinerna, för att försäkra sig om att de prostituerade får den hjälp och respekt de behöver. En av de viktigaste avsikterna med sexköpslagen har uppenbarligen inte blivit verklighet.
Men som RealStars-läsare är det lika viktigt att hålla fast vid att avkriminalisering av prostitution underblåser en förfärlig sexindustri och leder bl a till ett samhälle som skyltar med vidriga normer (ta Tyskland som exempel). Jag gissar att Helena Björk har valt att inte ta ställning i frågan om kriminalisering av sexköp för att boken inte skulle drunkna i det hon kallar för en polariserad debatt. Men då är risken att sexköpslagen förlorar den centrala roll den har i en nationell prostitutions- och traffickingpolicy.
Ingenstans i boken står det något om författaren, om vem hon är och om vad hon tidigare har skrivit. Det är en brist. På förlagets webbsida kan man däremot läsa:
”Helena Björk (född 1985) är journalist verksam i Stockholm. Sexualpolitik och feministiska frågor tillhör hennes specialområden.
Socialt oacceptabelt – ett reportage om svensk prostitutionspolitik är hennes första bok och utkommer våren 2023 hos Bokförlaget Atlas.”