Idag fortsätter Tina Bergqvist från Helsingborg inom temat fair sex – eller snarare sätter fokus på när det saknas. Tina har journalistbakgrund och flyttar nu i höst tillbaka till sin hemstad Helsingborg för att läsa Internationella relationer.
Jag minns när jag gick i sexan. Skolans populäraste kille stannade framför mig, log sitt charmiga leende och innan jag förstått vad som hänt så hade han rört mig ”där nere” utanpå kläderna, flinat lite och gått vidare som ingenting hade hänt. Jag blev både glad och förvirrad. Naivt glad för att han valt ut just mig, äcklad av att det kändes helt fel. Jag var inte med på det och hade inte bett om det. Händelsen glömdes bort, jag tog aldrig upp det med någon även om jag misstänkte att han gjorde så på de andra tjejerna också.
När jag blev äldre hörde jag mina tjejkompisar argt berätta om killar som tafsat på dem på krogen utan minsta uppmuntran. På många jobb och andra ställen runt om i landet (och världen) pågår samma sak.
En chef eller kollega som tar sig lite för mycket friheter och inte inser att han gör fel. Klart vi måste markera att det inte är okej! Tyvärr förstår vissa inte innebörden av ordet ”nej” eller ”sluta” och fortsätter ändå, eggade av att det ”egentligen” är ett ja.
För inte så längesedan läste jag en liten artikel om en berusad man som gått förbi en kvinna vid spärrarna i tunnelbanan och tafsat på hennes rumpa. Kvinnan ifråga blev jättearg och knäade och sparkade mannen. Mannen blev åtalad för sexuellt åtalande men kvinnan slapp straff helt. Jag tycker faktiskt att det var helt rätt. Hon försvarade ju bara sig. Eller? Jag vågar påstå att flertalet kvinnor skulle hålla med mig men inte män.
Felet ligger varken enbart hos kvinnorna eller männen, men något är väldigt snedvridet i vårt samhälle. All hysteri runt hur en man och kvinna ska se ut och vara, grupptryck och många andra olika psykologiska faktorer spelar in. Vi ska kunna klä oss hur som helst, flirta och till och med kunna följa med någon hem och sedan ha möjligheten att säga nej till sex utan att bli utsatta för övergrepp. Varför är det inte så idag?
Hur uppfostras de som tror att det är okej att ta för sig och röra vid vem som helst, var som helst och tro att det är uppskattat, oavsett det är en man eller kvinna? För visst är männen inte ensamma om det här, det finns kvinnor som håller på med sexuella övergrepp mot män också även om jag får känslan av att dem inte alls är lika många. Man kanske gör det på ”skoj”, eller i alla fall skyller på det om man blir konfronterad. Jag vet inte. ALLA har rätt till sina egna kroppar, men ingen har rätt att ”inkräkta” på andras kroppar utan deras medgivande. Man kan vara hur tydlig som helst med sina gränser och ändå råka illa ut. Det är inte rätt.
Tina Bergqvist för RealStars