Kvinnliga migranter i Europa möts av stora brister i tillgång till stöd- och vårdinsatser och riskerar att utsättas för sexuell exploatering

European Network of Migrant Women’s senaste rapport visar att det finns stora brister i stöd- och vårdinsatser till kvinnliga migranter i Europa, och att de är även särskilt utsatta för att försättas i sexuell exploatering. Precis som många i kommersiell sexuell exploatering så lider kvinnliga migranter i hög utsträckning av posttraumatisk stressyndrom, ångest och depression. 

​​RealStars har läst den senaste rapporten från European Network of Migrant Women’s ( ENMW) som tagits fram av nätverkets kvinnliga migranter från olika länder inom EU. Sedan tidigare vet vi att kvinnor i migration löper stor risk för att utsättas för människohandlare och hamna i sexuell exploatering. Kvinnliga migranter och minoritetsgrupper är även överrepresenterade bland kvinnor i prostitution då människohandlare, sexköpare och de som exploaterar kvinnor söker efter de mest utsatta. I ENMW:s rapport framkommer det även att kvinnliga migranter i hög utsträckning har svårt att få tillgång till bostad, utbildning, vård och jobbmöjligheter. Flera kvinnor har ingen eller en låg inkomst, deras livsmöjligheter begränsas ofta av långsamma asyl- och migrationsprocesser hos myndigheter och de utsätts för diskriminering från både omgivning och myndigheter. Precis som många som blir offer för kommersiell sexuell exploatering (KSE) så är det många som lider av ångest, depression och PTSD.

Svårigheter och hinder i stöd

Vi vet från flertalet rapporter att personer som utsätts i kommersiell sexuell exploatering  har väldigt begränsad tillgång till adekvata stödinsatser, samtalsstöd och exitprogram i hela Europa. Bara i Sverige uppger mer än 50 % av personer i KSE att man inte erbjudits professionellt stöd, och många vittnar om misstroende och skuldbeläggande från samhällets stödinsatser. Enligt ENMW:s rapport så avgörs tillgången till stödinsatser för migrantkvinnor i sexhandel helt av ländernas kategorisering av medborgarstatus och odokumenterade migranter har väldigt begränsad tillgång till vård- och stödinsatser i flera länder i EU. ENMW:s rapport visar på betydelsen att övervinna språkbarriärer då det finns svårigheter och ovilja hos professionella inom stöd- och vårdinsatser att förstå kulturella och språkliga skillnader. Väntetiderna är långa för att få träffa specialister som kan ge adekvat stöd till migrantkvinnor, och i de flesta länderna finns inte ens någon specialiserad vård. 

Tabu och stigmatisering försvårar även möjligheterna att få tillgång till dessa stödinsatser. Psykisk ohälsa stigmatiseras fortfarande i flera av de undersökta länderna vilket medför svårigheter för kvinnor i migration att söka hjälp för ångest, depression eller PTSD som många personer i kommersiell sexuell exploatering lider av. Kvinnorna upplever ofta att de inte blir trodda och att systemet inte kan hjälpa dem, och undviker därför att prata om det. ENMW hänvisar även i rapporten till filosofen Mary Daly’s analys som beskriver problematiken att man ofta i psykoterapi fixerar på individproblem, när utsattheten i sexuell exploatering tvärtom bör ses genom en lins av strukturell feministisk analys. ENMW och Daly framhäver att individualiseringen riskerar att förstärka känslor av ansvar och skuld och att samtalsstöd för personer som utsatts i sexuell exploatering därför inte kan vara ideologiskt neutrala, när övergreppet kommer ur strukturellt våld och förtryck. 

I ENMW:s rapport finns flera berättelser från kvinnor i migration, bland annat Malaikas, en kvinna som överlevt människohandel för sexuella ändamål. Hon understryker vikten av ett starkt socialt skyddsnät, samt att polisens hantering av personer som varit utsatta för människohandel måste ändras. Hon berättar att det är traumatiserande att gång på gång behöva redogöra för alla detaljer om vad hon varit med om för polisen. Även detta är beskrivningar som vi känner igen från redogörelser av personer som utsatts för sexuella övergrepp i Sverige. 

Slutsatser och rekommendationer

ENMW:s och rapportens slutsatser är att det krävs att professionella inom stödsystem och vård ska ha rätt kompetens. De lyfter även vikten av rekrytering av personal med migrantbakgrund för att möta migrantkvinnornas behov, och att det bör finnas specialisttjänster, expertis och stödgrupper för att kunna stödja kvinnor med psykisk ohälsa som resultat av trauman. ENMW framhäver även att det krävs en mer holistisk bild kring migrantkvinnornas rättigheter och livsvillkor, kortare väntetider och adekvat socialt och ekonomiskt stöd samt långsiktigt stöd till nätverk och jourer. Parallellt med detta vet vi att efterfrågan på betalda övergrepp är hög, särskilt i länder med legaliserad sexhandel. Det är sexistiska och rasistiska män som begår betalda övergrepp. Vi måste bryta den ständigt växande sexindustrin i Europa, och för det krävs samlade insatser både förebyggande och kring skydd och stöd samt att ställa de ansvariga inför rätta. 

Läs hela rapporten här
Ta del av ENMW:S rekommendationer genom att klicka på bilden nedan:

 

Be Sociable, Share!