I följande krönika delar Sara Jansson, en volontär och framtida Fair Sex – Ambassadör med sig av hennes tankar om sextrafficking. Håll utkik på hemsidan för fler blogginlägg i vår följetång!
”Många hade inte överlevt om de inte gjort valet att sälja sex. Oavsett anledningen så ska valet respekteras – vare sig någon tycker det verkar spännande och roligt, eller för att överleva, eller allt däremellan”. – Emmy M Kerstinsdotter – Sexarbete eller prostitution, intervju 16-03-02.
Oavsett vad så ska valet respekteras skriver Emmy M. Kerstinsdotter i en intervju för tidningen Ottar i mars i år. Oavsett vad. Ska. Valet. Respekteras. Låt oss prata lite om den första delen i den här meningen, för vad innebär egentligen detta vad? Vad och för vem?
Ofta när prostitution diskuteras används argument som Kerstinsdotters, att mycket bottnar i människans rätt till sin egen kropp, rätten att bestämma över den, att använda den som man vill och till vad man vill. Om människor inte har sin fria vilja vad har de då? Så långt är jag med, den fria viljan är en fin tanke och rätten att bestämma över sin egen kropp är för mig en självklarhet som alltid borde förespråkas. Men vad innebär detta i praktiken i just denna diskussion? Det som saknas i resonemang som dessa är strukturbegreppet, fokus på de bakomliggande attityderna och strukturerna som gör det fria valet möjligt och som bär våra rättigheter framåt. Om sexuell frigörelse för en person innebär slaveri för någon annan – vad är det då värt? När individuella val diskuteras i samband med kroppsliga rättigheter så måste frågan ställas – vem betalar priset för det fria valet?
”Där prostitutionen är utbredd finns det också många fall av människohandel. En legalisering av prostitution skapar en acceptans och en norm kring sexköp; efterfrågan växer och utbudet följer efter. Därigenom skapas en marknad för såväl prostitution, koppleri och människohandel”. – Nätverket mot Trafficking och Individuell Människohjälp, januari 2011
Det finns en hel del data som på olika sätt kartlägger antalet offer för människohandel i olika länder. EU rapporterade 2014 (Trafficking in human beings, eurostat statistical working papers 2014) att antalet offer som kommit i kontakt med myndigheter på grund av människohandelsbrott var strax under 4000 i Nederländerna jämfört med strax över 300 i Sverige 2010-2012. Av 100 000 invånare så innebär detta 7.9 % i Nederländerna och 1.1 % i Sverige. Kanske beror detta på att prostitution är lagligt i Nederländerna samtidigt som det är kriminaliserat i Sverige eller kanske beror det på andra faktorer, hur som helst kan det argumenteras för att man urskilja en tendens ur siffror som dessa. Det blir svårt att blunda för det faktum att människohandel och prostitution hänger samman precis som fallet är med utbud och efterfrågan på den mänskliga kroppen.
Perspektivet måste breddas och prostitutionsdebatten nyanseras. Strukturbegreppet måste inkluderas i resonemangen och argumenten ta avstamp i frågor om normer och bakomliggande värderingar som ger en helhetsbild av situationen. Hänsyn måste även tas till olika typer av statistik inom området. Det blir en grov förenkling av problematiken att se prostitution och människohandel som vitt skilda företeelser. De måste ses i ljuset av varandra, först då tror jag att vi kan nå framgång i kampen mot den illegala handeln med människor. Vi måste tala i termer av utbud och efterfrågan med fokus på normer och strukturer som ligger bakom dessa. Vi måste bli bättre.
Att fritt välja är ett privilegium och detta privilegium måste inses och respekteras i sin egentliga mening och inte i den mening det används för att försvara mekanismerna bakom prostitution. För en människas fria val kan även innebära en annan människas avsaknad av detsamma. Ett privilegium för någon får inte betyda ignorans gällande en annan människas förutsättningar att forma sitt liv. Vad är det då värt?
Om priset vi måste betala för sexuell frigörelse är sexuellt slaveri – då är det inte värt det och kommer aldrig att vara.