En friande dom för människohandel i Angeredsfallet

En familj i Angered i Göteborg friades tidigare i höst i hovrätten på samtliga åtalspunkter i ett fall där människohandel ingick. En djupdykning i domen visar på svårigheterna med att bevisa människohandel, men också på hur svensk lagstiftning tycks vara något mer komplicerad än den internationella lagstiftning som den bygger på.

Mannen i familjen, som ursprungligen kommer från Serbien, hade rest till Serbien för att hälsa på bekanta. När han reste hem igen var det i sällskap med en 14-årig flicka, från en fattig familj, som skulle leva med, och gifta sig med, hans vuxna son. Flickan gick med på överenskommelsen och hennes pappa har sedan dess fått ekonomiska bidrag från familjen i Angered. När flickan väl kom till Sverige fick hon reda på att sonen lider av en psykisk och intellektuell funktionsnedsättning. Hon har sedan dess levt isolerat i lägenheten, har inte gått i skolan eller lärt sig svenska, och har inte haft tillgång till sitt pass; faktorer som bidragit till flickans utsatthet.

Äktenskap för minderåriga är bara tillåtet under särskilda omständigheter i Sverige, och med ett tillstånd från länsstyrelsen. Trots det är varken barnäktenskap eller tvångsäktenskap kriminaliserade. En person som arrangerar ett tvångsäktenskap kan göra sig skyldig till människohandel, i de fall där de tre rekvisiten/elementen (ung. kriterier) är uppfyllda. Enligt FN:s konvention om transnationell organiserad brottslighet och Palermoprotokollet är de tre rekvisiten:

1)     The recruitment, transportation, harbouring or receipt of persons…

2)     by means of threat, or use of force or other forms of coercion, of abduction, of fraud, of deception, of the abuse of power or of a position of vulnerability, or of the giving or receiving of payments or benefits to achieve the consent of a person having control over another person…

3)     for the purpose of exploitation. Exploitation shall include, at a minimum, the exploitation of the prostitution or other forms of sexual exploitation, forced labour or services, slavery or practices similar to slavery, servitude or the removal of organs.

Den svenska lagstiftningen om människohandel innehåller dessutom ett tillägg till det tredje rekvisitet, nämligen att offret: ”ska exploateras för sexuella ändamål, tvångsarbete eller annan verksamhet i en situation som innebär nödläge för den utsatte”. Ett exempel på ett sådant nödläge från tidigare förarbeten till lagen är: ”en ung person som utnyttjas sexuellt och för hushållsarbete inom ramen för ett tvångsäktenskap”.

Hovrätten var i det här fallet överrens om att flickan rekryterats till uppgiften som flickvän eller fru åt den vuxna sonen i familjen. Informationen som gavs innan flickan togs till Sverige var direkt missvisande, eftersom föräldrarna inte berättade att sonen var förståndshandikappad. Det första rekvisitet om rekrytering är därmed uppfyllt, och även det andra. Eftersom offret var under 18 år krävs egentligen inte att rekvisit 2 är uppfyllt, men för straffansvar krävs det alltid någon form av påverkan från gärningsmannens sida. Personligen skulle jag vilja tillägga att föräldrarna i det här fallet utnyttjade flickans familjs ekonomiska utsatthet, vilket de regelbundna betalningarna till hennes pappa talar för. Rekvisit ett och två är alltså tydliga i det här fallet.

Svårigheterna kommer när det handlar om rekvisit nummer tre, det om uppsåt till utnyttjande. Åklagaren valde i det här fallet att fokusera på att offret skall ha utnyttjats sexuellt när hon var yngre än 15. Sonens särdrag och situation togs också upp som bidragande till ett nödläge för flickan. Hovrätten ansåg inte att det fanns tillräckligt med bevis för att det skulle ha rört sig om en nödsituation. Det kunde inte heller bevisas att äktenskapet arrangerats för att flickan skulle kunna utnyttjas sexuellt. Dessutom ändrade flickan sitt vittnesmål under processens gång. Eftersom elementet om utnyttjande inte kunde bevisas så friades de åtalade på samtliga punkter, inklusive olaga hot och våldtäkt. Ett hovrättsråd och en nämndeman höll inte med, utan ansåg att föräldrarna borde dömas till två års fängelse för människohandel.

Det här är ett av de fall som bidrar till statistiken i EU, där antalet åtal för människohandel ökar, medan antalet fällande domar har minskat. Människohandel är ett komplext brott som är svårt att bevisa. Man brukar särskilt diskutera svårigheterna med att bevisa att någon haft ”en avsikt att utnyttja…” en annan person. Offer för människohandel är dessutom ofta extremt isolerade och utsatta, och även under en rättsprocess oroliga över följderna av deras vittnesmål.  Att vittnesmål förändras i takt med att brottsoffer upplever sig hotade eller utsatta är knappast något att förundras över, vilket hovrättsrådet och nämndemannen jag nämnde tidigare också påpekat. För att kunna förbättra både lagstiftning och rättspraxis krävs en större förståelse för hur brottsoffer för människohandel påverkas av såväl brottet som rättegången.

För mig är det svårt att förstå hur man kan fastställa att ett 14-årigt barn som sålts för att leva med en främling som lider av en psykisk och intellektuell funktionsnedsättning, i ett land där hon inte talar språket eller får gå i skolan, i ett hem där hon inte får tillgång till sitt eget pass och sin egen identitet, inte befinner sig i en nödsituation.

Stella Rössborn för RealStars

Be Sociable, Share!