Kvinnorna skickas tillbaka till sina hemländer efter de vittnat klart mot sina människohandlare. Tillbaks till fattigdomen med lika, om inte sämre, förutsättningar som förut. Förutsättningar som gjorde att de från första början hamnade i klorna på människohandlare och skickades ut i väst-europa där de gång på gång såldes mellan länder, hallickar och sexköpande män. Tills de hamnade i Göteborg och efter en tid lyckades bli “fria” av svensk polis. Bara för att få berätta sin historia och sedan… hamna tillbaka igen?
Hur fungerar vårt rättssystem (och migrationssystem) när unga kvinnor, utsatta för våld, övergrepp och kränkande behandlingar, efter en rättegång full av förnedring och självutlämnande, sätts på ett plan tillbaka till den rumänska landsbygden där deras barn väntar på att mamma ska komma hem och försörja dem med mat, kläder, omtanke och kärlek? En mamma, som oavsett tvång eller inte, sålde sin kropp till rika svenska män i brist på andra möjligheter. En mamma som skickade de få pengar hon fick tillgång till, hem till sina barn.
När denna mamma återvänder till sin fattiga hembygd och det återigen visar sig att försörjningsmöjligheterna är lika med noll, kommer hon inte då att riskera att (återigen oavsett tvång eller inte) ge sig av och utsättas för den tortyrliknande behandlingen, bara för att kunna försörja sig och sina barn? Kommer hon inte igen, att bli lurad på pengar och kvarhållen längre tid än avtalat mot sin vilja?
Kommer kvinnorna ens att överleva den dag de tar steget ut på rumänsk mark? Trafficking är en organiserad och kriminell verksamhet och människohandlarna som står åtalade i Göteborgs tingsrätt verkar och arbetar förmodligen inte ensamma. Deras nätverk är troligtvis större än så. Och framförallt är detta nätverk ännu farligare för kvinnor som hjälpt till att “sätta dit” någon av deras egna.
Riksorganisationen för kvinno -och tjejjourer kräver att kvinnorna som är modiga och starka nog att våga vittna mot sina förövare bör få stöd, hjälp och bostad i Sverige så fort rättegången är avklarad och männen fällda (eller friade).
Dessa kvinnor är brottsoffer och borde få den statusen i rättegången både mot männen som prostituerat dem och de som åtalas för att ha köpt sex av dem. De borde få ett målsägandebiträde och rätt att begära skadestånd. Att bara beviljas uppehållstillstånd under rättegången för att åklagaren ska få använda kvinnorna som vittnen är inte okej! skriver Angela Beausang (Roks).
/Matilda for RealStars
Imorgon: Hur jobbar man inom Göteborgs stad med att minska efterfrågan? Intervju med socialsekreterare på KAST (Köpare av sexuella tjänster).