slampa v. -n. slampor
(vard., nedsättande)
lättfärdig kvinna”
Svenska Akademins Ordlista – 2006
– Ser jag slampig ut i den här?
Det är lugnt i den stora affären. I bakgrunden spelas popmusik medan en expedit rättar till ett klädesplagg på en hängare. En kvinna drar en barnvagn långsamt framför sig. I ett trångt bås med ett tungt, brunt sammetsdraperi står min väninna E. Hon är klädd i en svart festklänning som slutar mitt på knäna. Den smiter åt runt hennes smala, långa kropp. På baksidan av klänningen, vid axlarna, bildas ett blommönster i spets.
– Absolut inte. Du är jättesnygg i den, säger jag.
Då tänker jag inte på det. Tanken slår mig senare. Hon frågar om hur andra ska uppfatta henne och hennes sexualitet. Till viss del kan jag förstå henne, för vi ska alltid tänka på hur andra ser oss. Det är så fel.
Jag kan inte låta bli. Uttjatat och slitet säger andra, en aktuell fråga säger jag. För det är delvis en fråga om kvinnligt och manligt. Hade en man, klädd i en uppknäppt skjorta, frågat sin kompis om han såg slampig ut i samma provrum? Nej.
Å andra sidan kan inte män vara slampiga, eftersom en slampa är en ”lättfärdig kvinna”, enligt samhällets syn. Han kan inte fråga, eftersom han är man.
Men E frågar. Hon vill inte att någon ska se ner på henne eller tro att hon är ett ”lätt byte”. Kläder handlar om att uttrycka sig. Visserligen kan kläder uttrycka sexualitet, men det säger inget om en persons sexliv. Är en person mer slampig i en klänning om hon har ett aktivt sexliv, än om hon är sexuellt avhållsam? Och hur vet man hur sexuellt aktiv en person är på grund av hans/hennes klädval?
En snygg, svart, tajt klänning säger ingenting om Es sexualitet.
Elizabeth Granqvist för RealStars
Statement för Fair Sex här