EU:s anti-trafficking-direktiv från 2011 har varit centralt för att förebygga och bekämpa människohandel i Europa. Efter en utvärdering föreslog EU-kommissionen en skärpning av reglerna den 19 december 2022. Med hjälp av de föreslagna förändringarna ska brottsbekämpande och rättsliga myndigheter få bättre verktyg för att utreda och åtala människor för nya former av exploatering.
Kommissionens förslag innebär bland annat att lägga till tvångsäktenskap och illegal adoption som former av utnyttjande som bör vara kriminella. Dessutom vill EU-kommissionen prioritera arbetet mot efterfrågan genom att kriminalisera “medvetet användande av ‘tjänster’ från offer för människohandel” (källa). Om tilläggen accepteras i Europaparlamentet och Europeiska rådet innebär det att alla länder måste följa det nya direktivet (källa).
Samordning och en enad syn på människohandel bland EU-länder är onekligen väsentligt eftersom det i högsta grad är ett transnationellt brott, även om det också förekommer inom landsgränser. Som Plattformen mot Människohandel påpekar i en debattartikel försvårar dagens olikartade nationella lagstiftningar relaterade till människohandel, så som exempelvis sexköp och koppleri, eftersom den illegala verksamheten är flexibel och söker sig till “lågriskländer”. På så sätt, som Plattformen skriver, flyttas människohandeln runt “snarare än att motverkas, medan kvinnornas utsatthet är densamma”. Därför är EU-direktivet från 2011 och de förslag som nu är uppe till förhandling i viss mening positiva. Däremot är det avgörande att samtidigt enas i synen på prostitution då människohandel för sexuella ändamål och prostitution är mycket tätt sammankopplade. Enligt EU-statistik utgörs den största formen av människohandel av sexuella ändamål (56 procent 2021), i själva verket att kvinnor utnyttjas i prostitution på olika bordeller. Dessutom skriver EU att merparten av de som “köper sexuella tjänster” av utländska kvinnor, vilka är överrepresenterade inom prostitution, med största sannolikhet “köper” av människohandelsoffer. Ändå är prostitution legaliserat i 21 av 27 EU-länder (78 procent) och så mycket som 15 länder (56 procent) tillåter oreglerad prostitution (källa).
RealStars arbetar i linje med ett av fokusområdena i EU:s strategi för att bekämpa människohandel, det vill säga att angripa efterfrågan. Efterfrågan är rotorsaken till att människohandel och prostitution existerar eftersom det annars inte hade funnits någon “marknad”. Direktiv-tilläggen som nu är uppe till förhandling visar till viss del på en intensifiering av arbetet mot efterfrågan, i och med förslaget att kriminalisera det medvetna användandet av “tjänster” från människohandelsoffer. Däremot är det långt ifrån tillräckligt för att stoppa organiserad sexuell exploatering. “Sexköparen” kan lätt hävda att han trodde att kvinnan prostituerade sig frivilligt baserat på till exempel uppskattande kroppsspråk eller entusiastiska uttalanden om att älska sitt “jobb”. Denna typ av beteende hos kvinnorna, vars kroppar kommersialiseras som om de vore handelsvaror, är i många fall resultatet av en utsatt situation, trauman och manipulering. Därmed är det nästan omöjligt att avgöra om någon erbjuder “sexuella tjänster” frivilligt eller av tvång. “Hela affärsidén för människohandlare”, som Plattformen skriver, “är att sälja och annonsera kvinnorna som just ‘frivilliga’”, vilket också gör det “väldigt svårt för en åklagare att bevisa att mannen var medveten om att kvinnan var utsatt för människohandel”. Även om det nya förslaget godkänns skulle det alltså med största sannolikhet inte leda till fler fällande domar av män som begår betalda övergrepp och utnyttjar kvinnor i utsatthet.
RealStars arbetar aktivt för att fler länder ska införa den nordiska modellen gällande prostitution som innebär kriminalisering av “sexköp” och därmed bestraffning av den som utnyttjar någon i prostitution. Det är nödvändigt för EU att införa sexköpslagar för att stoppa organiserad sexuell exploatering, samt att det kombineras med exitprogram. Att inte kriminalisera kvinnorna som befinner sig i prostitution är avgörande för att kunna skydda samt erbjuda dem hjälp att ta sig ur den exploaterande tillvaron, då de ofta befinner sig i en oerhört utsatt position. Den nordiska modellen utgår från att prostitution är en form av våld mot kvinnor. I Sverige erkänns prostitution som just detta, vilket exempelvis syns i det sjätte jämställdhetspolitiska målet. Där beskrivs att våld mot kvinnor bland annat handlar om “prostitution och människohandel för sexuella ändamål och sexuell exploatering av barn”. Idag har åtta länder antagit den nordiska modellen: Sverige, Norge, Island, Nordirland, Kanada, Frankrike, Irland och Israel, men vi behöver bli fler.