Vår gästbloggare Robert Schenck recenserar Teheran Tabu, en animerad film om prostitution, kvinnoförtryck och korruption i dagens Iran. En sevärd film med stark trovärdighet.
Titel: Teheran tabu
Regi: Ali Soozandeh
Manus: Ali Soozandeh och Grit Kienzlen
År: 2018
Filmrecension av Robert Schenck
I Ali Soozandehs film, Teheran Tabu, härskar dubbelmoralen. Korruption, hot och kvinnoförtryck genomsyrar samhället. Prostitution, med dess vanliga följeslagare fattigdom och droger, är filmens röda tråd.
Filmen är didaktisk och det är bland annat det som gör den mycket lärorik och sevärd. Det är uppenbart att Soozandeh vill att vi ska ta in hans mörka bild av det iranska samhället. På ytan är familjemoralen helig, men i verkligheten far alla med osanningar och lever sina dubbelliv. Kvinnor säljer sina kroppar, män tittar på pornografi i hemlighet, allt går att köpa för pengar, rättsväsendet är genomkorrumperat, aborter genomförs i hemlighet och gatuprostitutionen är utbredd. Samtidigt upprätthålls bilden av ett samhälle där den traditionella kärnfamiljen och de muslimska lagarna står högt i kurs.
Att filmen har ambitionen att bidra till lärande bland publiken kan även vara dess akilleshäl. I sin iver har Soozandeh bakat in många grymma samhällssidor i en enda film. Och den prostituerade ensamstående mamman Pari, spindeln i nätet i filmens parallellhistorier, är lite väl stabil i sin roll som den starka kvinnan som hjälper andra. Hon lider själv som prostituerad, och hon är också ett offer. Hennes son Elias följer med henne på nätterna. Han är det oskyldiga vittnet genom hela filmen, inte bara till moderns prostitution, utan även till de andra vuxnas dubbelliv.
Trots filmens många spår är den oerhört gripande och bör ses av alla som arbetar mot prostitution och trafficking på ett globalt plan. Att filmen är animerad bidrar till trovärdigheten, och höjer det konstnärliga värdet. Animeringen skapar en serietidningskänsla som passar filmskaparens sätt att skildra livet i Teheran.