Det nya direktivet från den 5 april 2011 vill sätta människohandelsoffret i centrum. Medlemsstaterna ska senast den 6 april 2013 ha implementerat direktivet i nationell lagstiftning. I korthet innebär lagen att offren ska få omfattande hjälp och att skyddsåtgärder och straffrättsliga åtgärder ska införas. Tyvärr lämnar direktivet en hel del att önska vad gäller åtgärder för att minska efterfrågan som trots allt är den drivande kraften bakom denna omänskliga handel.
Några punkter ur den nya lagstiftningen (direktivet):
– Stöd till offer för människohandel införs i nationella mekanismer. Syftet är att i tidigt skede identifiera brottsoffer, ge den brottsutsatte hjälp och stöd genom samarbete med stödorganisationer. Andra åtgärder är att ordna en säker bostad, materiellt stöd och nödvändig sjukvård. Vid behov ska även hjälp såsom psykologiskt stöd, rådgivning och tolkning erbjudas.
– Särskild behandling ska iakttas för att skydda människohandelsoffer från sekundär viktimisering, dvs upprepningen av ett trauma som kan uppstå när ett offer möter polisen eller socialtjänsten, m.m. Detta görs genom att undvika onödiga upprepningar av förhör genom att t ex videoinspelningar görs tidigt.
– En gemensam definition av straffbar människohandel och en enhetlig grund för vad som ska anses vara försvårande omständigheter införs. Vidare införs straffrättslig immunitet för människohandelsoffer som ofrivilligt deltagit i brottslig verksamhet.
Enligt direktivet ska hårdare påföljder införas för personer som gör sig skyldiga till människohandel. Minimistraffet blir fem års fängelse för människohandel. Straffet kan dock bli minst tio års fängelse om brottsoffret är ett barn, om brottet har begåtts inom ramen för en kriminell organisation, om grovt våld har använts eller om brottet har inneburit fara för brottsoffrets liv.
Dessutom kan en medlemsstat vidta åtgärder mot en gärningsman som begått ett brott i ett annat land.
– Förslag till åtgärder för att motverka och minska efterfrågan. EU tog upp frågan för diskussion om kriminalisering av den som medvetet köper sex av människohandelsoffer. Sverige har varit drivande i denna fråga. Det slutliga direktivet nöjer sig dock med att hänvisa till utbildningsinsatser och att uppmana medlemsstaterna att överväga möjligheten att införa påföljder för dem som köper sex från en person med vetskap om att personen i fråga är brottsutsatt. EU:s medlemsstater är således inte skyldiga att införa några regler som bestraffar köpare.
Traffickingfrågan och EU-direktivet kan komma att öppnas upp och behandlas på nytt efter två år, det vill säga när man kan se hur resultat blivit av ländernas agerande.
Även om direktivet är ett framsteg lämnar det som sagt en hel del att önska. I Sverige har sexköpslagen visat sig ge resultat som ett verktyg för att motverka trafficking.
I många EU länder har prostitutionen normaliserats och det krävs nya lösningar för att skapa förändringar eller som Albert Einstein uttryckte det.
”Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka.”
Starka krafter vill att handeln fortsätter då trafficking är lukrativt. För att minska efterfrågan krävs en skärpning av lagstiftningen. Först då kan vi se en vändpunkt och där de brottsutsatta får ett verkligt skydd och polisen har verktyg att ingripa där prostitutionen sker, att länderna gemensamt förhindrar att fler människor utsätts för den här typen av kränkningar av människovärdet.
Det blir intressant att se hur många länder som kommer att följa uppmaningen. Klicka på länken här om du vill ta del av Europaparlamentets och Rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel:
Malin Roux och Cindy Bauwens
PS. Nästa inlägg är visar vi svar från EU för kampanjen Make Fair Sex Real….DS