Jag har precis gjort klart introduktionen för att bli agent för RealStars och arbeta förebyggande mot trafficking(människohandel) där sexhandel utger 85% av all människohandel. Det är med blandade känslor jag sätter mig och skriver detta inlägg. Trots att jag sett dokumentärer, filmer och artiklar med information om alla dessa övergrepp fick jag en helt annan inblick på hur det kan vara för en person att leva under dessa omständigheter, hur det påverkar, och hur vi ”vanliga” människor omkring tar för givet att ingenting kommer drabba oss, eller våra barn så länge vi inte lägger oss i.
Det skulle vara en lögn att påstå att jag inte blev berörd av berättelser som tas upp i denna introduktion. Det kommer upp saker man inte insett är övergrepp, hur små de än verkar vara i andras ögon. Tyvärr hör man sexistiska kommentarer (mestadels mot kvinnor) överallt nu för tiden där offret är den som bär skulden till det övergrepp denne blivit utsatt för. Det är något som jag under alla mina år har varit tvungen att uppleva från sårande ord till riktigt obehagliga händelser. Därför är detta ämne något jag har extra styrka att kämpa för, men också för att jag förra året födde en dotter och idag växer en lillasyster i magen.. Det knyter sig i magen när jag vet vilken värld jag måste skydda de från. Jag vill därför vara aktiv för att bekämpa det jag aldrig skulle vilja att mina barn går igenom, eller deras vänner. Det kan hända när som helst. I skolan, hemma hos en vän, en födelsedagsfest, på vägen hem från träningen – det är så verkligheten ser ut idag och det är ingenting vi ska blunda för.
Alla har en möjlighet att bidra till förändring. Även om man inte är sexköpare och direkt kopplad till dessa övergrepp så har vi tillsammans ett ansvar att sätta stopp för det i vår vardag. Exempelvis när det dyker upp sexistiska, kränkande kommentarer eller när personer skryter om sexköp, eller ursäktar sig för att det är en grej ”alla gör”, så ska vi säga stopp – det är inte okej! Vi måste lära våra barn (och andra vuxna) vikten om respektfullt sex där man har rätt att säga nej utan att bli ifrågasatt eller förolämpad. När vi har chansen att informera ska vi göra det, även om det sticker i andras ögon. För visst är det obehagligt när man inser hur andra människor tvingas leva medan man själv har det bra och tryggt, men hur ska man annars öppna ögonen om det inte känns i hjärtat?