Människohandel, eller trafficking, kallas ofta vår tids slaveri. Det förekommer över hela världen både inom och mellan länder. Under de senaste decennierna har den brottsliga verksamheten ökat. Alla länder påverkas och berörs på olika sätt av handeln. Människohandel innebär att en person, genom otillbörliga medel så som hot, tvång eller vilseledande transporteras någon annanstans i syfte att utnyttjas, exempelvis genom obetalt arbete under slavliknande förhållanden. Den vanligaste formen av människohandel är utnyttjande för sexuella ändamål, till exempel i storstädernas prostitutionskvarter och bordeller. Människohandel förekommer också i legitima branscher såsom jordbruk och bygg där människor utnyttjas i arbetsexploatering.
Människohandel är ett globalt problem. Det vanliga är att personer från fattigare länder förs till rikare s.k. destinationsländer, där efterfrågan finns. Men det finns även en annan typ av människohandel, där personer förs från landsbygden till större städer. I EU under 2021 rapporterades 44 procent av de registrerade offren ha blivit exploaterade i sitt hemland, vilket är vanligt i till exempel Bulgarien, Rumänien och Ungern. Vanliga destinationsländer i Europa mellan 2019-2020 var Frankrike, Nederländerna, Italien, Rumänien och Tyskland (källa). Av EU-offers medborgarskap var de mest representerade länderna Rumänien, Frankrike, Italien, Bulgarien och Polen. För icke EU-offer var det Nigeria, Kina, Moldavien och Pakistan. Däremot, som EU-kommissionen skriver, är det sannolikt att det verkliga antalet offer är betydligt högre än vad statistik visar, eftersom många av människohandelsoffer förblir oupptäckta. Personer som faller offer för människohandel befinner sig ofta i en utsatt situation. Det kan gälla fattigdom, marginaliserade och sårbara grupper där många är kvinnor och barn och där flera av dem har en bakgrund av våldsutsatthet.
Människohandel är idag en av de största brottsliga verksamheterna i världen och enligt USA:s Trafficking in Persons Report från 2021 omsätter handeln 150 miljarder dollar årligen. Människohandel för sexuella ändamål står för två tredjedelar av omsättningen, cirka 100 miljarder dollar (källa: Europaparlaments resolution från 2023). Europa uppges ha högst antal personer som är utsatta för människohandel för sexuella ändamål per capita i världen, enligt Siddharth Kara, författaren till ”Sex Trafficking: Inside the Business of Modern Slavery”.
Människohandel drabbar främst kvinnor och barn
Människohandeln drabbar miljontals människor, mestadels kvinnor och barn. Enligt de senaste siffrorna (Global Slavery Index) från Walk Free befann sig så mycket som 50 miljoner människor i slaveriliknande förhållanden världen över år 2021, där över hälften är kvinnor eller flickor. I EU under 2021 var andelen kvinnor och flickor mer än två tredjedelar (68,4 procent) av alla människohandelsoffer. Vidare uppskattas cirka 1,2 miljoner barn faller offer varje år. En del menar att det aldrig någonsin funnits så mycket människohandel som idag.
Människohandel kan ske i olika former av utnyttjande syften; prostitution, organhandel, adoption och slavarbete. Den senaste EU-statistiken visar att huvudparten av människohandeln sker för sexuella ändamål, då denna form av exploatering stod för ca 56 procent under 2021. Mellan 2019-2020 var motsvarande andel 51 procent, varav ungefär 87 procent av offren var kvinnor och flickor. För mer statistisk läs EU-kommissionens fjärde rapport om utvecklingen i kampen mot människohandel.
Även handel med barn för sexuella syften, “barnsexhandel”, är ett globalt problem. Unicef förklarar att det innebär en form av sexuell exploatering och att det är mer eller mindre organiserat. I många fall reser gärningsmännen och pedofilerna från ett rikare land till ett fattigare (även om det också förekommer inom landsgränser) där de begår betalda sexuella övergrepp på barn.
Svårt att uppskatta antal offer
Det saknas resurser för att göra exakta och heltäckande bedömningar av hur många människor som faller offer för människohandel och det är därför svårt att presentera korrekta siffror. Länder väljer också att lägga varierande mängder resurser i olika tidsperioder på att uppsöka offer. Dessutom gör olika organ olika typer av datainsamlingar som inte alltid är jämförbara. Men, myndigheter och organisationer uppskattar att människohandeln ökar.
Ser vi till antalet registrerade offer för människohandel i Europa, dvs personer som har haft kontakt med myndigheter, rapporterades en så låg siffra som 7155 personer under 2021. Se statistik för tidigare år här. Anmärkningsvärt är att Sverige, tillsammans med Tjeckien, inte rapporterade in antalet offer för människohandel som förekom i Sverige till EU-kommissionens datasammanställning om människohandel i EU gällande 2017-2018. Även i EU-kommissionens fjärde rapport om utvecklingen i kampen mot människohandel som avser åren 2019-2020 rapporterades att flera data från Sverige saknades. Följaktligen är mörkertalet stort då andra uppskattningar från media och hjälporganisationer vittnar om en stor andel potentiella offer för människohandel. Detta gäller i högsta grad prostitution som sker i olika länder mer eller mindre öppet. Prostitutionen utgör en del av mäns våld mot kvinnor och att sexhandel är lagligt i många länder leder i sin tur till ökad efterfrågan. I länder utan sexköpslag har polisen inga verktyg för att ingripa där handeln sker.
Människohandel och prostitution i Sverige
Sverige uppgav i början av 2000-talet siffran för möjliga människohandelsoffer till 400-600 personer. Idag är det svårt att inte dra slutsatsen att lägesrapporter och statistikinsamlingen om antalet offer för människohandel är svårförståelig och bristfällig. Vi kan dels utgå ifrån Polisens sammanställningar i rapporten Lägesrapport 23 som avser år 2021. De uppger att antalet anmälda “köp” av sexuella tjänster steg kraftigt från 1055 stycken år 2020 till så mycket som 1886 stycken år 2021. Samma rapport uppger att de flesta offer för människohandel för sexuella ändamål som rekryterades till Sverige år 2021 kom från Rumänien, Ukraina, Colombia, Polen, Ungern, Thailand och Venezuela. Möjligheten att identifiera offer är starkt kopplad till polisens prioritering av resurser för att bekämpa prostitution och människohandel.
Innan sexköpslagen infördes 1999 uppgavs att 12,5 procent svenska män betalat för sexuella tjänster. I de senaste siffrorna publicerade av Folkhälsomyndigheten 2017 uppges nära 10 procent av män i Sverige mellan 16-64 år ha betalat för sexuella tjänster någon gång. Denna rapport visar också att 80 procent av svenskarnas “sexköp” skedde utomlands och statistiken tyder på att flera “sexköp” skedde under tjänsteresor. Bedömningen efter pandemin är dock att prostitutionen har ökat i Sverige och att den har fått starkare fäste på olika arenor, bland annat digitalt på s.k. sexköpssidor samt på thaimassagesalonger.
Bristfällig kartläggning i Sverige
Förutom Lägesrapport 23 finns Jämställdhetsmyndighetens rapport ‘Prostitution och människohandel’ från 2021. Den publicerades efter att myndigheten fick i uppdrag att ta reda på hur utbredd verksamheten för prostitution och människohandel för sexuella ändamål är. Rapporten har dock kritiserats eftersom det är svårt att få en uppfattning om omfattningen av antalet offer för prostitution och människohandel. Även RealStars, som är medlem i Plattformen mot människohandel har kritiserat kartläggningen i en debattartikel, både gällande utformning och metod, och kräver att de gör en ny. Dels innehåller rapporten en mycket oroväckande och problematisk begreppsanvändning. Dessutom saknas representation för en stor andel av de som är utsatta för detta brott i Sverige, vilka är “kvinnor som under hot och tvång eller genom falska löften luras till Sverige från andra länder”. Läs hela artikeln här.
EU:s anti trafficking-arbete
EU:s anti-trafficking-direktiv från 2011 har varit centralt för att förebygga och bekämpa människohandel i Europa. Efter en utvärdering föreslog EU-kommissionen en skärpning av reglerna den 19 december 2022. Med hjälp av de föreslagna förändringarna ska brottsbekämpande och rättsliga myndigheter få bättre verktyg för att utreda och åtala människor för nya former av exploatering. Bland annat vill EU-kommissionen prioritera arbetet mot efterfrågan genom att kriminalisera “medvetet användande av ‘tjänster’ från offer för människohandel” (källa). Däremot är skärpningen långt ifrån tillräcklig för att stoppa organiserad sexuell exploatering. Även en enad syn på prostitution är nödvändig eftersom människohandel för sexuella ändamål och prostitution är mycket tätt sammankopplade. Läs gärna vårt blogginlägg om skärpningen av EU-direktivet här.
Europaparlamentets resolution från 2023
Under hösten 2023 publicerade Europaparlamentet en resolution, i vilken man synliggör att prostitution är en form av våld som framför allt drabbar kvinnor och andra marginaliserade grupper. Resolutionen uppmanar medlemsländerna att lagstifta mot sexköp och koppleri samt implementera exitprogram för de som utnyttjas i prostitution. Den tydliggör också sambandet mellan människohandel och andra former av prostitution samt mellan människohandel och legaliserad sexhandel. Resolutionen är inte bindande för medlemsländerna, men är ett stort framsteg i kampen för ett Europa fritt från trafficking.