När man bor i ett land som Sverige är det väldigt enkelt att glömma bort hur bra vi faktiskt har det, men efter att ha bott på Bali av och till under tre år och jobbat mycket med barn och ungdomar har jag en nyfunnen respekt för det svenska utbildningssystemet och den öppna sociala kulturen. Det allmänna skolsystemet på Bali är mycket annorlunda från det svenska; klasserna är stora, lokalerna slitna, undervisningsmaterial saknas och de flesta av lärarna är utbildade av samma system – med allt vad det innebär. Situationen kompliceras ytterligare av att många barn inte alls går i skolan av en mängd olika anledningar. Förutom skolan finns det få forum för ungdomar att ställa frågor och utforska vuxenvärlden, man lever i avgränsade och organiserade tätt sammanhållna gemenskaper (vilka kallas ”banjar”) även inom större orter och som barn kommer man sällan i kontakt med människor utanför den gemenskapen. Barn och ungdomar fostras in i en kultur där man respekterar vuxna , sociala och kulturella koder och aldrig ifrågasätter.
I enlighet med den lokala kulturen är sex före äktenskap inte acceptabelt, och sex är i största allmänhet inte något man borde tala om. Det finns ingen sex och samlevnadsundervisning i skolan; högstadieelever får en kort genomgång av människans anatomi under en biologilektion vilken inte inkluderar information om reproduktion, preventivmedel eller sex. När jag frågar en biologilärare på ett lokalt högstadium svarar hon kort att boken hon använder inte innefattar sådan information och vill inte gå närmare in på ämnet. Konsekvensen är att många barn och ungdomar inte alls vet hur det går till när man blir gravid – eller hur man undviker att bli gravid. Precis som i Sverige talar många barn och ungdomar med äldre vänner och syskon, men eftersom att ämnet är tabubelagt är det omöjligt att utröna vad av den information som inofficiellt reproduceras som faktiskt är korrekt och vad som är missvisande myter.
Tillgången till preventivmedel är också både socialt och institutionellt begränsad, socialt eftersom att många ungdomar helt enkelt inte vet vilka alternativ som finns och institutionellt eftersom de kondomer och p-piller som finns tillgängliga på de flesta lokala apotek inte får säljas till vem som helst. Min lokala apotekare förklarar att man måste vara minst 17år för få köpa kondomer och man måste vara gift för att få köpa p-piller. Semantiken kring p-piller är också intressant; p-piller här kallas för ”pil keluarga berencana” vilket översätts till ”familjeplaneringspiller” vilket har en helt annan konnotation än svenskans ”preventivpiller” . När jag frågar om han faktiskt kontrollerar ålder eller civilstatus innan han säljer preventivmedel förklarar han att han aldrig varit med om att ungdomar har försökt köpa kondomer och ingen kvinna skulle köpa p-piller utan att först tala med en läkare – och ingen läkare skulle rekommendera en ogift kvinna att ta p-piller. Det finns olika märken och prisklasser men flera av de preventivmedel som finns tillgängliga är billiga, även med lokala mått mätt, en månads förbrukning av p-piller eller ett 3 pack kondomer kan kosta ungefär motsvarande 3 svenska kronor (Rp 5 500), men används huvudsakligen av par som redan är gifta. Sex innan äktenskap är helt enkelt inte socialt accepterat och därmed inget man gärna talar om.
Trots bristen på information upplever ungdomar här samma känslor och nyfikenhet som ungdomar i Sverige, och det är inte helt ovanligt att de även utforskar sex i hemlighet. Denna okunskap innebär dock att unga, ogifta kvinnor ibland blir gravida, man brukar tala om detta som att de har ”bara lekt lite” med sin pojkvän. Dessa unga, ogifta och gravida kvinnors öden är då upp till familjen och det banjar man lever i, vilka nästan alltid kräver att flickan gifter sig med sitt ännu ofödda barns far – oavsett ålder. På Bali kan man gifta sig inom sitt banjar på ett sätt som är socialt accepterat även om det aldrig juridiskt dokumenteras och därmed kan man inte föra statistik och officiella rekommendationer för lämplig giftasålder är fruktlösa. När en kvinna på Bali gifter sig förväntas hon flytta hem till maken och bo tillsammans med hans föräldrar och övriga familjemedlemmar för att ta hand barnet och hemmet, vilket ofta innebär att hon måste sluta gå i skolan och lämna hennes eget sociala nätverk. Även fadern tvingas ibland att sluta gå i skolan och istället söka arbete för att kunna försörja sin nya familj. Det sociala tabut krig sex skapar en situation där ungdomar ibland förlorar möjligheten att själva forma sina liv och göra medvetna val.
Lyckligtvis pågår sakta men säkert en förändring mot mer öppenhet även här. Turismen, och de många olika nonprofit-organisationer som arbetar med ungdomar bidrar till en ökad medvetenhet, men eftersom att ämnet fortfarande är tabu-belagt är det svårt för dessa organisationer att öppet tala om sex om de vill bibehålla lokalbefolkningens respekt. Genom att utbilda och informera ungdomar om sex och samlevnad ger man dem möjligheten och rätten att bestämma över sin egen kropp, sin egen sexualitet och sitt eget liv. RealStars arbete för att föra upp Fair Sex på agendan är viktigt av många olika anledningar och leder vägen för en öppen och ärlig debatt kring alla aspekter av sex, både hemma i Sverige och utomlands.
/ Emelie Svensson, bor på Bali och arbetar ideellt för Real Stars på distans.