Nyligen åkte en delegation från Sverige till USA. Där besökte de både New York och Philadelphia för att tala på konferenser om svenska erfarenheter kring vårt arbete mot prostitution och kommersiell sexuell exploatering. Syftet var att utbyta kunskap mellan länderna gällande arbetet både kring lagstiftning och rättsprocesser men också med det förebyggande arbetet och tillgång till stöd och skydd för de utsatta målgrupperna i prostitution – framförallt kvinnor och barn. RealStars har pratat med Madeleine Sundell, människorättsjurist och samordnare för arbetet mot prostitution och människohandel hos Frälsningsarmén som deltog i delegationen.
Hur bedömer du situationen i USA just nu?
USA är ett ambivalent land i kris när det gäller synen på mänskliga rättigheter. Det är ett land som är svårt att förstå då det finns väldigt tydliga federala lagar om människohandel men samtidigt när man besöker olika delstater och får information om den regionala och lokala bilden så saknar de fundamentala delar. Exempelvis saknas barnskydd och prostitution ses inte som en del av mäns våld mot kvinnor vilket ger uttryck för sexism och rasism när man sedan ser till individerna som befinner sig i utsatthet. Prostitutionen bär ofta en svart ung flickas ansikte, är kopplad till socioekonomisk utsatthet och har inslag av hemlöshet och missbruk. Jag såg dessutom en stor avsaknad av kopplingen till barns rättigheter. USA har ju inte ratificerat barnkonventionen och det märks.
Hur är intresset för den nordiska modellen/Equality Model?
Jag ser ett skifte och det finns idag mycket stort intresse. De var verkligen intresserade av alla våra argument och erfarenheter, både i själva polisarbetet samt i möjligheten för exitprogram för utsatta där vi ju själva famlar. Men också lades stor vikt vid det förebyggande arbetet med kampanjer till allmänheten om efterfrågan och att tala direkt till pojkar och män om kopplingen mellan sexköp och människohandel.
Jag bedömer att det finns ett stort tilltagande intresse från många på lokal nivå och delstatsnivå. Det finns många progressiva demokratiska politiker och civilsamhällesorganisationer som jobbar nära målgruppen med utsatta och överlevare. Det är en god trend där många survivor-röster nått fram i påverkansarbetet och en hel del lagstiftningsförslag har lagts i både Baltimore, Pennsylvania och New York. I New York har själva lagstiftningsprocessen stannat av men där har man tagit ett defacto beslut att testa att jobba repressivt med den svenska modellen. Det innebär att de fokuserar på att stoppa sexköpare istället för som i de andra delstaterna gå på kvinnorna som utsätts, även om båda delar i prostitutionen bedöms som olagliga där.
Vilka är huvudaktörerna som driver frågan framåt idag för större ansvarstagande och att komma till bukt med straffrihet i brott kopplat till sexuell exploatering?
Det är de många aktiva och lokala civilsamhällesorganisationer med överlevare i framkanten som har fått med sig ett par slagkraftiga politiker som driver frågan. Då även ämbetet åklagare i USA är politiskt valda så är även den rollen en viktig aktör och det är just åklagarna på Manhattan som valt att sätta ner foten och testa den svenska modellen. De företrädare vi träffade bedömer jag som mycket modiga och de har fått med sig NYPD i arbetet för att testa sig fram enligt svenska metoder som går på köparna. De beslagtar exempelvis mobiler och till och med bilar då stor del av prostitutionen fortsatt sker i gatumiljö – vilket innebär att bilarna oftast är brottsplatsen. De har fått till några riktigt viktiga första åtal men det återstår att se hur det kommer fortgå. De vi mötte på Manhattan hoppas ju ändock på en lagstiftning som kan möjliggöra ett enklare skifte över hela staten och inte är beroende av enskilda engagerade och modiga åklagare.
Vad kan Sverige lära av rättsväsendet eller andra aktörer i USA?
USA är duktiga på samverkan mellan civilsamhället och lokala myndigheter. Då det knappast finns några sociala myndigheter så kommer det mesta brottsofferstödet från civilsamhället och de är mycket mer beroende av varandra. Vidare bedömer jag att den nationella polisen FBI har tillgång till oerhört god teknik och finansiella resurser på ett helt annat sätt än i Sverige. Men också på lokal och statlig nivå så stötte vi på intressanta metoder för att undvika att lägga ett för stort ansvar på brottsoffrens medverkan i rättsprocessen. De försöker driva människohandelsärendena i domstol på samma sätt som en mordrättegång, det vill säga att de inte har något närvarande brottsoffer utan fokuserar på tillräckligt stark teknisk bevisning, Det är en erfarenhet som vi häpnande av och gärna skulle vilja se en utveckling av i Sverige då många av våra polisutredningar ofta faller på att de brottsutsatta inte vill medverka i rättegångar.
USA är duktiga på samverkan mellan civilsamhället och lokala myndigheter. Då det knappast finns några sociala myndigheter så kommer det mesta brottsofferstödet från civilsamhället och de är mycket mer beroende av varandra. Vidare bedömer jag att den nationella polisen FBI har tillgång till oerhört god teknik och finansiella resurser på ett helt annat sätt än i Sverige. Men också på lokal och statlig nivå så stötte vi på intressanta metoder för att undvika att lägga ett för stort ansvar på brottsoffrens medverkan i rättsprocessen. De försöker driva människohandelsärendena i domstol på samma sätt som en mordrättegång, det vill säga att de inte har något närvarande brottsoffer utan fokuserar på tillräckligt stark teknisk bevisning, Det är en erfarenhet som vi häpnande av och gärna skulle vilja se en utveckling av i Sverige då många av våra polisutredningar ofta faller på att de brottsutsatta inte vill medverka i rättegångar.
Tack Madeleine för ditt viktiga arbete och för att du delade med dig av dina lärdomar efter resan.
Utöver Madeleine Sundell bestod delegationen av Annika Svensson från Polisen, Silvia Ingolfsdottir Åkermark som är advokat, målsägandebiträde och grundare av Brottsbyrån samt Anna Ekstedt som är Sveriges ambassadör mot människohandel på UD.
