Förespråkare för en liberal prostitutionslagstiftning betonar gärna skillnaden mellan ”frivillig” och tvingad prostitution/trafficking, men kan prostitution verkligen vara frivillig? I texten drar jag paralleller till min egen erfarenhet av prostitution och berättar om hur nyfikenhet och upproriskhet snabbt övergick till desperation och tvång, och om hur jag fastnade i en ond cirkel av prostitution och missbruk.
”Det är inget fel med prostitution, så länge det sker frivilligt”, är en fras jag hört allt för många gånger.
Skiljelinjen mellan så kallad ”frivillig” prostitution och tvingad prostitution/trafficking används särskilt av personer som förespråkar en liberalisering av sexhandeln och som vill framställa en viss typ av prostitution som moraliskt försvarbar. Man pratar ofta om kvinnans agens, om prostitutionen som ett val och ibland till och med som en form av sexuell frigörelse. Problemet är att den ”frivilliga” prostitutionen väldigt sällan är frivillig och att det nästan alltid finns någon form av tvång med i bilden, även om tvånget inte utövas av en hallick eller människohandlare.
Journalisten och författaren Rachel Moran beskriver detta i sin självbiografi Paid for: my journey through prostitution. Moran växte upp i en dysfunktionell familj, blev hemlös som 14-åring och hamnade kort därefter i prostitution. Hon skriver: ”sometimes it is life that does the coercing”. Om något ska kunna betraktas som ett val, menar Moran, måste det finnas andra valmöjligheter. De flesta hamnar i prostitution på grund av fattigdom, hemlöshet, sexuella övergrepp i barndomen, dysfunktionella familjesituationer, våld i nära relationer och så vidare. Just därför går det inte att tala om prostitution som ett val – det är nästan alltid en konsekvens av omständigheter i livet eller en sista utväg ur en prekär situation.
Jag började själv sälja sex som artonåring. Tonårstiden var ganska kaotisk och eftersom jag och min mamma inte kom överens rymde jag hemifrån när jag var femton och bodde runt på flera olika ställen tills jag ett år senare fick en egen lägenhet. Plötsligt hade jag ingen vuxen som satte gränser och fick göra precis som jag ville. Jag festade och använde cannabis och psykedeliska droger. När en av mina närmsta vänner berättade att han sålde sex blev jag nyfiken och bestämde mig för att testa själv. Det fanns definitivt omständigheter som ökade risken att jag skulle hamna i prostitution, men samtidigt kan jag inte påstå att jag, när jag la upp min första annons eller träffade min första torsk, kände mig tvingad till det. Jag hade ingen destruktiv relation till sex, min ekonomi var helt okej, skolan gick bra och jag skulle snart ta studenten. Jag kände mig snarare nyfiken och rebellisk. Men innebar det verkligen att jag samtyckte till prostitution, att jag valde prostitution? Moran skriver:
”It is not possible to consent to a lifestyle you don’t comprehend. It is only possible to consent to a lifestyle as you imagine it to be, and it is not possible to grasp an accurate comprehension of prostitution until you are already immersed in it.”
Efter gymnasiet eskalerade både missbruket och prostitutionen väldigt snabbt eftersom dessa två destruktiva krafter förstärkte varandra. Droger blev en förutsättning för att klara av att sälja sex, och att sälja sex blev en förutsättning för att ha råd med droger. Den rebelliska känsla jag haft till en början avtog snabbt, och ersattes med en känsla av desperation efter droger och pengar. Samtyckte jag till detta när jag som artonåring träffade min första förövare? Förstod jag vad ett liv i prostitution innebar och hur det skulle påverka mig? Hur svårt det kan vara att ta sig ut igen? Givetvis inte. Prostitutionsförespråkare pratar ofta om ett avtal mellan samtyckande vuxna, en myt som Moran slår hål på. De flesta hamnar i prostitution redan som barn, ofta i den tidiga tonåren, och kan därför inte samtycka. I mitt fall var jag förvisso formellt sett vuxen, men jag var också en vilsen tonåring. Männen jag träffade däremot, var definitivt vuxna och ofta dubbelt (om inte trippelt) så gamla som jag.
Även om jag till en början inte kände mig tvingad, blev prostitutionen ganska snart ett tvång – något jag var tvungen att göra för att slippa en fruktansvärd abstinens och ibland även för att ha råd med mat och hyra. Torskarna drog nytta av min utsatthet och de jag träffade regelbundet visste om att jag missbrukade. Ofta tog jag heroin i deras närhet för att vara så väck som möjligt under övergreppen. De borde ha förstått att jag inte var där för att jag tyckte att det var en härlig upplevelse.
Min berättelse är inte ovanlig – många som befinner sig i prostitution använder droger för att kunna härda ut i en outhärdlig situation, och fastnar i samma onda spiral som jag gjorde. Att befinna sig i prostitution innebär dessutom att den psykiska hälsan, det sociala livet och möjligheten att ta sig in på arbetsmarknaden påverkas negativt, vilket gör det svårt att lämna prostitutionen. Även om man inte hålls kvar i prostitution genom en annan individs våld utgör prostitutionens effekter ett fängelse i sig.
Efter nio år i prostitution och missbruk och efter flera misslyckade försök att lämna det livet bakom mig, var jag så uppgiven att jag försökte ta mitt liv. Idag är jag tacksam för att polisen bröt upp dörren till min lägenhet och räddade mig, och att jag fick hjälp att bygga upp mitt liv igen, men där och då såg jag ingen annan utväg.
Oavsett hur man hamnar i prostitution eller vad det är som håller en kvar är konsekvenserna desamma: upprepade betalda övergrepp som får förödande konsekvenser för den som utsätts. Att prata om frivillighet innebär inte bara att man förvränger verkligheten, det innebär också att man skuldbelägger den som utnyttjas i prostitution. Moran påpekar att uppdelningen mellan frivillighet och tvång även innebär en uppdelning mellan skyldiga och oskyldiga kvinnor. Vi som inte tvingats in i prostitution av en hallick eller människohandlare betraktas som medskyldiga till vår egen exploatering. Men vem är det egentligen som bär skulden? Om vi ska prata om prostitution som något frivilligt bör vi kanske rikta blicken mot männen som begår betalda övergrepp. För de har ALLTID ett val.
Tekla, praktikant på RealStars
Idag har jag varit fri från missbruk och prostitution i tre år och går i traumaterapi på Mikamottagningen. Jag är mamma till världens bästa tvååring och läser en master i mänskliga rättigheter. Under höstterminen gör jag praktik på RealStars, som arbetar för allas lika värde och för att ingen ska behöva utsättas för sexuell exploatering. Vi är alla stjärnor!
Rachel Morans bok Paid for: My journey through prostitution rekommenderas varmt och går att köpa här: https://www.adlibris.com/se/bok/paid-for-9780717160327?gad_source=1&gclid=Cj0KCQiAsburBhCIARIsAExmsu7zCQfo5cuud5epwb-AV5U1ExSnYHznpzfwWuB9Vuh9iFYD164CWyIaAjJVEALw_wcB