RealStars volontär Elin Weiss bloggar om sin erfarenhet av att se misstänkt trafficking och vad man kan göra åt det.
Inför och under sommaren har jag sett ett antal artiklar och nyhetsnotiser om trafficking, sexhandel och barnäktenskap. Jag har läst artiklar om svårigheterna att stoppa barnäktenskap, om människor som dör i människohandel och smuggling, samt hur en modig flygvärdinna räddade en ung flicka från trafficking. Jag har också sett uppmaningar om att hålla ögon och öron öppna och rapportera olagliga aktiviteter, så som RealStars ”Travel For Fair Sex”.
Jag har tidigare sett RealStars kampanjer på taxibilar i Göteborgsområdet och jag glädjer mig åt de mailuppdateringar och kampanjer jag får skickade till mig. Samtidigt slås jag av hur nära trafficking och olika typer av människohandel är många av oss, inte sällan när vi reser.
Den sistnämnda artikeln fick mig att tänka tillbaka ungefär 13 år i tiden då jag som 18-åring satt på ett flyg mellan San Francisco och något europeiskt land för att sedan flyga vidare till Landvetter flygplats. Jag flög tillsammans med min syster och vi reagerade båda två på en man, uppskattningsvis i sina tidiga 40, som flög tillsammans med en betydligt yngre flicka, cirka 13 eller 14 år gammal.
Mannen och flickan satt tillsammans och två rader framför dom satt kvinnan som bordade flyget tillsammans med dom, som vi antog var flickans mor, men som jag senare i livet har funderat över och då vilken relation kvinnan verkligen hade till flickan. Mannen var troligtvis vit europé och flickan och kvinnan uppfattade jag som av asiatiskt ursprung. Flickan och mannen verkade inte vara släkt och inte heller känna varandra särskilt väl men det märktes att dom reste tillsammans.
Som 18-åring reagerade jag med avsmak för jag förstod att tanken var att mannen och flickan skulle leva tillsammans som ett par och jag kunde inte förstå hur flickans mor kunde acceptera eller uppmuntra en sådan relation. Flickan var uppenbart ung och hade med sig ett gosedjur och skrev dagbok under flygningen. Mannen satt mest och läste och kvinnan som jag antog var flickans mor engagerade sig inte i flickan. Mannen betedde sig inte illa mot flickan men han för intim i sitt beteende och satt för nära för att vara en vän till familjen eller en släkting.
Jag kommer fortfarande tydligt ihåg scenen och jag har ofta funderat över vad som egentligen pågick. Nu när jag är äldre och mer påläst förstår jag att det jag bevittnade troligtvis var trafficking och någon form av arrangerat barnäktenskap och jag undrar ofta om andra människor också de uppmärksammade flickan och varför ingen gjorde något. Det är därför det är så otroligt viktigt med organisationer så som RealStars som talar om trafficking och uppmärksammar frågan med olika kampanjer.
Tack vare sådana organisationer vet jag idag vad jag skulle göra om samma scen utspelade sig framför mina ögon. Jag skulle inte tvivla på det jag såg utan istället agera genom att ta kontakt med personalen ombord så att fler människor fick upp ögonen för vad som troligtvis skedde på flyget. Jag skulle inte heller vara så säker på att kvinnan som reste tillsammans med flickan var hennes mor eller känna avsmak men inte agera över vad jag tänkte var en kulturell betingelse. Kampanjer där vi uppmanas bryta tystnaden kan rädda en utsatt person och att tala om sina misstankar med andra människor är oerhört viktigt.