Blunda och tänk människohandel.
Jag vet precis vad du tänker.
Offret är kvinna.
Antagligen från ett baltiskt land eller kanske från Rumänien.
Hittvingad, lurad, inlåst.
Ett solklart så kallat traffickingoffer.
Eller hur?
Men faktum är att bilden är mycket bredare än så – och människohandel drabbar även våra egna unga.
– Jag träffade en pojkvän och levde sedan i ett destruktivt förhållande i två år fram och tillbaka. Min pojkvän misshandlade mig och lät ofta sina kompisar ha sex med mig mot pengar som hamnade i hans ficka. När jag kom ur det här trassliga förhållandet straffade jag mig själv för att ha låtit det hända, med sex såklart, skriver 20-åriga Åsa (som egentligen heter något annat) till mig.
Åsa passar inte in i ”människohandelsbilden”.
Hon är en på ytan helt vanlig svensk tjej i Acne-jeans och Odd Molly-tröja.
När hon berättar om allt det fruktansvärda hon har varit med när hennes pojkvän agerade hallick är det i början svårt att få ihop pusslet. Kan ett människohandelsoffer verkligen se ut så?
Ja, det kan hon.
Det är dags att vi lyfter blicken och börjar titta bortom våra egna fördomar och schablonbilder.
De som kan vara de mest utsatta kan finnas alldeles nära – utan att vi anar det.
/Caroline Engvall, författare till böckerna ”14 år till salu” och ”Skamfläck”. Grundare av hjälpsajten www.intetillsalu.se – om sex som självskadebeteende.