Vår volontär Jenny Forsman, som går vår Fair Sex – Ambassadörsutbildning, har skrivit ett blogginlägg om hennes tankar kring sextrafficking-offer. Håll utkik här på hemsidan för fler blogginlägg från våra fantastiska volontärer!
”Det som framför allt skiljer Moodyssons från von Triers undergångssagor, och gör den så mycket hemskare, är förankringen i verkligheten. Medan vi sitter i biosalongen och njuter och plågar oss igenom detta mästerverk, sker utanför just det Lilja råkar ut för kanske bara några kilometer eller mil ifrån oss”.
Citatet kommer ifrån Svenska Dagbladets recension av Lukas Modyssons film ”Lilja 4-Ever” som såg dagens ljus 2002. Filmen fick ett otroligt genomslag, inte bara i Sverige, utan även runt om i Europa och i världen. Där var Lilja, ansiktet för det kvinnliga traffickingoffret. Lilja-offret fick en central roll i debatten kring problemet med trafficking och filmen visades i skolor, under polisutbildningar och till och med i politiska rum i utbildningssyfte.
Se hit! Det här är Lilja, och hon existerar inte bara på skärmen utan hon existerar även utanför dessa dörrar. Där var en värld så brutalt sammanvävd med vår egen att det var omöjligt att vända bort blicken vilket bidrog till ökat engagemang i traffickingfrågan inom diverse samhälleliga och politiska institutioner.
Modyssons Lilja skapade dock även ett problem. Lilja blev mallen som kvinnliga traffickingoffer jämfördes med. Det ultimata traffickingoffret. Det ideala offret. Det oskyldiga offret. Svart på vitt. Inga gråa nyanser. Ung, fattig, tvingad, lurad.
Att säga att det finns ett problem med filmen och karaktären Lilja är inte för att förminska dess betydelse och hur viktig den har varit i att dra uppmärksamheten till det växande problemet med sextrafficking utan att säga att det finns ett problem är snarare för att dra uppmärksamhet till en av de konsekvenser som denna film lett till: behandlingen av kvinnliga traffickingoffer i det svenska samhället.
Mer specifikt så handlar det om behandlingen av kvinnliga traffickingoffer i det svenska rättsystemet. Det svenska rättssystemet måste sluta leta efter Lilja i varje kvinnliga traffickingoffer som träder fram eller dras in i den rättsliga processen. För många av dessa kvinnor passar inte in i den mallen. De representerar de gråa nyanserna. De har inte blivit lurade eller tvingade utan har gjort ett val att komma till Sverige för att sälja sina kroppar. Detta innebär INTE att dessa kvinnor är mindre offer än de kvinnor som passar bättre in i Lilja-mallen. Det innebär att även om de gjort ett aktivt val så har deras omständigheter tvingat dem till detta fruktansvärda val. Det är inte sällan dessa kvinnor kommer från fattiga länder och lever under svåra omständigheter; de lever i fattigdom, de är ensamstående med ett eller flera barn att ta hand om och har små chanser att få ett jobb. De är sårbara och desperata och befinner sig därmed i en situation som är lätt att utnyttja för de män som arbetar med slussa in kvinnor i sextrafficking.
När kvinnliga offer inte passar in i Lilja-mallen kan det resultera i att de blir ifrågasatta under rättegångar och även beskyllda för deras eget offerskap. Det faktum att de visste vilken situation de gav sig in i när de valde att komma till Sverige används som ett rättsligt verktyg emot dem. Detta ska inte spela någon roll. Vi måste vara med och försöka påverka bilden av det kvinnliga traffickingoffret. Vi måste få det svenska samhället att förstå att även om dessa kvinnor delar samma öde, ett öde präglat av våld, utnyttjande och sexuell förnedring så betyder det inte att de alla delar samma bakgrund och vare sig de blivit lurade eller inte så är de här av en väldigt enkel anledning: det finns en efterfrågan. Så istället för att rikta den anklagande strålkastaren mot kvinnorna som kommer hit så bör vi sträva efter ett samhälle OCH ett rättssystem som rättmätigen fokuserar på de män som köper sex. De män som är med och ser till att denna skadliga industri existerar.
Sverige är på rätt väg med den lagstiftning som infördes 1999 där fokuset skiftats till den som köper sex istället för den som säljer genom att kriminalisera köp av sex och inte försäljningen. Detta är ett skift som RealStars hoppas kunna sprida över nationella gränser och ett skift som inte bara är menat att påverka hur rättssystem behandlar dessa offer men även hur samhällen i stort behandlar dem. Trots att det svenska samhället är en bra bit på väg så måste vi komma ihåg att hur vi hanterar och behandlar de kvinnor som utsätts för människohandel är långt ifrån idealt.
Så även om Lilja är och förblir en viktig symbol för kvinnliga offer för sextrafficking och för vad det är organisationer som RealStars kämpar emot så är det ännu viktigare att komma ihåg att Liljas ansikte är bara ett av tusentals ansikten.
