Det Sydafrikanska parlamentet har fortfarande inte godkänt den detaljerade lag om människohandel som togs fram redan 2003. Kritiska röster hävdar gärna att trafficking inte är ett problem i landet, trots återkommande bevis på motsatsen.
Men under 2011 har det skett en utveckling som tycks positiv, även om den sker långsammare än önskat. Ett antal fall av människohandel har lett till åtal i Sydafrikanska domstolar.
Adina dos Santos är ett exempel på ett åtal som lett till en fällande dom.

I juli 2011 dömdes dos Santos till livstids fängelse i Pretoria. Kvinnan hade gjort sig skyldig till att föra med sig tre flickor, mellan 14 och 17 år gamla från Mocambique, och för att ha tvingat flickorna till prostitution från sitt hus i Moreleta, Pretoria. Tack vare en misstänksam granne inledde polisen spaning på huset. Vid tillslaget fann polisen detaljerade anteckningar om kunder och ankomsttider. Dos Santos dömdes till livstid samt ytterligare ett år, för att ha levt på de pengar hon tjänat på flickorna.

Det här är inte det första åtalet som berör människohandel i Sydafrika, men fällande domar är mycket ovanliga. Straffet skiljer sig också nämnvärt från de böter som normalt tilldelats de åtalade.
Sydafrika har fortfarande en lång väg att gå i sitt arbete med människohandel. Debatten är ofta onyanserad och problemet förminskas ofta, gärna baserat på att det saknas statistik om hur omfattande människohandeln är. Bristen på en övergripande lagstiftning med tillräckliga straffsatser är också ett problem, som i sig bidrar till bristen på statistik.
Åtalet mot Adina dos Santos ger ändå hopp om att det finns krafter i Sydafrika som tar människohandeln på allvar, och som strävar i rätt riktning.


/Stella Rössborn

Den fjärde februari i år skrev Svenska Dagbladet om att poliser och forskare med flera ville att den tyska prostitutionslagstiftningen skulle ses över. Axel Dreher, som är professor vid Heidelberguniversitet, uppskattar att den tyska sexköpsmarknaden är 60 gånger större än i länder där sexköp är förbjudet, bland annat Sverige.

Kritiska röster beskriver Tyskland som ”Europas största bordell”, vilket med stor sannolikhet stämmer överens med verkligheten. Det kan bland annat styrkas genom att påpeka att Europas största bordell ligger just i Tyskland, närmare bestämt i Köln.
På bordellen vid namn ”Pascha” arbetar ungefär 120 kvinnor och bordellen har ungefär 1000 sexköpare, varje dag. Detta är en enda bordell, siffrorna för gatuprostitution är ännu högre och än mer skrämmande. Med andra ord är kritiken befogad, Tyskland är med största sannolikhet Europas största bordell.

Lagen som gjorde sexköp lagligt i Tyskland trädde i kraft 2002, argumentet var framförallt att man skulle kunna komma i kontakt med kvinnorna och erbjuda sjukvård och så vidare. Men utfallet blev inte riktigt vad man räknat med. Istället ökade prostitutionen lavinartat och med det ökade även trafficking. I och med en legalisering öppnade man upp för hallickar att driva deras illegala verksamhet helt lagligt. Det har underlättat trafficking samt annan illegal och människofientlig verksamhet, som associeras med prostitution.

Nu har dock sexköpskritiska röster blivit hörda och det har lett till att regeringen i Berlin nu ser över lagstiftningen. Med största sannolikhet kommer det inte bli ett scenario likt Sverige, där sexköp förbjudits, men förhoppningsvis kommer det vidtas åtgärder för att strama åt lagstiftningen. Det som framförallt, enligt mig, behöver göras är att se över kvinnornas situation.

/Ernst Adamsson Borg for RealStars

Läs artikeln i SvD här

Samtidig som den Svenska sexköpslagen debatteras på alla möjliga sätt här hemma så går den på export.

Frankrike är förhoppningsvis på väg att anta en lag som bygger på den svenska modellen. Det uppskattas att cirka 20 000 personer prostituerar sig i Frankrike och cirka 90% av dem är av utländsk härkomst. Frankrike avser att bekräfta den abolitionistsika positonen som antogs redan 1960. Det är speciellt viktigt då prostitutionen tenderar att bre ut sig i Europa.

Prostitutionen är inte ”världens äldsta yrke” utan snarare resultatet av organiserad kriminalitet som handlar med människor, på den punkt verkar det råda stor enighet i de politiska kretsarna.

I början av December 2011 antogs en resolution som helt och hållet inspirerar sig av den Svenska modellen som bedöms vara den mest framgångsrika i syfte att minska både prostitution och sex trafficking.
Straffsatsen föreslås ligga på 3000 Euros och upp till 6 månaders fängelse. Omröstningen av lagen bör äga rum senare under Maj 2012 och efter presidentvalet.

Extra intressant är att det råder en ovanligt mycket stor enighet mellan höger- och vänsterfalangerna. Frågan om sex trafficking och prostitution hanteras inte som en ideologisk- partipolitisk fråga och vi kan bara hoppas att alla politiska falanger här i Sverige följer detta exempel. Andra tar efter Sverige och vi kan göra samma sak.

En utveckling som onekligen bör följas upp.


/Emmanuel för RealStars

Filmfestivalen bjuder inte bara på underhållande filmer från världens alla hörn, utan minst lika intressanta upplevelser finns att tillgå i Lagerhusets lokaler. Nu är jag långt ifrån en filmälskare eller särskilt insatt i filmproduktion, men under seminariet ”Work in progress: Call girl” kunde jag ändå intresserat följa dialogen på scen om hur en av årets mest intressanta (enligt mig) svenska filmer har skapats.

Call girl har premiär i oktober eller november 2012, och är en film som sätter ljus på den bordellhärva som under 70-talet i Sverige väckte stor uppmärksamhet.
Utifrån de få, men lite längre, filmklipp vi seminariebesökare fick ta del av verkar det absolut som att både manusskrivare och filmproducent trovärdigt och skrämmande lyckas skildra den smutsiga historien om högt uppsatta politiker och tjänstemän som under 70-talet roade sig med minderåriga prostituerade.

Bordellhärvan uppdagades 1976, då man grep den så kallade bordellmamman Doris Hopp (i filmen spelad av Pernilla August). Hon åtalades för koppleri men hennes kunder, de allra flesta politiker och högt uppsatta tjänstemän i Stockholm, slapp både åtal och domar.
Det som väcker ilska, bara av att tänka på det som utspelade sig, är att betydelsefulla människor i vissa fall verkar kunna få stå utanför lagen. Nu existerade ingen sexköpslag i Sverige under detta glada 70-tal, men det faktum att de allra flesta av de prostituerade var under 18 (några vid tidpunkten bara 14) borde ha tagits med i betänkandet och lett till rättsprocesser.

Förbud mot sex med minderårig, lagar om våldtäkt mot barn under 15 år och utnyttjande av barn i beroendeställning fanns redan då. För när minderåriga flickor säljer sexuella tjänster handlar det inte om försäljning av sexuella tjänster, utan om våld mot barn.

I Call girl kommer vi få följa hur de unga flickorna, alla föräldralösa och med diverse sorgliga bakgrundsberättelser, rekryteras ifrån sitt ungdomshem och lockas in i en värld fylld av lyx, flärd och – unfair sex.

Moderatorn ställde frågan om flickorna under första tillfället de följde med sina kompisar och, den till synes omhuldande och ödmjuka bordellmamman Doris, var medvetna om vad för slags ”arbete” de skulle utföra. På det gav manusskrivaren Marietta von Hausswolff von Baumgarten inte något riktigt svar.

Men egentligen spelar det mindre roll.

När det handlar om minderåriga flickor, som dessutom befinner sig i en extra utsatt situation, är det betydelselöst om de tackat Ja till ett erbjudande där de visste de exakta förutsättningarna eller om de tackat Ja för att de blivit ilurade att erbjudandet innebar något annat.
Flickorna i filmen är bara 70-talets svar på 2000-talets unga tjejer ifrån Balkan, Baltikum, Asien eller Afrika som lockas till Europa om löften om ett bättre liv men blir indragna i något, som vi i Call girl förstår, omöjligt att ta sig ur.

/Matilda Reiderstedt for RealStars

RealStars fortsätter att spana på Göteborgs filmfestival på filmer som på olika sätt berör frågan om människohandel, prostitution eller Fair Sex. Under måndagskvällen visades dokumentärfilmen Whores’ Glory på Chalmers.

Whores’ Glory är en mycket välgjord, lärorik, svår och deprimerande film om prostitution i tre olika länder: Thailand, Bangladesh och Mexico. Det finns ingen talarröst i filmen utan man ”befinner sig” i tre olika bordellmiljöer, alla tre förfärande på sitt sätt.
Det är en gåta för mig hur man har lyckats komma in och filma allting. Många av de prostituerade kommer till tals under långa stunder, och även flera köpare. Miljöerna visas ingående och filmas skickligt.

Det är intressant att se hur prostitutionsteman finns genomgående i alla miljöer samtidigt som varje kultur sätter sin prägel på alla
dessa företeelser. Hundar och andra djur figurerar då och då i filmen och det är lätt att se liknelserna med de bestialiska förhållandena i bordellmiljöerna.

/Robert Schenck, Nätverket mot Trafficking

Link to Whores’ Glory på Göteborgs internationella filmfestival

I filmen The Whistleblower får tittaren följa en amerikansk poliskvinna som gör utrikestjänst för FN i efterkrigets Bosnien. Filmen är baserad på berättelsen om Kahtryn Bolkovac, som 2002 skipade någorlunda rättvisa för de trafficking-offer som hon kom i kontakt med under sin tid i Bosnien, genom att avslöja det amerikansk-baserade säkerhetsföretaget DynCorps illegala verksamheter i landet.

The Whistleblower är en historia om hur allt går att köpas för pengar och ger en skrämmande inblick i hur människor med makt ibland inte kan låta bli att utnyttja den på det mest vedervärdiga sätt.

I Bosnien arbetar Kathryn sida vid sida med den inhemska polisen som de amerikanska styrkorna ska samarbeta med för att bevara det fredliga tillståndet i landet. Ganska snart upptäcker hon att samarbetet mellan den amerikanska och den bosniska polisen sträcker sig långt utöver det fredsbevarande arbetet.

En kväll återfinns en sårad ung ukrainsk flicka i skogen och berättelsen om Kathryns insatser, som senare blev kända efter att hon fått sparken ifrån sin utlandstjänst, tar sin början.

Den unga ukrainska flickan, Raya, är långt ifrån den enda flicka som försöker fly ifrån sitt arbete som ”servitris” ifrån en av alla barerna som nattetid besöks av överförfriskade amerikanska militärer. Hon är långt ifrån den enda som i sitt hemland erbjudits ett välbetalt jobb utomlands men istället blivit transporterad till det laglösa Balkan och tvingad in i prostitution av människohandlare.

Det läskiga i den här historien är dock att människohandlarna inte är vilka vi förväntar dem att vara; nej människohandlarna är allt ifrån högt uppsatta diplomater i FN till amerikanska militärer och bosniska polismän. Kathryn upptäcker ganska snart att utan sina västerländska kollegors inblandning hade det aldrig varit möjligt att forsla in dessa flickor i landet och hålla dem som sexslavar på barerna. Utan sina västerländska kollegors inblandning hade det heller aldrig funnits en efterfrågan på dessa flickor.
Korruption är alltså bara förnamnet.

Under tiden som skandalen uppdagades hade DynCorp ett kontrakt av FN, värt 15 miljoner dollar, för att rekrytera och skicka militärer till Bosnien-Hercegovina. När deras inblandning i människohandel-härvan uppdagades fick flera av de inblandade militärerna och cheferna för styrkan avsäga sitt uppdrag i Bosnien. Ingen av dem åtalades dock för de brott de begått, eftersom de under utlandstjänsten skyddats av diplomatisk immunitet.
Försäljningen och utnyttjandet av unga flickor i Bosnien är heller inte den enda av DynCorps skandaler; 2009 anklagades deras militärer, vars uppdrag var att träna polismän i Afghanistan inför det fredsbevarande arbetet i landet, för att ha köpt sex av unga prostituerade pojkar.

The Whistleblower är inte bara en välgjord film med fantastiska skådespelarinsatser ifrån bland annat Rachel Weisz. The Whistleblower känns nödvändig och livsviktig; framförallt för den amerikanska publiken som man ibland kan känna sväljer alla landets heroiska utlands-insatser i krigsdrabbade delar av världen för vad det ser ut att vara och inte kanske för vad det verkligen är.

Filmen väcker både ilska och äckel;
ilska för att det hela inte bara är på låtsas utan faktiskt på riktigt, och äckel för att det är så motbjudande att få se vad människor med makt kan utsätta hjälplösa människor för, när deras uppgift egentligen ska vara precis den motsatta.

Vidare fascineras jag över Kathryns mod att inte ge upp och dra sig tillbaka av rädsla för att själv råka illa ut, och mina varmaste sympatier får den bosniska polisman som vågar gå emot sina kollegor och vid Kathryns sida strider för att släppa flickorna fria.

Men Raya då, den unga ukrainska flickan, vars mor så desperat sitter hemma och väntar på henne i Kiev?

Raya, som utsätts för de mest vidriga övergrepp av män som egentligen är där för att skydda henne och som slutligen så vettskrämd och inlåst i sitt osynliga fängelse väljer att inte fly en andra gång när hon får chansen, går döden till mötes. Hon är inte bara ett av alla offer för människohandel eller offer för krig; nej Raya är ett offer för den rika och mäktiga västvärldens överordningen gentemot tredje världen.

Matilda Reiderstedt for RealStars

I Schweiz är det likt flera andra länder i Europa lagligt med prostitution. Där är det till och med tillåtet att göra reklam för det, det får ske öppet på gatan och det finns bordeller, ungefär som det ser ut i vissa europeiska länder. Men det finns en stor skillnad mellan Schweiz och de flesta andra välutvecklade europeiska länderna med laglig prostitution. I Schweiz är det nämligen lagligt att sälja sex, trots att man är under arton år gammal, vilket med ett mer förklarande ord heter barnprostitution.

Barnprostitution är precis så hemskt som det låter, man köper ett barns kropp för att tillfredsställa sina sexuella behov. Den säljande parten får dock inte vara hur ung som helst, åldersgränsen går vid sexton års ålder, vilket är helt vansinnigt.

En sextonåring har inte gått klart skolan, har inte fått en ärlig chans att göra sina val här i livet men trots det så kan personen bli intvingad i sexindustrin.

Men nu ser det ändå ut som att det är på väg åt rätt håll. Det sista jag läste om denna fråga var på den schweiziska nyhetssajten ”news.ch” och de skrev (18/8 11) att det lagts fram ett lagförslag för att ändra åldersgränsen från sexton till arton.

Trots höjning av den åldersgränsen finns det fortfarande otroligt många problem utöver kärnproblemet prostitution. Enligt nyhetssajten ”swissinfo.ch” har prostitutionen ökat. Våldet inom sexindustrin har också ökat. Det ska enligt hemsidan även finnas upp emot 3000 traffickingoffer i landet, det lär även vara ett stort mörkertal så siffran 3000 bör nog ökas.

Ernst A Borg för RealStars

Whats next? 
Ja, just nu reflekterar vi i RealStars över HUR vi ska få ännu mer genomslag i nästa fair sex kampanj! Uppdraget är viktigt – frågan om fair sex måste lyftas till problemet är löst (så som Ellinor Person skrev som svar på Tre frågor).

Vi har nu börjat planera för nästa kampanj och gör också en utvärdering där flera av er förmodligen svarat på frågor. Tack till er som medverkar och till Erika Bjernhagen som arbetar med utvärderingen.

Att vi skapade och genomförde kampanjen Make Fair Sex Real, är bara det ett storartad jobb, tycker jag (över 1200 röster för fair sex/underskrivna kampanjbrev). En unik insats, troligen var vi den enda organisation som gjorde det möjligt för vanliga människor att direkt påverka alla EU:s medlemsländer.

Att få ett svar från EU-kommisionären Cecilia Malmström, var väntat och viktigt. Här konstateras att vår uppmaning (också upprinnelsen till kampanjen) går längre än vad de beslutat om i det nya EU direktivet angående frågan att kriminalisera köp av sexuella tjänster från offer för människohandel (något som de flesta tror är olagligt och straffbart redan idag). Den nya direktivet, som vi också skrev om i förra blogginlägget, säger att länderna ska överväga denna typ av kriminalisering.

Av svaret från EU framgår att ländernas arbete ska följas upp 2016. Detta är naturligtvis bra men inte tillräckligt. Det kommer sannolikt inte förhindra att fler faller offer för trafficking under kommande åren. För resultat måste man ta tag i problem med efterfrågan och korruptionen.

Vår oro gäller utvecklingen i Europa med högst antal sexslavar per invånare i världen.

Vilka konsekvenser får direktivet för brottsutsatta personer som utnyttjas på otaliga bordeller i Europas storstäder och andra andra platser med mycket människor s k hubbar?

Vi undrar vilka verktyg polisen har för att gå in och skydda offer för människohandel i 
te x Berlin och Amsterdam. Vad blir skillnaden för unga personer (tjejer, killar) som traffickerats och säljs på marknadsplatser för sexhandel i EU-länderna. I Sverige berättar polisen om hur lagen hjälper dem att gripa in där det tidigare inte fanns lagligt stöd.

Vi har pekat på en stor brist i EU:s direktiv kring människohandel. Nästa kampanj blir viktig för att upplysa och få EU-länder att ta steg i rätt riktning.

Bidrag gärna med DINA tankar och idéer inför nästa kampanj! malin@realstars.eu eller dela med dig på Facebook!

Svar från EU kommissionär Cecilia Malmström

Malin Roux för RealStars

Det nya direktivet från den 5 april 2011 vill sätta människohandelsoffret i centrum. Medlemsstaterna ska senast den 6 april 2013 ha implementerat direktivet i nationell lagstiftning. I korthet innebär lagen att offren ska få omfattande hjälp och att skyddsåtgärder och straffrättsliga åtgärder ska införas. Tyvärr lämnar direktivet en hel del att önska vad gäller åtgärder för att minska efterfrågan som trots allt är den drivande kraften bakom denna omänskliga handel.

Några punkter ur den nya lagstiftningen (direktivet):

– Stöd till offer för människohandel införs i nationella mekanismer. Syftet är att i tidigt skede identifiera brottsoffer, ge den brottsutsatte hjälp och stöd genom samarbete med stödorganisationer. Andra åtgärder är att ordna en säker bostad, materiellt stöd och nödvändig sjukvård. Vid behov ska även hjälp såsom psykologiskt stöd, rådgivning och tolkning erbjudas.

- Särskild behandling ska iakttas för att skydda människohandelsoffer från sekundär viktimisering, dvs upprepningen av ett trauma som kan uppstå när ett offer möter polisen eller socialtjänsten, m.m. Detta görs genom att undvika onödiga upprepningar av förhör genom att t ex videoinspelningar görs tidigt.

- En gemensam definition av straffbar människohandel och en enhetlig grund för vad som ska anses vara försvårande omständigheter införs. Vidare införs straffrättslig immunitet för människohandelsoffer som ofrivilligt deltagit i brottslig verksamhet.

Enligt direktivet ska hårdare påföljder införas för personer som gör sig skyldiga till människohandel. Minimistraffet blir fem års fängelse för människohandel. Straffet kan dock bli minst tio års fängelse om brottsoffret är ett barn, om brottet har begåtts inom ramen för en kriminell organisation, om grovt våld har använts eller om brottet har inneburit fara för brottsoffrets liv.

Dessutom kan en medlemsstat vidta åtgärder mot en gärningsman som begått ett brott i ett annat land.

- Förslag till åtgärder för att motverka och minska efterfrågan. EU tog upp frågan för diskussion om kriminalisering av den som medvetet köper sex av människohandelsoffer. Sverige har varit drivande i denna fråga. Det slutliga direktivet nöjer sig dock med att hänvisa till utbildningsinsatser och att uppmana medlemsstaterna att överväga möjligheten att införa påföljder för dem som köper sex från en person med vetskap om att personen i fråga är brottsutsatt. EU:s medlemsstater är således inte skyldiga att införa några regler som bestraffar köpare.

Traffickingfrågan och EU-direktivet kan komma att öppnas upp och behandlas på nytt efter två år, det vill säga när man kan se hur resultat blivit av ländernas agerande.

Även om direktivet är ett framsteg lämnar det som sagt en hel del att önska. I Sverige har sexköpslagen visat sig ge resultat som ett verktyg för att motverka trafficking.

I många EU länder har prostitutionen normaliserats och det krävs nya lösningar för att skapa förändringar eller som Albert Einstein uttryckte det.

”Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka.”

Starka krafter vill att handeln fortsätter då trafficking är lukrativt. För att minska efterfrågan krävs en skärpning av lagstiftningen. Först då kan vi se en vändpunkt och där de brottsutsatta får ett verkligt skydd och polisen har verktyg att ingripa där prostitutionen sker, att länderna gemensamt förhindrar att fler människor utsätts för den här typen av kränkningar av människovärdet.

Det blir intressant att se hur många länder som kommer att följa uppmaningen. Klicka på länken här om du vill ta del av Europaparlamentets och Rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel:

Malin Roux och Cindy Bauwens

PS. Nästa inlägg är visar vi svar från EU för kampanjen Make Fair Sex Real….DS

Ernst Adamsson Borg, 18 år och går sista året på Östra reals gymnasium med journalistisk inriktning och skriver om situationen i Tyskland, ett land där trafficking är ett märkbart problem. Earnst främsta intresse är skrivande och debatterande.

Trafficking är ett sådant problem som jag lägger ned mycket tid kring, framförallt för att försöka greppa hur omfattande och hemsk denna människohandel är och självklart göra det jag kan för att upplysa andra människor om denna enorma illegala industri.

Jag har själv många gånger besökt Tyskland, framförallt Berlin och sett hur prostitution öppet sker på gatorna. På gatorna har jag sett sexköpare som genomfört köp mitt ute på gatan, mitt på dagen och det utan att någon på gatan tittat eller reagerat på vad som hänt. Varje gång jag ser detta ställer jag mig frågan:

Anses det verkligen så normalt i Tyskland att ingen ens reagerar eller reflekterar över vad som sker? Efter att jag ställt mig frågan några gånger pratade jag med några av mina tyska vänner om saken. Svaret jag fick löd: ”Va, kan ni inte köpa sex i Sverige?”. Min teori är bekräftad, i Tyskland är det inte konstigt att det går att köpa sex.

Den fråga som senare dyker upp i mitt huvud är då självklart: Ser inte människor problemet med detta? Tvångsprostitution, att kvinnan ses som ett köpbart objekt, trafficking och andra otroligt makabra ting som prostitution medför? Kanske gör de det, men det är absolut inget det talas om.

I landet som just nu är Europas motor finns i dagsläget runt en halv miljon prostituerade, ungefär lika många människor som det bor i hela Göteborg. I och med legaliseringen i Tyskland 2002 var tanken att arbetsvillkoren (om man nu överhuvudtaget kan kalla prostitution för ett arbete, jag skulle benämna det som utnyttjande) för dessa prostituerade skulle förbättras, men enligt undersökningar är det inte mycket som förändrats.

Allt detta talar sitt tydliga språk, att prostitution är lagligt förbättrar inte villkoren för dessa kvinnor, det förenklar snarare illegal verksamhet.

Tyskland har försökt att stoppa både trafficking och tvångsprostitution men man får sällan reda på hur det går. Detta beror till stor del på att tidningar sällan skriver om problemen med prostitution, så debatten får sällan något utrymme, för visst finns det många människor som tycker att det är fel, men tyvärr får dessa människor arbeta i det tysta. Men ett faktum finns det dock, antal dömda brott angående människohandel för sexuella ändamål ökar. Man kan tolka det på flera olika sätt, ett kan vara att det har tillsats mer resurser för att få tag på de som sysslar med människohandel eller så ökar människohandeln.

Om man letar runt lite finns det undersökningar gjorda av grupper som uppmärksammar problemet med trafficking, men tyvärr är det inte så lättillgängligt som det bör vara.

Ernst Adamsson Borg för RealStars