En livlig debatt om prostitution blåste liv på nytt i Frankrike i december 2011 när den nationella församlingen uttryckte ambitionen att totalt förbjuda sexköp. Idag är prostitutionen tillåten i Frankrike men att ”aktivt erbjuda sexuella tjänster” samt alla former av koppleri är förbjudna. Den svårtolkade lagen leder till protester från alla håll. Å ena sida fastslår ”Mouvement du Nid”, en organisation som motsätter sig all form av prostitution, att polisen och rättsväsendet inte har ett verktyg för att komma åt koppleri och exploatering samtidigt som ”STRASS”, en intresseorganisation av oberoende sexarbetare, regelbundet protesterar mot att sexarbetare trakasseras av godtyckliga polisiära beslut.
Man räknar med att cirka 20.000 personer, varav 85% kvinnor, regelbundet säljer sextjänster i Frankrike idag. År 1990 uppskattades att enbart 20 % av de prostituerade kvinnorna var utlänningar medan andelen idag är 90 %. Rumänien, Bulgarien, Nigeria eller Kina är de mest representerade nationaliteterna på gatan. Man uppskattar att sexhandeln omsätter mellan 2,3 och 3 miljarder Euro och att 70 % av summan hamnar i händerna på organiserade exploateringsstrukturer.
Debatten blev ännu mer intensiv i nyhetsflödet när den nya ministern för kvinnorättigheter, Najat Vallaud-Belkacem, den 24 juni uttalade sig: “Jag vill att prostitution försvinner”
Om man bortser från klassiska argument som antingen grundas i moraliserande utgångspunkter eller visar ointresse för de drabbade eller till och med antyder på en önskan att inte ändra livet för de prostituerade, råder debatten mellan två ideologier: de ”reglementaristes” och de ”abolitionistes” .
De första förespråkar en legalisering och reglementering av sextjänster. Deras utgångspunkt är att människohandeln måste bekämpas med traditionellt polisiärt arbete och att de frivilliga prostituerade måste kunna skyddas mot kundernas våld eller sjukdomar som AIDS. Detta går genom att organisera sextjänster, under statens regler och med förutsättning att relationen sker med ömsesidighet och respekt för varandras vilja. Tanken är att en organiserad prostitutionsverksamhet reducerar marknaden för människohandlare som dessutom ska hamna i fokus för polisiär bekämpning. Enligt ” reglementaristes” har inte den ”svenska modellen” lyckats reducera människohandel utan exploateringen har flyttat till hotellrum eller privata lägenheter där de prostituerade löper mer risk för att bli utsätta för våld.
De ”abolitionistes” däremot vill driva igenom ett total förbud av all prostitution genom att kriminalisera kunden, enligt den svenska modellen. Ordet ”abolitioniste” är historiskt laddat eftersom det användes för att beskriva de rörelser som kämpade för att avskaffa slaveri och dödsstraff. Denna rörelse innehåller bland annat ”Mouvement du Nid” som har vunnit stor legitimitet genom sitt långa engagemang och dagliga arbete med de prostituerade. De kan tysta ner kritiken att kriminalisering av kunder enbart drivs av gamla moraliserande svepskäl.
För ”abolitionistes” är det i praktik omöjligt att särskilja mellan de frivilliga och de tvingade sexsäljarna. Därför, trots att avskaffande av all form av prostitution inskränker på några enskilda människors frihet är det enda sättet att begränsa och till slut eliminera människohandeln. Inte helt oväntat,framhäver ”abolitionistes” att den svenska modellen har lett till en kraftig nedgång av prostitutionen.
Debatten är särskilt intressant i Frankrike eftersom presidentpartiet (Parti Socialiste) är mycket kluven i frågan och öppet har visat sin oenighet. Varje läger har mobiliserat intellektuella, filosofer och sociologer som deltar debatten. Den visar hur viktigt det är med professionell forskning om resultaten som uppnåddes i Sverige, Norge och Island där sexköp har kriminaliserats.
Didier Schreiber for RealStars
Ta ställning – FOR FAIR SEX och Europa fritt från Trafficking!
Några källor: