Pleasure – ny svensk långfilm om porrindustrin

En ny svensk långfilm om porrindustrin har fått stor internationell uppmärksamhet och hade även visning på Göteborgs Filmfestival förra veckan. Regissören Ninja Thyberg har studerat porrindustrin i Kalifornien på nära håll i sex år och resultatet är en mycket realistisk och detaljrik skildring. Realstars hoppas filmen kan bidra till debatten om pornografins negativa påverkan, där även samband med sexköp finns, samt korsbefruktas med ett bredare perspektiv. Därmed måste vi prata om Fair Sex, sex på lika villkor och ömsesidig respekt. Motsatsen unfair sex är övergrepp.

Robert Schenck som under många år har recenserat för Realstars har sett filmen och skriver bland annat så här:

I Pleasure lyckas Ninja Thyberg göra en film om porrbranschen som varken är sentimental eller sensationell. Ramberättelsen – en 19-årig tjej lämnar ”tråkiga” Sverige med drömmen om att vara nästa stora porrstjärna i Los Angeles – är en sådan stereotyp att varningsflaggorna hissas inom mig innan första filmrutan från Göteborgs Filmfestivals digitala sändning når mig i mitt vardagsrum. Men, filmen är mycket välgjord, och så trovärdig att den närmar sig dokumentärkaraktär. Varningsflaggorna försvinner snabbt.

Äktheten är möjlig genom en strålande skådespelarinsats av Sofia Kappel som Bella Cherry (svenska Linnéa), och genom att alla andra roller i filmen är besatta av personer som arbetar på riktigt inom porrbranschen i Kalifornien. Några av dessa spelar sig själva och andra går in i nya roller, men det märks att alla vet vad de gör, och att de inte behöver göra sig till. Det tog sex år för Thynberg att göra filmen, och det märks i kvaliteten.

Filmens styrka är också att den har en icke-dömande prägel. Den visar på ett rakt sätt hur porrindustrin fungerar, hur kvinnorna (tjejerna) behandlas, hur sex och sexscener filmas och säljs känslokallt som vilken produkt som helst, och hur våldsamt och sadistiskt det kan vara.

Personligen, när jag upplever filmen, ser jag unga tjejer som liksom prostituerade personer behöver sprit och droger och en känsla av ”systerskap” sinsemellan för att klara övergreppen och traumana. Jag ser också framför mig att de kommer att ha lika svårt att ta sig ur industrin och handskas med sin PTSD som prostituerade personer. Sexindustrin och porrindustrin är ju sammanvävda, och tjejerna i filmen visar exempel på det.

Men med vilka känslor och åsikter kommer andra tittare att lämna filmen? Det är svårt att svara på. Intressant och något chockerande att notera är att Sofia Kappel som spelar Bella Cherry säger i P:1s Kulturnytt den 18 jan. 2021 att Bella är en ”målmedveten person, väldigt ambitiös och driven, vet vad hon vill, och sticker ut lite, vågar ta för sig, vågar äga sin sexualitet, ha makt över sin egen kropp, och skäms inte för det.” Så skulle jag aldrig beskriva Bella, men det kanske är just bristen på ett bredare perspektiv hos den debuterande unga skådespelerskan som gör att hon kan gå in i rollen så fullständigt.

Filmens skapare Ninja Thyberg visar ett djupt perspektiv när hon uttalar sig i Aftonbladet den 5 februari 2021. Jag gissar att det är detta som gör det möjligt för henne att göra en så sevärd och nyanserad film. Hon vill absolut inte peka ut kvinnorna som de skyldiga, eller några andra individer för den delen, utan ser systemkritiskt på porrindustrin:

”Min grundpoäng är att jag är systemkritisk. Det handlar inte om att singla ut rötägg och att hitta onda personer, men det finns destruktiva system, typ patriarkatet och kapitalismen, som är orsaken. Sedan är ju också filmen en metafor för vårt samhälle med patriarkala strukturer och klassamhälle kondenserat. Jag vill inte säga att de är dumma i porrbranschen. Vi utanför är också dumma.”

 

Be Sociable, Share!