Idag den 19/11 är det den internationella mansdagen. För att uppmärksamma dagen uppmanar vi er till att passa på att diskutera mansnormen, manlig gruppdynamik och machokulturen. Som Kristoffer Ahlström skriver i DN idag ”Moderna män, men samma men”.
”Gud vad bra att det är en kille som kommer och ska prata om det här” är ofta den första kommentaren från läraren som möter mig när jag kommer och ska genomföra ett nytt skolbesök för att prata om trafficking, sexuella övergrepp och fair sex.
Under skolbesöken stöter jag relativt ofta på hur mansnormen, manlig gruppdynamik och machokulturen tar sitt uttryck. Det är killar som fnissar, gör sig roliga på tjejers bekostnad, ifrågsätter varför sexköp är fel eller varför det skulle vara fel att kalla någon en slampa.
Citat som ”vad ska den ensamma killen göra då om han inte får något?”, ”killar har större behov av att ha sex” och ”killar är mer sexuellt aktiva” används som argument för att legitimera det manliga beteendet.
Varje gång detta sker märker jag också att det finns killar som inte alls håller med. Utan vill säga ifrån men inte vågar. Risken för att upplevas som omanlig, bli kallad något eller hånad gör att man avstår. Manlig gruppdynamik när den är som sämst. När vi, killar, hetsar varandra, pushar gränser och hånar både andra och varandra.
Som Kristoffer Ahlström skriver idag “Viljan att chockera och provocera stegras, det finns inget tak, inget att förhålla sig till, den egna gruppen sätter gränserna – som på så vis hela tiden flyttas fram.”
När det gäller sexköp kan vi tyvärr konstatera att trenderna är liknande. Idag är det cirka 7,2% av alla svenska män som köpt sex. Den klassiska stereotypen om sexköparen som en medelålders ensam man med god ekonomi är långt ifrån sann. Istället berättar polisen i Stockholm att trenden ser annorlunda ut idag gentemot hur den såg ut för bara ett par år sedan. De som idag köper sex är unga killar. Killar mellan 19-25 år. Killar som inte är ensamma och inte heller köper sex ensamma. Utan gör det i grupp. Som en ”kul” grej att göra tillsammans. Återigen. Manlig gruppdynamik när den är som sämst, när den egna gruppen sätter gränserna – som hela tiden flyttas fram.
Att jag som kille besöker skolor och pratar om dessa frågor är i sig inte lösningen. Men det kanske kan vara ett steg på vägen. Ett steg för andra killar att ifrågasätta den egna gruppens beteende. En möjlighet för den enskilda killen att sätta tydliga gränser, att stå upp och vara en del av den verkliga förändringen?
Anton Gustafsson
Processledare Stockholm
RealStars