Vi måste prata om dem som köper andras kroppar

Läs RealStars volontären Cecilia Samuelssons tankar kring sexköpare

I konversationer om prostitution pratas det ofta om de som säljer sex, om själva handlingen att sälja sex, och ibland om insatser mot prostitution, om polisens arbete, om vad de ser i sin verksamhet. De flesta människor har en egen bild av kvinnor (och andra) i prostitution, och det tycks vara enkelt för många att förklara existensen av prostitution med att “de vill” eller “det har alltid funnits”.
Samtidigt pratas det ännu väldigt lite, alltför lite, om männen som köper sex.
Det pratas väldigt lite om de män som tycker att det är lämpligt att utnyttja unga tjejer som hålls fångna i lägenheter, som tvingas ha sex med tio, tjugo män varje dag, som flyttas mellan städer för att männen vill ha nya tjejer hela tiden. Om de män som utnyttjar ensamkommande, hemlösa flyktingpojkar som desperat behöver lite pengar. Om de män som tycker att det är en “kul grej” att köpa en annan människas kropp. Om de män som sätter sin egen njutning och tillfredsställelse framför andra människor trygghet, värde och liv. I Sverige är deras handlingar brott enligt lag, men faktum kvarstår: de gör det. Och de gör det, även utanför Sveriges gränser, för att det går, för att de får – för att de väljer att göra det. De har en människosyn som gör det möjligt för dem att köpa andras kroppar, att blunda för allting de utsätter andra för. För våldet som upprätthålls genom deras val. De finns.

Polisen uppskattar att nio av tio prostituerade kvinnor i Sverige är utsatta för organiserad brottslighet. De som försvarar en legalisering av sexköp bör inte komma och prata om den “lyckliga horan” som en mall för alla människor som säljer sex och att vi måste anpassa lagarna till de som “vill”. Friheten att välja är ett privilegium som väldigt få lever med.. För de i ekonomisk och social utsatthet, för sårbara människor, för människor som flyr eller förlorat allt de äger, för marginaliserade människor, för de som är sjuka, finns inte alltid den där friheten att välja, och det är dem vi bör skydda, det är på deras sida vi bör stå. Alltid. Talet om att det “fria valet” är viktigare än allting annat gynnar inga andra än de som utnyttjar kvinnor och män – som egentligen inte vill.
Att tvingas på grund av socioekonomisk utsatthet är inte att vilja.
Att kidnappas och utsättas för trafficking är inte att vilja.
Att brytas ned eller använda sex som självskada är inte att vilja.
Att fraktas runt som en vara för att mätta mäns behov av “nya kroppar” är inte att vilja.
Att säljas av andra människor på nätet är inte att vilja.
De som har ett verkligt fritt val är de som köper andra människors kroppar – de skulle kunna välja att låta bli.

Vi måste prata mer om de som gör hela den här mardrömmen möjlig. De som gör det möjligt för unga kvinnor att tvingas ta emot tio, tjugo män som köper deras kroppar varje dag. De som gör det möjligt att en kvinna fraktas mellan Stockholm, Göteborg, Köpenhamn (liksom över betydligt större, globala avstånd) för att utsättas för nya män. De som gör det “värt” att stjäla människors liv och kroppar. Det som gör denna människorättsvidriga verksamhet möjlig. Köparna. De människor som ser en utsatt människa som någon de kan utnyttja. Som anser att deras egen njutning och tillfredsställelse är mer värt än hennes frihet, säkerhet och liv. Som tvingar in andra i slaveri. Som har en sådan objektifierande och dehumaniserande syn på andra människor att de kan behandla dem som en handelsvara, ser dem som ett verktyg för att få tillfredsställelse. Hur kan dessa män tro att det är acceptabelt att de utnyttjar sitt ekonomiska privilegium till att tvinga en människa som inte vill till att ha sex med dem? Vi måste ställa den frågan. Vi måste sätta fokus på dessa mäns beteende och brott. Män måste bli bättre på att markera mot andra män, för sexköp är inte roligt, det är ingenting att skryta om, det är ett brott, det är att exploatera en annan människa. Vi måste göra det juridiska brottet till en oförlåtlig överträdelse av människovärde och alls rätt till respekt. Att försvara mäns rätt att kommersialisera och objektifiera kvinnors kroppar för sin egen njutnings skull är att svika de som inte har något val, att svika alla utsatta. Vi måste skydda de utsatta och avslöja de utsättande och prata om dem, aldrig vika vår blick från dem, för att placera ansvaret där det hör hemma. Valet och ansvaret och skulden ligger hos de som köper andra människors kroppar – de som med sin efterfrågan gör exploateringen och våldet och utsattheten möjlig.

Be Sociable, Share!