The Pimping of Prostitution av Julie Bindel – En bok om det internationella motståndet till den nordiska modellen

Recension av Robert Schenck
Julie Bindel, känd engelsk journalist och feminist, berättar om sin mångåriga, globala kamp mot prostitution, och för ”den nordiska modellen”. I boken får vi läsa om de oerhört starka krafterna som hon måste arbeta emot och även om prostitutionsförespråkarnas argument och taktiker.

Före själva bokrecensionen känner jag ett behov av att närmare förklara ett antal termer som förekommer i den internationella prostitutionsdebatten. Min källa är i första hand den aktuella boken The Pimping of Prostitution:

”Pro-prostitution lobby”: Detta är en allmän benämning av personer och organisationer som förespråkar och kampanjar för en total avkriminalisering (som i Nya Zealand) eller en lagreglering (som i Tyskland och Holland) av prostitution. Lobbyn kallas även för ”sex workers’ rights movement” eftersom den påstår sig försvara de prostituerades rättigheter. Rörelsen består av olika intresseinriktningar och inkluderar vissa vänstergrupperingar som ser prostitution som en klassfråga hellre än en genusfråga; hallickar, bordellägare och kriminella med vinstintresse; många gayaktivister från HBTQ-rörelsen; många akademiker som stödjer sig på ”forskning”; samt människorättsorganisationer som Amnesty International som i en ”vänsterliberal” anda betonar ”rätten för individen att bestämma över sin egen kropp och sitt eget liv”. Just nu har lobbyisterna gemensamt att de avskyr varje form av statlig inblandning i sexhandeln, med undantag för ett antal aktivister från Holland, Tyskland och USA som fortfarande förespråkar en helt laglig, men delvis reglerad, form av prostitution. Pro-prostitutionslobbyn är en mycket mäktig och aktiv opposition till allt vad ”den nordiska modellen” står för, framförallt sexköpslagen.

”Den nordiska modellen”: ”Den svenska modellen”, som den också kan kallas, kriminaliserar sexköp utan att stigmatisera eller lägga skulden på de prostituerade som i de flesta fall är kvinnor. Målet med sexköpslagen är att komma åt sexhandeln genom att minska efterfrågan. Sexköpslag finns nu i följande europeiska länder: Sverige, Norge, Island, Nordirland, Irland och Frankrike.

”Sanitising the sex trade”: Genom att använda förskönande terminologi försöker pro-prostitutionslobbyn normalisera prostitution. Några exempel på dessa termer är: ”sex workers”, ”selling love”, ”transactional sex”, ”compensated daters”, ”contract breach” (våldtäkt), ”sex work management”, och ”occupational health risks” (våld, sjukdomar, mm).

”Survivor”: En f d prostituerad som beskriver sin tidigare traumatiska verklighet i böcker, artiklar och tal.

Abolitionist movement: Bokstavligen betyder ”abolitionist” någon som vill avskaffa något, i detta fall prostitution. I praktiken är detta en samlande term för alla som kämpar internationellt för ”den nordiska modellen”.

SPACE International (Survivors of Prostitution Abuse Calling for Enlightenment), grundad av överlevaren och författaren Rachel Moran, spelar en central roll i rörelsen då överlevarna genom egen erfarenhet är extremt övertygande i sina beskrivningar om vad prostitution egentligen handlar om. Trots att ”abolitionisterna” givetvis är emot trafficking argumenterar de inte speciellt mot trafficking eftersom de anser att ”prostitution i sig är problemet”, och det bästa sättet att bekämpa både trafficking och prostitution är genom att begränsa efterfrågan med en sexköpslag.

 

Om boken The Pimping of Prostitution:

Först några ord om bokens titel: pimp betyder ”hallick” på engelska och to pimp betyder ”att leva på att vara hallick”. Den allmänna betydelsen av verbet pimp är dock att omvandla någonting till det bättre, häftigare, eller mera imponerande.

Julie Bindel förklarar sin titel så här:

“In the past few decades, prostitution and the sex trade have been given a serious makeover. The title of this book, The Pimping of Prostitution, is meant to convey how sanitised commercial sexual exploitation has become. The Urban Dictionary definition of pimping is “to make something ‘cool’, ‘better’ or ‘awesome’”.

In recent years, the sex trade has been rebranded to give the impression that it is not harmful, nor even prostitution. Academics and pro-prostitution activists have begun to use terms such as “selling love”, “transactional sex” and “compensated daters”. Those who support the sex trade use terminology that masks the reality of what it actually is: one person, almost always male, having sex with another person, almost always female, without mutual desire.”

The Pimping of Prostitution handlar alltså om hur lobbyister gör allt vad de kan för att skönmåla prostitution som något harmlöst, oundvikligt och normaliserat. Och boken beskriver hur författaren tillsammans med många andra likasinnade sprider kunskap världen över om vad prostitution egentligen handlar om, och hur de propagerar för ”den nordiska modellen” som kriminaliserar sexköp.

För att kunna skriva boken har Bindel rest världen runt i två år och träffat och intervjuat alla möjliga aktörer inom sexhandel. I boken presenterar hon metodiskt prostitutionsföreträdarnas resonemang, för att direkt därefter komma med egna motargument.

Företrädarna för prostitution har ibland ett eget ekonomiskt intresse i en total avkriminalisering, ibland är de HBTQ personer i en ”pro-prostitutionsregnbågs­allians”, många är akademiker med stöd av ”forskning”, och några är till och med människorättsaktivister från mycket kända organisationer. Som läsare med ett RealStars-perspektiv är det chockerande att få veta att Amnesty International, Human Rights Watch, World Health Organisation, Joint United Nations Programme on HIV/AIDS, m fl. har allierat sig med pro-prostitutionslobby­isterna. Trots mycket dåliga erfarenheter av avkriminaliserad och reglerad prostitution i till exempel Nya Zealand och Nederländerna står dessa organisationer på samma sida i debatten som ”the sexworkers’ rights movement”, alltså för legalisering och starkt emot den nordiska modellen. (Den svenska sektionen av Amnesty International skriver på sin hemsida att de inte har ”tagit ställning för eller emot den svenska sexköpslagen”.)

Före­språkarna för en total avkriminalisering eller en lagreglering av prostitution skyr heller inga medel. Julie Bindel beskriver hur hon och andra som kämpar internationellt för den nordiska modellen motarbetas på alla möjliga sätt. Till och med överlevare trakasseras av prostitutions­förespråkarna. Rachel Moran, överlevare och författare till Paid For (se recension på RealStars webbsida) citeras så här i Bindels bok:

“I’ve seen pro-lobbyists turn up to events with their stupid red umbrellas and deliver outpourings of hatred into the faces of women who are simply there to state the pain and harm men did to them in prostitution….

I’ve had violent threats direct to my front door. … I’ve had my bank details, personal email and home address procured and passed around pro-lobbyists. … Since they got hold of my email address the harassing emails have never stopped. Turning on my laptop feels like going into battle and it’s been years since I felt able to casually open my own front door.”

The Pimping of Prostitution är systematisk i sitt upplägg. För någon som kommer att debattera för den nordiska modellen i Sverige eller utomlands är den oumbärlig, men den är för detaljrik och omständlig för att jag ska kunna rekommendera den som pärm till pärm läsning för en normalt intresserad svensk läsare.

Boken är lärorik men griper inte tag i mig som läsare. Sista kapitlet om överlevarna var dock fängslande, och näst sista kapitlet, ”A Queer Defence of the Sex Trade”, var mycket intressant. Författaren förklarar och analyserar där hur gayrörelsen, som startade som ett försvar och en kamp mot fördomar och förtryck har blivit ”kapad av en annan grupp som gynnar hallickar och torskar”.

Julie Bindel är känd journalist som skriver bland annat i The Guardian, och hon är en kämpe: mot kvinnovåld, mot surrogatmödraskap, mot postorderfruar, mot trafficking, och för ”the Nordic model”. I efterordet avslutar hon optimistiskt:

“The tide is turning. The Nordic model has now been adopted in Sweden, Norway, Iceland, Northern Ireland, the Republic of Ireland and France. The evidence is stacking up against countries that have legalised the sex trade, and the much-lauded “New Zealand model” has been exposed as nothing more than a license for traffickers, pimps and punters to do as they wish.

In Germany, Holland and Australia, survivors are speaking out against the legal brothels in which they were sold. In New Zealand, the truth is emerging about how so-called “decriminalisation” is no different from the disastrous legalisation approach, and that nothing has improved for those who are prostituted under this regime.”