Två böcker om prostitution i Sverige ger viktiga historiska perspektiv

Robert Schenck, återkommande gästrecensent på RealStars, har recenserat två böcker av Eva F Dahlgren: Fallna kvinnor. När samhällets bottensats skulle lära sig hut och Vad hände med barnen? Hur de minsta blev en handelsvara. Schenck berömmer författarens fängslande porträtt i böckerna samtidigt som han understryker böckernas värde ur ett historiskt perspektiv.

Eva F Dahlgren gör en stor gärning. Genom ett idogt grävande i öppna arkiv och en sällsynt förmåga att berätta presenterar hon en detaljerad och personlig beskrivning av prostitutionen i Sverige under första hälften av 1900-talet. Vad fick man utstå som prostituerad och vad var samhällets syn på prostitution? Det är svår läsning ibland men boken Fallna kvinnor (2013), och uppföljaren från 2017 Vad hände med barnen?, är måsten för alla som arbetar idag mot trafficking och prostitution. Den historiska blicken är viktig.

Eva F Dahlgrens arbete är självuppoffrande. Författaren berättar i böckerna om sin egen sårbarhet och behovet av att begränsa sig för att kunna orka med. I grävandet träffar hon på otaliga, svåra människoöden. Hon möter även dåtidens myndigheter och institutioner som agerar enligt en gammaldags människosyn och ideologi.

Men hur gammaldags är dessa egentligen? Med en antydan till svar på den frågan avslutar Dahlgren Fallna kvinnor:

”De [prostituerade som läsaren har följt genom boken] finns inte längre bland oss. Men jag väntar till skymningen, går ner till Rosenlund här i Göteborg. För nu samlas dagens berglärkor, vingklippta även de. Många går på tyngre droger och de får inte heller dansa.

De talar rumänska.”

Idag kan det vara lätt som svensk att slå sig för bröstet. Vi kan vara stolta över att vara ett föregångsland med en modern sexköpslag. En lag som inte kriminaliserar prostituerade personer.

Men under första delen av 1900-talet i Sverige var det en självklarhet att skulden för prostitution låg hos kvinnan, och att de prostituerade tillhörde ”samhällets bottensats”. Precis som idag hamnade kvinnorna ”på gatan” p g a fattigdom, kemiskt beroende och barndomstrauman. Trots det fick de under 1900-talet etiketter som:
bakgatornas flickor
kvinnliga lösdrivare
brottslingar
försummade och efterblivna
undermåliga
parasiter
psykiskt abnorma
hysteriska

Dessa termer finns att hitta i Fallna kvinnor där författaren på ett fängslande och känsligt sätt berättar om mellankrigstidens tvångsarbetsanstalt i Landskrona – dess fångar (prostituerade som greps för att ha brutit mot lösdriverilagen), och dess personal och ideologi. Boken ger därmed en viktig inblick i hur det svenska samhället under första hälften av 1900-talet såg på prostituerade och andra utsatta grupper. Här följer ett exempel på trafficking, som vid den tiden ägde rum inom våra nationella gränser:

”Utomstående som kommer till anstalten [i Landskrona] är förbjudna att tala med de intagna. Men ett 16-årigt charkuteribiträde tycker synd om dem. Han lyssnar till deras historier när han kommer med varor och smugglar bland annat in snus under den bulliga mössan. På ålderdomen berättar han i en intervju:

’Jag glömmer aldrig en jäkla rar tös, som jag smugglade lite karameller till. Hon var nyinkommen, rent blåslagen och läpparna hängde här nere. Hon kom från en statarfamilj i Södertälje och hade svarat på en annons i Stockholm. Hon hamnade hos en hallick, fick jobb på ett café och så hade hallicken hand om henne. Hon drog in en jäkla massa pengar, men det räckte inte till honom, och han slog henne sönder och samman och det hade fortsatt i två år innan hon gick till polisen.’

Två år. Ändå inte så underligt att hon väntar länge med polisanmälan. Hon vet att hur mycket hon än blir misshandlad, så kommer hon att dömas och bestraffas för osedligt leverne.”

Enligt dåtidens ”forskning” blev kvinnor prostituerade på grund av nedärvda undermåliga egenskaper. På så sätt hänger boken Fallna kvinnor intimt ihop med Dahlgrens tidigare Min farfar var rasbiolog (2003). Rasbiologerna ville bevisa att ”enligt vetenskap avslöjade det yttre människans inre” och åkte land och rike runt för att fotografera kroppsegenskaper hos olika ”undermåliga” typer. Att förespråka tvångssterilisering för att förbättra den mänskliga rasens framtid blev nästa steg.

Givetvis kunde forskarna aldrig bevisa sambandet mellan t ex huvudform och personliga egenskaper men när lagen från 1941 som underlättade för sterilisering ”…upphörde 1975 hade totalt 63.000 människor steriliserats i Sverige…. Flera undersökningar kommer fram till att cirka hälften av steriliseringarna skedde mot personens vilja…. Trots att operationen är betydligt svårare och farligare på en kvinna än en man, blir det till 90 procent kvinnor som steriliseras.”

De kvinnliga internerna i Landskrona blev förstås en av måltavlorna för dessa ”vetenskapsmän” och det var också deras foton som författaren kom över i sin tidigare forskning som blev startskottet till Fallna kvinnor. Dahlgren väver ihop berättelsen om de intagna på ett fascinerande sätt. Hon varvar källmaterial med fakta och statistik, intervjuer med svenska forskare av idag, metakommentarer om sin egen sårbarhet, och romanliknande avsnitt. På så sätt får man med sig som läsare starka känslomässiga upplevelser samtidigt som man lär sig mycket om den svenska prostitutionshistorian i ett samhällssammanhang.

När de prostituerade kvinnorna blev tagna av polisen transporterades de till Landskronas tvångsarbetsanstalt. De prostituerade var offer, offer för sin utsatthet som unga, för könssjukdomarna gonorré och syfilis, för behandlingen med arsenik och kvicksilver som följde, för polisens jagande, för rikets lagar, och mycket mer. Flera av dem får barn, och många barn är i sin tur smittade vid födseln av mödrarnas könssjukdomar.

Eva F Dahlgren kände att hon måste gå vidare till dessa ”oäkta” barn. Hennes senaste bok Vad hände med barnen? blev därför den naturliga uppföljaren. Konceptet i denna bok känner läsaren igen från Fallna kvinnor. Vi får läsa om många barns och deras mödrars öden, men författaren väljer ut två barn som vi följer i detalj genom hela boken. Det börjar på småbarnshemmet, fortsätter på ”fosterbarnens ö” (Gålö i Stockholms skärgård), och slutar med att vi läser om hur dessa barn kämpade för ett värdigt liv som vuxna. Det är varma porträtt som fängslar. Vi lär oss i denna bok om prostitutionens arv, men då menar jag INTE ett genetiskt sådant.

Också nämnd i denna recension:
Farfar var rasbiolog av Eva F Dahlgren, Wahlström & Widstrand, Stockholm 2003

 

                                

Fallna kvinnor. När samhällets bottensats skulle lära sig hut av Eva F Dahlgren, Bokförlaget Forum, Stockholm 2013

Vad hände med barnen? Hur de minsta blev en handelsvara av Eva F Dahlgren, Bokförlaget Forum, Stockholm 2017