Den fjärde februari i år skrev Svenska Dagbladet om att poliser och forskare med flera ville att den tyska prostitutionslagstiftningen skulle ses över. Axel Dreher, som är professor vid Heidelberguniversitet, uppskattar att den tyska sexköpsmarknaden är 60 gånger större än i länder där sexköp är förbjudet, bland annat Sverige.

Kritiska röster beskriver Tyskland som ”Europas största bordell”, vilket med stor sannolikhet stämmer överens med verkligheten. Det kan bland annat styrkas genom att påpeka att Europas största bordell ligger just i Tyskland, närmare bestämt i Köln.
På bordellen vid namn ”Pascha” arbetar ungefär 120 kvinnor och bordellen har ungefär 1000 sexköpare, varje dag. Detta är en enda bordell, siffrorna för gatuprostitution är ännu högre och än mer skrämmande. Med andra ord är kritiken befogad, Tyskland är med största sannolikhet Europas största bordell.

Lagen som gjorde sexköp lagligt i Tyskland trädde i kraft 2002, argumentet var framförallt att man skulle kunna komma i kontakt med kvinnorna och erbjuda sjukvård och så vidare. Men utfallet blev inte riktigt vad man räknat med. Istället ökade prostitutionen lavinartat och med det ökade även trafficking. I och med en legalisering öppnade man upp för hallickar att driva deras illegala verksamhet helt lagligt. Det har underlättat trafficking samt annan illegal och människofientlig verksamhet, som associeras med prostitution.

Nu har dock sexköpskritiska röster blivit hörda och det har lett till att regeringen i Berlin nu ser över lagstiftningen. Med största sannolikhet kommer det inte bli ett scenario likt Sverige, där sexköp förbjudits, men förhoppningsvis kommer det vidtas åtgärder för att strama åt lagstiftningen. Det som framförallt, enligt mig, behöver göras är att se över kvinnornas situation.

/Ernst Adamsson Borg for RealStars

Läs artikeln i SvD här

Filmfestivalen bjuder inte bara på underhållande filmer från världens alla hörn, utan minst lika intressanta upplevelser finns att tillgå i Lagerhusets lokaler. Nu är jag långt ifrån en filmälskare eller särskilt insatt i filmproduktion, men under seminariet ”Work in progress: Call girl” kunde jag ändå intresserat följa dialogen på scen om hur en av årets mest intressanta (enligt mig) svenska filmer har skapats.

Call girl har premiär i oktober eller november 2012, och är en film som sätter ljus på den bordellhärva som under 70-talet i Sverige väckte stor uppmärksamhet.
Utifrån de få, men lite längre, filmklipp vi seminariebesökare fick ta del av verkar det absolut som att både manusskrivare och filmproducent trovärdigt och skrämmande lyckas skildra den smutsiga historien om högt uppsatta politiker och tjänstemän som under 70-talet roade sig med minderåriga prostituerade.

Bordellhärvan uppdagades 1976, då man grep den så kallade bordellmamman Doris Hopp (i filmen spelad av Pernilla August). Hon åtalades för koppleri men hennes kunder, de allra flesta politiker och högt uppsatta tjänstemän i Stockholm, slapp både åtal och domar.
Det som väcker ilska, bara av att tänka på det som utspelade sig, är att betydelsefulla människor i vissa fall verkar kunna få stå utanför lagen. Nu existerade ingen sexköpslag i Sverige under detta glada 70-tal, men det faktum att de allra flesta av de prostituerade var under 18 (några vid tidpunkten bara 14) borde ha tagits med i betänkandet och lett till rättsprocesser.

Förbud mot sex med minderårig, lagar om våldtäkt mot barn under 15 år och utnyttjande av barn i beroendeställning fanns redan då. För när minderåriga flickor säljer sexuella tjänster handlar det inte om försäljning av sexuella tjänster, utan om våld mot barn.

I Call girl kommer vi få följa hur de unga flickorna, alla föräldralösa och med diverse sorgliga bakgrundsberättelser, rekryteras ifrån sitt ungdomshem och lockas in i en värld fylld av lyx, flärd och – unfair sex.

Moderatorn ställde frågan om flickorna under första tillfället de följde med sina kompisar och, den till synes omhuldande och ödmjuka bordellmamman Doris, var medvetna om vad för slags ”arbete” de skulle utföra. På det gav manusskrivaren Marietta von Hausswolff von Baumgarten inte något riktigt svar.

Men egentligen spelar det mindre roll.

När det handlar om minderåriga flickor, som dessutom befinner sig i en extra utsatt situation, är det betydelselöst om de tackat Ja till ett erbjudande där de visste de exakta förutsättningarna eller om de tackat Ja för att de blivit ilurade att erbjudandet innebar något annat.
Flickorna i filmen är bara 70-talets svar på 2000-talets unga tjejer ifrån Balkan, Baltikum, Asien eller Afrika som lockas till Europa om löften om ett bättre liv men blir indragna i något, som vi i Call girl förstår, omöjligt att ta sig ur.

/Matilda Reiderstedt for RealStars

Få har väl missat att ljuset kommit till stan – Göteborgs 35:e internationella filmfestival. För en stor och trogen skara cineaster är väntan över och det torftiga videoutbudet kan bytas ut mot 10 dagars sann filmorgie från världens alla hörn.
Att ta del av alla dessa historier och dokumentära inblickar ger alternativa och hoppfulla bilder av hur människor världen över lever sina liv. Bilder som kompletterar och nyanserar.

Kärlek, sex och relationer kan tyckas vara ett uttjatat och förutsägbart filmtema men även här erbjuder filmfestivalen alternativen som senare sällan tyvärr hittar till de ordinarie biograferna. Realstars är ju cyberrymdens oförtrutliga förkämpar för ”rättvis sex” och spännande varianter på denna självklara devis finns att beskåda under veckan. Jag vill här lyfta fram två relationsfilmer som på helt olika sätt skildrar åtrå, könsmakt och konventioner på ett helt annat sätt än vad vi är van att se på vita duken.

Jag börjar med den svenska filmen En gång om året av den långfilms- debuterande regissören Gorki Glasser-Muller. Man får under ett dygn följa ett medelålders par som trots sina starka känslor för varandra under 30 år valt att bara träffas en gång om året. Så långt själva handlingen (gå och se filmen!).
Oförlöst kärlek har ju filmats många gånger förut men det som lyfter denna historia utanför de traditionella ramarna är en skickligt upptrappad dramaturgi som till slut leder till en rätt given utgång. Fram till dess är man som betraktare starkt involverad i parets kamp mellan 30 års försakelse och (naiva) tro på en annorlunda framtid.
Styrkeförhållandet mellan paret utgår inte från kön, ålder eller status utan bottnar i tron på sig själv och kärleken. Ett fräscht grepp av regissören är att välja ett befriande ”ofräscht” kärlekspar – Gunilla Röör och Michalis Koutsogiannakis – vars insatser känns klockrent närvarande och baggemässiga.

Det andra mer lättsamma exemplet är den franska filmen The art of love. Fransmännen är ju mästare i denna genre och här har de verkligen fått till det.
Vi får följa några vitt skilda par som har hämmade/svårtyglade känslor som gemensam nämnare.
I nästan samtliga fall är det kvinnan i dessa relationer som försöker lösa den låsta situationen genom mycket okonventionella metoder. Lösningarna ska vara för bådas bästa men utgår i första hand från hennes behov. Att låta kvinnorna framstå som den styrande och beräknande parten och mannen som den motvilligt accepterande gör att filmen känns mycket roligare (och mer verklighetstrogen?) ur ett könsmakts- perspektiv. Lägg till en vass dialog, underbara skådespelare och massa sköna franska manér och du får en riktig ”må bra-film”.

Jag kände att jag behövde se just dessa två filmer efter att nyligen djupanalyserat Lilja4ever med mina gymnasieelever – en film som knappast behöver någon närmare presentation för alla Realstars-vänner.
Ni som haft en trög filmstart på veckan vill jag uppmana att ta sig ner till Järntorget – det finns många guldkorn kvar att plocka!

Torbjörn Johansson/Angeredsgymnasiet

I filmen The Whistleblower får tittaren följa en amerikansk poliskvinna som gör utrikestjänst för FN i efterkrigets Bosnien. Filmen är baserad på berättelsen om Kahtryn Bolkovac, som 2002 skipade någorlunda rättvisa för de trafficking-offer som hon kom i kontakt med under sin tid i Bosnien, genom att avslöja det amerikansk-baserade säkerhetsföretaget DynCorps illegala verksamheter i landet.

The Whistleblower är en historia om hur allt går att köpas för pengar och ger en skrämmande inblick i hur människor med makt ibland inte kan låta bli att utnyttja den på det mest vedervärdiga sätt.

I Bosnien arbetar Kathryn sida vid sida med den inhemska polisen som de amerikanska styrkorna ska samarbeta med för att bevara det fredliga tillståndet i landet. Ganska snart upptäcker hon att samarbetet mellan den amerikanska och den bosniska polisen sträcker sig långt utöver det fredsbevarande arbetet.

En kväll återfinns en sårad ung ukrainsk flicka i skogen och berättelsen om Kathryns insatser, som senare blev kända efter att hon fått sparken ifrån sin utlandstjänst, tar sin början.

Den unga ukrainska flickan, Raya, är långt ifrån den enda flicka som försöker fly ifrån sitt arbete som ”servitris” ifrån en av alla barerna som nattetid besöks av överförfriskade amerikanska militärer. Hon är långt ifrån den enda som i sitt hemland erbjudits ett välbetalt jobb utomlands men istället blivit transporterad till det laglösa Balkan och tvingad in i prostitution av människohandlare.

Det läskiga i den här historien är dock att människohandlarna inte är vilka vi förväntar dem att vara; nej människohandlarna är allt ifrån högt uppsatta diplomater i FN till amerikanska militärer och bosniska polismän. Kathryn upptäcker ganska snart att utan sina västerländska kollegors inblandning hade det aldrig varit möjligt att forsla in dessa flickor i landet och hålla dem som sexslavar på barerna. Utan sina västerländska kollegors inblandning hade det heller aldrig funnits en efterfrågan på dessa flickor.
Korruption är alltså bara förnamnet.

Under tiden som skandalen uppdagades hade DynCorp ett kontrakt av FN, värt 15 miljoner dollar, för att rekrytera och skicka militärer till Bosnien-Hercegovina. När deras inblandning i människohandel-härvan uppdagades fick flera av de inblandade militärerna och cheferna för styrkan avsäga sitt uppdrag i Bosnien. Ingen av dem åtalades dock för de brott de begått, eftersom de under utlandstjänsten skyddats av diplomatisk immunitet.
Försäljningen och utnyttjandet av unga flickor i Bosnien är heller inte den enda av DynCorps skandaler; 2009 anklagades deras militärer, vars uppdrag var att träna polismän i Afghanistan inför det fredsbevarande arbetet i landet, för att ha köpt sex av unga prostituerade pojkar.

The Whistleblower är inte bara en välgjord film med fantastiska skådespelarinsatser ifrån bland annat Rachel Weisz. The Whistleblower känns nödvändig och livsviktig; framförallt för den amerikanska publiken som man ibland kan känna sväljer alla landets heroiska utlands-insatser i krigsdrabbade delar av världen för vad det ser ut att vara och inte kanske för vad det verkligen är.

Filmen väcker både ilska och äckel;
ilska för att det hela inte bara är på låtsas utan faktiskt på riktigt, och äckel för att det är så motbjudande att få se vad människor med makt kan utsätta hjälplösa människor för, när deras uppgift egentligen ska vara precis den motsatta.

Vidare fascineras jag över Kathryns mod att inte ge upp och dra sig tillbaka av rädsla för att själv råka illa ut, och mina varmaste sympatier får den bosniska polisman som vågar gå emot sina kollegor och vid Kathryns sida strider för att släppa flickorna fria.

Men Raya då, den unga ukrainska flickan, vars mor så desperat sitter hemma och väntar på henne i Kiev?

Raya, som utsätts för de mest vidriga övergrepp av män som egentligen är där för att skydda henne och som slutligen så vettskrämd och inlåst i sitt osynliga fängelse väljer att inte fly en andra gång när hon får chansen, går döden till mötes. Hon är inte bara ett av alla offer för människohandel eller offer för krig; nej Raya är ett offer för den rika och mäktiga västvärldens överordningen gentemot tredje världen.

Matilda Reiderstedt for RealStars

När RealStars frågade mig om jag ville agera modell iklädd de leggings som under 2011 var en del av organisationens kampanj, tvekade jag inte en sekund på att säga ja, trots min kameraskräck. Att få möjligheten att under 2012 vara med och marknadsföra Johanna Brags snygga design i kampen för Fair Sex övervägde all kameraskräck i världen.

Photo-shooten blev så min första uppgift som praktikant hos RealStars och det blev en riktigt bra start. Anna Sigvardsson agerade i äkta modefotograf-anda och Malin Le Roux peppade mig att posa, hoppa, skratta och leka framför kameran.
Tanken var att vi skulle få en bild som framhäver dessa snygga leggings och samtidigt skriker ”Girl Power”.
En bild som andas Fair Sex och som kan vara ett ansikte utåt för det som RealStars står för.
En bild som möjligtvis kan användas för att sälja in produkten till butiker där köparen av den bidrar i kampen mot trafficking.
Jag tycker vi lyckades.

Men nu leker jag inte bara modell, utan mitt namn är Matilda, jag läser min sista termin Medie – och kommunikationsvetenskap på Göteborgs Universitet och praktiserar under våren på RealStars kontor. Mitt engagemang grundar sig dock inte främst i att genomföra min praktikperiod, utan i mina värderingar kring jämställdhet och kvinnors rättigheter och lika värde. För mig är utnyttjandet av kvinnors sexualitet nämligen den värsta formen av kvinnoförtryck.
För mig är prostitution först och främst ett sätt för vissa män att utöva makt över kvinnor.
Det är en uråldrig patriarkalisk ordning som kommer till uttryck i en sådan situation där en kvinna tvingas sälja sin kropp för att det finns män som är beredda att betala.

För mig tar RealStars fasta på det som är orsaken till att trafficking förekommer; efterfrågan av sexuella tjänster och efterfrågan på makt. Därför känns det helt naturligt att ta ställning för Fair Sex och engagera sig i det arbete som RealStars bedriver för att stoppa sexhandeln i Europa.

Om detta och mycket mera kommer jag att blogga om under den närmsta tiden. Tills dess får bilden tala för sig!

/Matilda Reiderstedt for RealStars

Ja, frågan om människohandel är viktig. Det tycker dom av er som valde att skriva under Make Fair Sex Real och som svarat på en enkät där Fair Sex-kampanjen utvärderas. Några menade även att staten/politikerna inte räcker till för att få en förändring.

Här presenterar vi resultatet som ger oss värdefulla tankar för framtiden (svar från 44 personer, flest mellan 15- 25 år och störst andel kvinnor). Stort tack till Erika Bjernhagen Börkén som gjort utvärderingen! Tack också ni som tog er tid att svara i december – mitt i pågående julrusch.

Kampanjen & budskap
Vanligaste var att de som svarat fått fick veta om kampanjen genom sociala medier eller på ”annat” sätt. Det tolkar vi som att kampanjen har spritts på olika sätt såsom ”mun till mun”. Det är också positivt att hela 47 % angav att de hade gjort något för att sprida budskapet. Det gjordes genom att berätta för vänner och bekanta − muntligt, genom sociala medier eller e-post.

Majoriteten av de svarande tyckte att budskapet var tydligt. 80 % tyckte att budskapet var värt en fyra eller femma på en femgradig skala.

Flera tyckte att RealStars kunde använda Facebook mer i kampanjen, att ta in tävlingar och fler uppdateringar. Det kommer vi också göra, och ta hjälp av er för att öka kännedomen om oss och få fler att engagera sig.

Medlemmar
Cirka 40 % skulle kunna tänka sig att bli medlemmar i RealStars. Lika stor andel var frågande och svarade ”kanske”, vilket vi tolkar som att vi skulle behöva informera om vad medlemskap i RealStars innebär.

Handen på hjärtat – under 2011 års kampanjarbete tappade vi lite bort delen med medlemskap. Mer fokus blir det under 2012.

Vi vill få många medlemmar, många som kan vara med och påverka och engagera sig. Demokratin i föreningen stärks och som medlem inbjuds man att delta på årsstämman! Under rubriken ”Engagera dig” finns även länk till föreningens uppdrag under punkten medlemskap. Jag brukar understryka att absolut viktigast är att bidra i arbetet för att stoppa trafficking. Att göra en handling och sprida budskapet vidare!

För alla er som gillar att ”vara bland de första i år” passa på när ni sköter era bankärenden, betala medlemsavgift till RealStars på 106 kronor till Bankgiro: 754-0578. Märk ”Medlemskap”. Skicka också e-mail med namn, adress och vilket kommun du bor i. 600 kr kan du som vill ge ett större bidrag betala in, inklusive företag. Traffickingfrågan behöver medel, mycket medel och större uppmärksamhet! Som medlem bidrar du till det förebyggande arbetet för att förhindra trafficking i Europa.

Till sist, dela med er av idéer för utformning av nästa kampanj. Tack alla ni som hör av er med tips!

Malin för RealStars

Whats next? 
Ja, just nu reflekterar vi i RealStars över HUR vi ska få ännu mer genomslag i nästa fair sex kampanj! Uppdraget är viktigt – frågan om fair sex måste lyftas till problemet är löst (så som Ellinor Person skrev som svar på Tre frågor).

Vi har nu börjat planera för nästa kampanj och gör också en utvärdering där flera av er förmodligen svarat på frågor. Tack till er som medverkar och till Erika Bjernhagen som arbetar med utvärderingen.

Att vi skapade och genomförde kampanjen Make Fair Sex Real, är bara det ett storartad jobb, tycker jag (över 1200 röster för fair sex/underskrivna kampanjbrev). En unik insats, troligen var vi den enda organisation som gjorde det möjligt för vanliga människor att direkt påverka alla EU:s medlemsländer.

Att få ett svar från EU-kommisionären Cecilia Malmström, var väntat och viktigt. Här konstateras att vår uppmaning (också upprinnelsen till kampanjen) går längre än vad de beslutat om i det nya EU direktivet angående frågan att kriminalisera köp av sexuella tjänster från offer för människohandel (något som de flesta tror är olagligt och straffbart redan idag). Den nya direktivet, som vi också skrev om i förra blogginlägget, säger att länderna ska överväga denna typ av kriminalisering.

Av svaret från EU framgår att ländernas arbete ska följas upp 2016. Detta är naturligtvis bra men inte tillräckligt. Det kommer sannolikt inte förhindra att fler faller offer för trafficking under kommande åren. För resultat måste man ta tag i problem med efterfrågan och korruptionen.

Vår oro gäller utvecklingen i Europa med högst antal sexslavar per invånare i världen.

Vilka konsekvenser får direktivet för brottsutsatta personer som utnyttjas på otaliga bordeller i Europas storstäder och andra andra platser med mycket människor s k hubbar?

Vi undrar vilka verktyg polisen har för att gå in och skydda offer för människohandel i 
te x Berlin och Amsterdam. Vad blir skillnaden för unga personer (tjejer, killar) som traffickerats och säljs på marknadsplatser för sexhandel i EU-länderna. I Sverige berättar polisen om hur lagen hjälper dem att gripa in där det tidigare inte fanns lagligt stöd.

Vi har pekat på en stor brist i EU:s direktiv kring människohandel. Nästa kampanj blir viktig för att upplysa och få EU-länder att ta steg i rätt riktning.

Bidrag gärna med DINA tankar och idéer inför nästa kampanj! malin@realstars.eu eller dela med dig på Facebook!

Svar från EU kommissionär Cecilia Malmström

Malin Roux för RealStars

Vi har hört det förut. Hur en kvinna kan utsättas för det vidrigaste, det mest fasansfulla. Och hur männen som begår handlingen slipper undan. Hur kvinnan är den som får ta straffet – skammen.

I krigsföring används just våldtäkt som ett verktyg. Ett skottskadat ben eller en sårad axel lämnar (givetvis fruktansvärda) fysiska spår, men de psykologiska spår som en våldtäkt lämnar är mer effektivt för förövaren. Det vidriga rotar sig ner i själen, och förstör människan inifrån.

– Våldtäkt är varken kulturellt eller sexuellt. Det är kriminellt, sa Margot Wallström under Mänskliga Rättighetsdagarna i Kulturhuset i Stockholm tisdagen 15/11.

Wallström föreläste tillsammans med representanter från Sida och UN Women, om hur kvinnor och även barn behandlas under krig. Det framkommer under föreläsningen att männen som begår brotten ska ställas inför rätta, vilket är svårt eftersom det sällan finns bevis. De kan alltså systematiskt kränka andra individer, utan att få ett straff. Under föreläsningen poängterades också att man även måste arbeta med männen, något jag håller med om.

Båda arbeta med männen som våldtar och den stora massan som inte gör det. Ibland glöms män bort, de som inte begår brott. I krigsdrabbade områden, som vi medborgare i Sverige inte har kontakt med, klumpas män ibland ihop till en massa, ”de onda”.

Att lyfta fram goda förebilder och att arbeta med frågan i offentliga rum, både i länder där krig är i vardag och i Sverige, tror jag är viktigare än att klumpa ihop den där massan.

Elizabeth Granqvist för RealStars

Vi är glada över att få samarbeta med konstnärer i vårt arbete för fair sex. Kasra Alikhani och The New Beauty Council har arbetat fram verk med budskap om fair sex. Dessa verk visades på Röhsska museet under anti-trafficking dagen och under MR-dagarna på Stockholms Kulturhus.

Nu kan vi även presentera en utställning av deras verk här. För att se utställningen klickar du på rubriken ”konst röster” eller länken här.
Här kan du även läsa om konstnärernas tankar kring deras arbete och fair sex. Välkommen in!

Amanda Frövenholt för RealStars

Den 18:de oktober, på EU antitraffickingdagen höll RealStars i ett event med ett späckat program på Röhsska museet. Ett antal gäster från näringsliv, myndigheter och kultur medverkade. Det gav inblick i polisens, rättsväsendets och länsstyrelsens arbete och följdes av en intressant diskussion kring hur företag kan göra gott och ta ett samhällsansvar i traffickingfrågan.

Med hjälp av musik, The Naima Train, design av Johanna Brag, konst av Kasra Alikhani och The New Beauty Council så fylldes kvällen med många röster för fair sex. Samtalen gav en positiv injektion, inte minst eftersom den svenska modellen (sexköpslagen) lyftes fram som en svensk innovation (väl i paritet med skiftnyckeln).

Det svenska arbetssättet som motverkar efterfrågan slår direkt mot lönsamheten i trafficking och fokus ligger därmed där det ger resultat.

Vi var därför glada att under kvällen visa bilder på alla underskrifter som samlats under kampanjen – Make Fair Sex Real. Samtliga underskrifter skickades till de 27 justitieministrarna i EU inför dagen (sammanlagt över 1200 st underskrifter/stjärnor för frihet och fair sex.). Det viktiga aktörerna i EU har därmed fått ett besked om att fair sex ska gälla alla!!!!

Tack alla som fyllde kvällen med intressant innehåll och inspiration för att förändra och skala upp RealStars!

Filmer från eventet kommer snart!
/Malin

Bilden nedan: Konstnärliga röster för Fair Sex. Här Kasra Alikhani i samtal med Amanda Frövenholt, konstnärlig projektledare RealStars.

Bilden nedan: Johan Kjörk leder chat talk kring CSR-arbete mot trafficking: Fredrik Ganslandt, reklambyrån Hey it´s Enrico Pallazzo, Talieh Ashjari, chef social hållbarhet, Länsstyrelsen, Lena Renman, PR & marknadschef Lindex Sverige och Malin Roux, grundare RealStars.

Breven från fair sex kampanjen till EU!