I juli 2011 dömdes dos Santos till livstids fängelse i Pretoria. Kvinnan hade gjort sig skyldig till att föra med sig tre flickor, mellan 14 och 17 år gamla från Mocambique, och för att ha tvingat flickorna till prostitution från sitt hus i Moreleta, Pretoria. Tack vare en misstänksam granne inledde polisen spaning på huset. Vid tillslaget fann polisen detaljerade anteckningar om kunder och ankomsttider. Dos Santos dömdes till livstid samt ytterligare ett år, för att ha levt på de pengar hon tjänat på flickorna.

Det här är inte det första åtalet som berör människohandel i Sydafrika, men fällande domar är mycket ovanliga. Straffet skiljer sig också nämnvärt från de böter som normalt tilldelats de åtalade.
Sydafrika har fortfarande en lång väg att gå i sitt arbete med människohandel. Debatten är ofta onyanserad och problemet förminskas ofta, gärna baserat på att det saknas statistik om hur omfattande människohandeln är. Bristen på en övergripande lagstiftning med tillräckliga straffsatser är också ett problem, som i sig bidrar till bristen på statistik.
Åtalet mot Adina dos Santos ger ändå hopp om att det finns krafter i Sydafrika som tar människohandeln på allvar, och som strävar i rätt riktning.


/Stella Rössborn

Lagen som gjorde sexköp lagligt i Tyskland trädde i kraft 2002, argumentet var framförallt att man skulle kunna komma i kontakt med kvinnorna och erbjuda sjukvård och så vidare. Men utfallet blev inte riktigt vad man räknat med. Istället ökade prostitutionen lavinartat och med det ökade även trafficking. I och med en legalisering öppnade man upp för hallickar att driva deras illegala verksamhet helt lagligt. Det har underlättat trafficking samt annan illegal och människofientlig verksamhet, som associeras med prostitution.

Nu har dock sexköpskritiska röster blivit hörda och det har lett till att regeringen i Berlin nu ser över lagstiftningen. Med största sannolikhet kommer det inte bli ett scenario likt Sverige, där sexköp förbjudits, men förhoppningsvis kommer det vidtas åtgärder för att strama åt lagstiftningen. Det som framförallt, enligt mig, behöver göras är att se över kvinnornas situation.

/Ernst Adamsson Borg for RealStars

Läs artikeln i SvD här

Frankrike är förhoppningsvis på väg att anta en lag som bygger på den svenska modellen. Det uppskattas att cirka 20 000 personer prostituerar sig i Frankrike och cirka 90% av dem är av utländsk härkomst. Frankrike avser att bekräfta den abolitionistsika positonen som antogs redan 1960. Det är speciellt viktigt då prostitutionen tenderar att bre ut sig i Europa.

Prostitutionen är inte ”världens äldsta yrke” utan snarare resultatet av organiserad kriminalitet som handlar med människor, på den punkt verkar det råda stor enighet i de politiska kretsarna.

I början av December 2011 antogs en resolution som helt och hållet inspirerar sig av den Svenska modellen som bedöms vara den mest framgångsrika i syfte att minska både prostitution och sex trafficking.
Straffsatsen föreslås ligga på 3000 Euros och upp till 6 månaders fängelse. Omröstningen av lagen bör äga rum senare under Maj 2012 och efter presidentvalet.

Extra intressant är att det råder en ovanligt mycket stor enighet mellan höger- och vänsterfalangerna. Frågan om sex trafficking och prostitution hanteras inte som en ideologisk- partipolitisk fråga och vi kan bara hoppas att alla politiska falanger här i Sverige följer detta exempel. Andra tar efter Sverige och vi kan göra samma sak.

En utveckling som onekligen bör följas upp.


/Emmanuel för RealStars

Call girl har premiär i oktober eller november 2012, och är en film som sätter ljus på den bordellhärva som under 70-talet i Sverige väckte stor uppmärksamhet.
Utifrån de få, men lite längre, filmklipp vi seminariebesökare fick ta del av verkar det absolut som att både manusskrivare och filmproducent trovärdigt och skrämmande lyckas skildra den smutsiga historien om högt uppsatta politiker och tjänstemän som under 70-talet roade sig med minderåriga prostituerade.

Bordellhärvan uppdagades 1976, då man grep den så kallade bordellmamman Doris Hopp (i filmen spelad av Pernilla August). Hon åtalades för koppleri men hennes kunder, de allra flesta politiker och högt uppsatta tjänstemän i Stockholm, slapp både åtal och domar.
Det som väcker ilska, bara av att tänka på det som utspelade sig, är att betydelsefulla människor i vissa fall verkar kunna få stå utanför lagen. Nu existerade ingen sexköpslag i Sverige under detta glada 70-tal, men det faktum att de allra flesta av de prostituerade var under 18 (några vid tidpunkten bara 14) borde ha tagits med i betänkandet och lett till rättsprocesser.

Förbud mot sex med minderårig, lagar om våldtäkt mot barn under 15 år och utnyttjande av barn i beroendeställning fanns redan då. För när minderåriga flickor säljer sexuella tjänster handlar det inte om försäljning av sexuella tjänster, utan om våld mot barn.

I Call girl kommer vi få följa hur de unga flickorna, alla föräldralösa och med diverse sorgliga bakgrundsberättelser, rekryteras ifrån sitt ungdomshem och lockas in i en värld fylld av lyx, flärd och – unfair sex.

Moderatorn ställde frågan om flickorna under första tillfället de följde med sina kompisar och, den till synes omhuldande och ödmjuka bordellmamman Doris, var medvetna om vad för slags ”arbete” de skulle utföra. På det gav manusskrivaren Marietta von Hausswolff von Baumgarten inte något riktigt svar.

Men egentligen spelar det mindre roll.

När det handlar om minderåriga flickor, som dessutom befinner sig i en extra utsatt situation, är det betydelselöst om de tackat Ja till ett erbjudande där de visste de exakta förutsättningarna eller om de tackat Ja för att de blivit ilurade att erbjudandet innebar något annat.
Flickorna i filmen är bara 70-talets svar på 2000-talets unga tjejer ifrån Balkan, Baltikum, Asien eller Afrika som lockas till Europa om löften om ett bättre liv men blir indragna i något, som vi i Call girl förstår, omöjligt att ta sig ur.

/Matilda Reiderstedt for RealStars

Whores’ Glory är en mycket välgjord, lärorik, svår och deprimerande film om prostitution i tre olika länder: Thailand, Bangladesh och Mexico. Det finns ingen talarröst i filmen utan man ”befinner sig” i tre olika bordellmiljöer, alla tre förfärande på sitt sätt.
Det är en gåta för mig hur man har lyckats komma in och filma allting. Många av de prostituerade kommer till tals under långa stunder, och även flera köpare. Miljöerna visas ingående och filmas skickligt.

Det är intressant att se hur prostitutionsteman finns genomgående i alla miljöer samtidigt som varje kultur sätter sin prägel på alla
dessa företeelser. Hundar och andra djur figurerar då och då i filmen och det är lätt att se liknelserna med de bestialiska förhållandena i bordellmiljöerna.

/Robert Schenck, Nätverket mot Trafficking

Link to Whores’ Glory på Göteborgs internationella filmfestival

Kärlek, sex och relationer kan tyckas vara ett uttjatat och förutsägbart filmtema men även här erbjuder filmfestivalen alternativen som senare sällan tyvärr hittar till de ordinarie biograferna. Realstars är ju cyberrymdens oförtrutliga förkämpar för ”rättvis sex” och spännande varianter på denna självklara devis finns att beskåda under veckan. Jag vill här lyfta fram två relationsfilmer som på helt olika sätt skildrar åtrå, könsmakt och konventioner på ett helt annat sätt än vad vi är van att se på vita duken.

Jag börjar med den svenska filmen En gång om året av den långfilms- debuterande regissören Gorki Glasser-Muller. Man får under ett dygn följa ett medelålders par som trots sina starka känslor för varandra under 30 år valt att bara träffas en gång om året. Så långt själva handlingen (gå och se filmen!).
Oförlöst kärlek har ju filmats många gånger förut men det som lyfter denna historia utanför de traditionella ramarna är en skickligt upptrappad dramaturgi som till slut leder till en rätt given utgång. Fram till dess är man som betraktare starkt involverad i parets kamp mellan 30 års försakelse och (naiva) tro på en annorlunda framtid.
Styrkeförhållandet mellan paret utgår inte från kön, ålder eller status utan bottnar i tron på sig själv och kärleken. Ett fräscht grepp av regissören är att välja ett befriande ”ofräscht” kärlekspar – Gunilla Röör och Michalis Koutsogiannakis – vars insatser känns klockrent närvarande och baggemässiga.

Det andra mer lättsamma exemplet är den franska filmen The art of love. Fransmännen är ju mästare i denna genre och här har de verkligen fått till det.
Vi får följa några vitt skilda par som har hämmade/svårtyglade känslor som gemensam nämnare.
I nästan samtliga fall är det kvinnan i dessa relationer som försöker lösa den låsta situationen genom mycket okonventionella metoder. Lösningarna ska vara för bådas bästa men utgår i första hand från hennes behov. Att låta kvinnorna framstå som den styrande och beräknande parten och mannen som den motvilligt accepterande gör att filmen känns mycket roligare (och mer verklighetstrogen?) ur ett könsmakts- perspektiv. Lägg till en vass dialog, underbara skådespelare och massa sköna franska manér och du får en riktig ”må bra-film”.

Jag kände att jag behövde se just dessa två filmer efter att nyligen djupanalyserat Lilja4ever med mina gymnasieelever – en film som knappast behöver någon närmare presentation för alla Realstars-vänner.
Ni som haft en trög filmstart på veckan vill jag uppmana att ta sig ner till Järntorget – det finns många guldkorn kvar att plocka!

Torbjörn Johansson/Angeredsgymnasiet

The Whistleblower är en historia om hur allt går att köpas för pengar och ger en skrämmande inblick i hur människor med makt ibland inte kan låta bli att utnyttja den på det mest vedervärdiga sätt.

I Bosnien arbetar Kathryn sida vid sida med den inhemska polisen som de amerikanska styrkorna ska samarbeta med för att bevara det fredliga tillståndet i landet. Ganska snart upptäcker hon att samarbetet mellan den amerikanska och den bosniska polisen sträcker sig långt utöver det fredsbevarande arbetet.

En kväll återfinns en sårad ung ukrainsk flicka i skogen och berättelsen om Kathryns insatser, som senare blev kända efter att hon fått sparken ifrån sin utlandstjänst, tar sin början.

Den unga ukrainska flickan, Raya, är långt ifrån den enda flicka som försöker fly ifrån sitt arbete som ”servitris” ifrån en av alla barerna som nattetid besöks av överförfriskade amerikanska militärer. Hon är långt ifrån den enda som i sitt hemland erbjudits ett välbetalt jobb utomlands men istället blivit transporterad till det laglösa Balkan och tvingad in i prostitution av människohandlare.

Det läskiga i den här historien är dock att människohandlarna inte är vilka vi förväntar dem att vara; nej människohandlarna är allt ifrån högt uppsatta diplomater i FN till amerikanska militärer och bosniska polismän. Kathryn upptäcker ganska snart att utan sina västerländska kollegors inblandning hade det aldrig varit möjligt att forsla in dessa flickor i landet och hålla dem som sexslavar på barerna. Utan sina västerländska kollegors inblandning hade det heller aldrig funnits en efterfrågan på dessa flickor.
Korruption är alltså bara förnamnet.

Under tiden som skandalen uppdagades hade DynCorp ett kontrakt av FN, värt 15 miljoner dollar, för att rekrytera och skicka militärer till Bosnien-Hercegovina. När deras inblandning i människohandel-härvan uppdagades fick flera av de inblandade militärerna och cheferna för styrkan avsäga sitt uppdrag i Bosnien. Ingen av dem åtalades dock för de brott de begått, eftersom de under utlandstjänsten skyddats av diplomatisk immunitet.
Försäljningen och utnyttjandet av unga flickor i Bosnien är heller inte den enda av DynCorps skandaler; 2009 anklagades deras militärer, vars uppdrag var att träna polismän i Afghanistan inför det fredsbevarande arbetet i landet, för att ha köpt sex av unga prostituerade pojkar.

The Whistleblower är inte bara en välgjord film med fantastiska skådespelarinsatser ifrån bland annat Rachel Weisz. The Whistleblower känns nödvändig och livsviktig; framförallt för den amerikanska publiken som man ibland kan känna sväljer alla landets heroiska utlands-insatser i krigsdrabbade delar av världen för vad det ser ut att vara och inte kanske för vad det verkligen är.

Filmen väcker både ilska och äckel;
ilska för att det hela inte bara är på låtsas utan faktiskt på riktigt, och äckel för att det är så motbjudande att få se vad människor med makt kan utsätta hjälplösa människor för, när deras uppgift egentligen ska vara precis den motsatta.

Vidare fascineras jag över Kathryns mod att inte ge upp och dra sig tillbaka av rädsla för att själv råka illa ut, och mina varmaste sympatier får den bosniska polisman som vågar gå emot sina kollegor och vid Kathryns sida strider för att släppa flickorna fria.

Men Raya då, den unga ukrainska flickan, vars mor så desperat sitter hemma och väntar på henne i Kiev?

Raya, som utsätts för de mest vidriga övergrepp av män som egentligen är där för att skydda henne och som slutligen så vettskrämd och inlåst i sitt osynliga fängelse väljer att inte fly en andra gång när hon får chansen, går döden till mötes. Hon är inte bara ett av alla offer för människohandel eller offer för krig; nej Raya är ett offer för den rika och mäktiga västvärldens överordningen gentemot tredje världen.

Matilda Reiderstedt for RealStars

När RealStars frågade mig om jag ville agera modell iklädd de leggings som under 2011 var en del av organisationens kampanj, tvekade jag inte en sekund på att säga ja, trots min kameraskräck. Att få möjligheten att under 2012 vara med och marknadsföra Johanna Brags snygga design i kampen för Fair Sex övervägde all kameraskräck i världen.

Photo-shooten blev så min första uppgift som praktikant hos RealStars och det blev en riktigt bra start. Anna Sigvardsson agerade i äkta modefotograf-anda och Malin Le Roux peppade mig att posa, hoppa, skratta och leka framför kameran.
Tanken var att vi skulle få en bild som framhäver dessa snygga leggings och samtidigt skriker ”Girl Power”.
En bild som andas Fair Sex och som kan vara ett ansikte utåt för det som RealStars står för.
En bild som möjligtvis kan användas för att sälja in produkten till butiker där köparen av den bidrar i kampen mot trafficking.
Jag tycker vi lyckades.

Men nu leker jag inte bara modell, utan mitt namn är Matilda, jag läser min sista termin Medie – och kommunikationsvetenskap på Göteborgs Universitet och praktiserar under våren på RealStars kontor. Mitt engagemang grundar sig dock inte främst i att genomföra min praktikperiod, utan i mina värderingar kring jämställdhet och kvinnors rättigheter och lika värde. För mig är utnyttjandet av kvinnors sexualitet nämligen den värsta formen av kvinnoförtryck.
För mig är prostitution först och främst ett sätt för vissa män att utöva makt över kvinnor.
Det är en uråldrig patriarkalisk ordning som kommer till uttryck i en sådan situation där en kvinna tvingas sälja sin kropp för att det finns män som är beredda att betala.

För mig tar RealStars fasta på det som är orsaken till att trafficking förekommer; efterfrågan av sexuella tjänster och efterfrågan på makt. Därför känns det helt naturligt att ta ställning för Fair Sex och engagera sig i det arbete som RealStars bedriver för att stoppa sexhandeln i Europa.

Om detta och mycket mera kommer jag att blogga om under den närmsta tiden. Tills dess får bilden tala för sig!

/Matilda Reiderstedt for RealStars

Här presenterar vi resultatet som ger oss värdefulla tankar för framtiden (svar från 44 personer, flest mellan 15- 25 år och störst andel kvinnor). Stort tack till Erika Bjernhagen Börkén som gjort utvärderingen! Tack också ni som tog er tid att svara i december – mitt i pågående julrusch.

Kampanjen & budskap
Vanligaste var att de som svarat fått fick veta om kampanjen genom sociala medier eller på ”annat” sätt. Det tolkar vi som att kampanjen har spritts på olika sätt såsom ”mun till mun”. Det är också positivt att hela 47 % angav att de hade gjort något för att sprida budskapet. Det gjordes genom att berätta för vänner och bekanta − muntligt, genom sociala medier eller e-post.

Majoriteten av de svarande tyckte att budskapet var tydligt. 80 % tyckte att budskapet var värt en fyra eller femma på en femgradig skala.

Flera tyckte att RealStars kunde använda Facebook mer i kampanjen, att ta in tävlingar och fler uppdateringar. Det kommer vi också göra, och ta hjälp av er för att öka kännedomen om oss och få fler att engagera sig.

Medlemmar
Cirka 40 % skulle kunna tänka sig att bli medlemmar i RealStars. Lika stor andel var frågande och svarade ”kanske”, vilket vi tolkar som att vi skulle behöva informera om vad medlemskap i RealStars innebär.

Handen på hjärtat – under 2011 års kampanjarbete tappade vi lite bort delen med medlemskap. Mer fokus blir det under 2012.

Vi vill få många medlemmar, många som kan vara med och påverka och engagera sig. Demokratin i föreningen stärks och som medlem inbjuds man att delta på årsstämman! Under rubriken ”Engagera dig” finns även länk till föreningens uppdrag under punkten medlemskap. Jag brukar understryka att absolut viktigast är att bidra i arbetet för att stoppa trafficking. Att göra en handling och sprida budskapet vidare!

För alla er som gillar att ”vara bland de första i år” passa på när ni sköter era bankärenden, betala medlemsavgift till RealStars på 106 kronor till Bankgiro: 754-0578. Märk ”Medlemskap”. Skicka också e-mail med namn, adress och vilket kommun du bor i. 600 kr kan du som vill ge ett större bidrag betala in, inklusive företag. Traffickingfrågan behöver medel, mycket medel och större uppmärksamhet! Som medlem bidrar du till det förebyggande arbetet för att förhindra trafficking i Europa.

Till sist, dela med er av idéer för utformning av nästa kampanj. Tack alla ni som hör av er med tips!

Malin för RealStars

Barnprostitution är precis så hemskt som det låter, man köper ett barns kropp för att tillfredsställa sina sexuella behov. Den säljande parten får dock inte vara hur ung som helst, åldersgränsen går vid sexton års ålder, vilket är helt vansinnigt.

En sextonåring har inte gått klart skolan, har inte fått en ärlig chans att göra sina val här i livet men trots det så kan personen bli intvingad i sexindustrin.

Men nu ser det ändå ut som att det är på väg åt rätt håll. Det sista jag läste om denna fråga var på den schweiziska nyhetssajten ”news.ch” och de skrev (18/8 11) att det lagts fram ett lagförslag för att ändra åldersgränsen från sexton till arton.

Trots höjning av den åldersgränsen finns det fortfarande otroligt många problem utöver kärnproblemet prostitution. Enligt nyhetssajten ”swissinfo.ch” har prostitutionen ökat. Våldet inom sexindustrin har också ökat. Det ska enligt hemsidan även finnas upp emot 3000 traffickingoffer i landet, det lär även vara ett stort mörkertal så siffran 3000 bör nog ökas.

Ernst A Borg för RealStars