Under Tisdagen hade Angeredsgymnasiet i Göteborg en lika behandlings dag, där olika organisationer föreläste i frågor som engagerar och berör.
RealStars var på plats i ett av klassrummen.
Trafficking, och prostitution, är en fråga som många har åsikter, tankar och känslor i och omkring. Att diskutera sex och övergrepp visar sig vara både intressant, upprörande och viktigt för eleverna.

Under tiden för föreläsningen ställde vi frågan till eleverna;
Vad kan man göra för att förändra i frågan trafficking?
Vi fick många kloka och konkreta svar:

Några av eleverna tyckte att alla borde se filmen Lilja 4-ever för att förstå vilka avskyvärda brott som ligger bakom sexhandeln och på så sätt förstå hur viktig frågan är.
Eleverna såg gärna att det skulle finnas möjlighet att köpa produkter som säljs och där pengarna går till arbetet mot trafficking och för de utsatta. Många efterfrågade ett större engagemang från polisen och från företag.

Att hålla fler föredrag för ungdomar för att påverka och förändra värderingar tyckte många av eleverna också var en viktig del i arbetet mot trafficking.
Avslutningsvis skrev någon med röd penna på tavlan:

EU stiftar samma lag för alla (Sveriges lag) = Minskad efterfrågan = minskad verksamhet = minskad trafficking = högre priser = mindre efterfrågan!

Vi på RealStars ser verkligen fram emot att besöka fler skolor under våren!


/Matilda och Malin for RealStars

RealStars presenterar här det första inlägget ur en miniserie i fyra delar, författad av modevetaren och frilansaren Marina Milojkovic

I modeindustrin, som på många sätt utgör sinnebilden för framgång, lyx och glamour förekommer inte enbart missbruk och osunda skönhetsideal utan även prostitution och sexuella övergrepp.  Som författaren och feministen Sheila Jeffrey konstaterar  finns det en outtalad länk  mellan modeindustrin och prostitution:   

”The sex Industry sells clothes and the fashion Industry sells prostitution and pornography. This results in viewing women just as pleasure objects and toys; this is the first step in converting women into prostitute.” ( Beauty and Misogyny 2005).

Under den nyligen avslutade internationella filmfestivalen i Göteborg visades dokumentären Girl Model av David Redmon och Ashley Sabin, vilken skildrar unga östeuropeiska kvinnor med modelldrömmar. Historien följer trettonåriga Nadja från Novosibirsk som blir “scoutad” av en internationell modellagentur som lovar henne jobb i Tokyo.

Nadja, som aldrig tidigare varit utanför byn och knappt kan ett ord engelska, ger sig ensam iväg till en främmande kontinent med förväntningarna på jobb och en framgångsrik karriär. Väl i Tokyo får hon inga jobb, utom de lättklädda portfoliobilder som agenturen tar. Nadja gråter mest hela tiden och längtar hem. Tillslut blir hon hemskickad utan att ha tjänat några pengar och med en skuld på motsvarande 13000 svenska kronor till agenturen för boende och flygbiljetter. För att kunna betala tillbaka skulden är det inte ovanligt att unga tjejer, som hamnar i Nadjas situation, börjar prostituera sig.


Många unga tjejer drömmer om att bli framgångsrika modeller. För en del unga östeuropeiska kvinnor blir modellyrket en möjlighet att komma bort från fattigdom och knappa förhållanden på landsbygden. Visst finns det framgångssagor om ryska modeller som blivit mångmiljonärer på sitt yrke, men det är långtifrån alla som når dit. Istället blir många utsätta för sexuella övergrepp och utnyttjade av manliga fotografer, agenturägare och andra män. I förhållande till dessa män befinner sig de unga östeuropeiska kvinnorna dessutom i en underlägsen position baserat på kön, klass och etnicitet.  De befinner sig således i en mycket utsatt situation och det finns dessutom en risk att dessa kvinnor blir tvungna att prostituera sig för att betala tillbaka de skulder de drar på sig under utlandsvistelsen. I vissa fall betalar agenturen endast en väg, vilket resulterar i att många tjejer, som blivit lurade på jobb, tvingas till prostitution för att kunna försörja sig. Detta  är något som tystas ner av modell- och modeindustrin.

Enligt den amerikanska modellscouten Ashley Arbaugh som medverkar i Girl Model är det vanligt att modeller även livnär sig på prostitution. Det är inte heller ovanligt att de utmanande och lättklädda portfoliebilder som agenturerna tar på sina unga modeller sprids på nätet och hamnar på tvivelaktiga sajter, menar Ashley. Ashley, som försörjer sig på att förmedla unga östeuropeiska kvinnor till den japanska agenturen ser likväl inte det som problematiskt att flickor, ibland inte äldre än tretton år, utnyttjas för sexuella ändamål.

För att komma till rätta med utnyttjandet av unga östeuropeiska kvinnor krävs att allt fler tar sitt ansvar; såväl modeller som agenturer och modeföretag. Frågan behöver tas upp på den internationella agendan och uppmärksammas. Under New Yorks modevecka för två veckor sedan grundades “the model alliance”, ett slags ”facket” för modeller skapat av de etablerade modellerna Shalom Harlow, Doutzen Kroes, Sara Ziff och Coco Rocha. De vill tillsammans arbeta för modellers rättigheter. De kräver att det ska finnas lönevillkor för modeller samt arbetar för att förhindra ålders-olämpliga bilder. De är alla överens om att modeller idag är allt för unga, betalas för dåligt och saknar juridiskt skydd. Allt fler behöver ta ansvar eller agera och jag hoppas att med hjälp av detta kommer andra också få upp ögonen för problemen.

”The issue of an underage girl working without any kind of mentoring or chaperoning is really critical, because at that age you’re still learning boundaries, you’re still learning how to stand in your right and say No.”

– Shalom Harlow, modell och grundare till ”The Model Alliance”.


/Marina Milojkovic for RealStars

Det Sydafrikanska parlamentet har fortfarande inte godkänt den detaljerade lag om människohandel som togs fram redan 2003. Kritiska röster hävdar gärna att trafficking inte är ett problem i landet, trots återkommande bevis på motsatsen.
Men under 2011 har det skett en utveckling som tycks positiv, även om den sker långsammare än önskat. Ett antal fall av människohandel har lett till åtal i Sydafrikanska domstolar.
Adina dos Santos är ett exempel på ett åtal som lett till en fällande dom.

I juli 2011 dömdes dos Santos till livstids fängelse i Pretoria. Kvinnan hade gjort sig skyldig till att föra med sig tre flickor, mellan 14 och 17 år gamla från Mocambique, och för att ha tvingat flickorna till prostitution från sitt hus i Moreleta, Pretoria. Tack vare en misstänksam granne inledde polisen spaning på huset. Vid tillslaget fann polisen detaljerade anteckningar om kunder och ankomsttider. Dos Santos dömdes till livstid samt ytterligare ett år, för att ha levt på de pengar hon tjänat på flickorna.

Det här är inte det första åtalet som berör människohandel i Sydafrika, men fällande domar är mycket ovanliga. Straffet skiljer sig också nämnvärt från de böter som normalt tilldelats de åtalade.
Sydafrika har fortfarande en lång väg att gå i sitt arbete med människohandel. Debatten är ofta onyanserad och problemet förminskas ofta, gärna baserat på att det saknas statistik om hur omfattande människohandeln är. Bristen på en övergripande lagstiftning med tillräckliga straffsatser är också ett problem, som i sig bidrar till bristen på statistik.
Åtalet mot Adina dos Santos ger ändå hopp om att det finns krafter i Sydafrika som tar människohandeln på allvar, och som strävar i rätt riktning.


/Stella Rössborn

Den fjärde februari i år skrev Svenska Dagbladet om att poliser och forskare med flera ville att den tyska prostitutionslagstiftningen skulle ses över. Axel Dreher, som är professor vid Heidelberguniversitet, uppskattar att den tyska sexköpsmarknaden är 60 gånger större än i länder där sexköp är förbjudet, bland annat Sverige.

Kritiska röster beskriver Tyskland som ”Europas största bordell”, vilket med stor sannolikhet stämmer överens med verkligheten. Det kan bland annat styrkas genom att påpeka att Europas största bordell ligger just i Tyskland, närmare bestämt i Köln.
På bordellen vid namn ”Pascha” arbetar ungefär 120 kvinnor och bordellen har ungefär 1000 sexköpare, varje dag. Detta är en enda bordell, siffrorna för gatuprostitution är ännu högre och än mer skrämmande. Med andra ord är kritiken befogad, Tyskland är med största sannolikhet Europas största bordell.

Lagen som gjorde sexköp lagligt i Tyskland trädde i kraft 2002, argumentet var framförallt att man skulle kunna komma i kontakt med kvinnorna och erbjuda sjukvård och så vidare. Men utfallet blev inte riktigt vad man räknat med. Istället ökade prostitutionen lavinartat och med det ökade även trafficking. I och med en legalisering öppnade man upp för hallickar att driva deras illegala verksamhet helt lagligt. Det har underlättat trafficking samt annan illegal och människofientlig verksamhet, som associeras med prostitution.

Nu har dock sexköpskritiska röster blivit hörda och det har lett till att regeringen i Berlin nu ser över lagstiftningen. Med största sannolikhet kommer det inte bli ett scenario likt Sverige, där sexköp förbjudits, men förhoppningsvis kommer det vidtas åtgärder för att strama åt lagstiftningen. Det som framförallt, enligt mig, behöver göras är att se över kvinnornas situation.


/Ernst Adamsson Borg for RealStars

Läs artikeln i SvD här

Samtidig som den Svenska sexköpslagen debatteras på alla möjliga sätt här hemma så går den på export.

Frankrike är förhoppningsvis på väg att anta en lag som bygger på den svenska modellen. Det uppskattas att cirka 20 000 personer prostituerar sig i Frankrike och cirka 90% av dem är av utländsk härkomst. Frankrike avser att bekräfta den abolitionistsika positonen som antogs redan 1960. Det är speciellt viktigt då prostitutionen tenderar att bre ut sig i Europa.

Prostitutionen är inte ”världens äldsta yrke” utan snarare resultatet av organiserad kriminalitet som handlar med människor, på den punkt verkar det råda stor enighet i de politiska kretsarna.

I början av December 2011 antogs en resolution som helt och hållet inspirerar sig av den Svenska modellen som bedöms vara den mest framgångsrika i syfte att minska både prostitution och sex trafficking.
Straffsatsen föreslås ligga på 3000 Euros och upp till 6 månaders fängelse. Omröstningen av lagen bör äga rum senare under Maj 2012 och efter presidentvalet.

Extra intressant är att det råder en ovanligt mycket stor enighet mellan höger- och vänsterfalangerna. Frågan om sex trafficking och prostitution hanteras inte som en ideologisk- partipolitisk fråga och vi kan bara hoppas att alla politiska falanger här i Sverige följer detta exempel. Andra tar efter Sverige och vi kan göra samma sak.

En utveckling som onekligen bör följas upp.


/Emmanuel för RealStars

Filmfestivalen bjuder inte bara på underhållande filmer från världens alla hörn, utan minst lika intressanta upplevelser finns att tillgå i Lagerhusets lokaler. Nu är jag långt ifrån en filmälskare eller särskilt insatt i filmproduktion, men under seminariet ”Work in progress: Call girl” kunde jag ändå intresserat följa dialogen på scen om hur en av årets mest intressanta (enligt mig) svenska filmer har skapats.

Call girl har premiär i oktober eller november 2012, och är en film som sätter ljus på den bordellhärva som under 70-talet i Sverige väckte stor uppmärksamhet. Utifrån de få, men lite längre, filmklipp vi seminariebesökare fick ta del av verkar det absolut som att både manusskrivare och filmproducent trovärdigt och skrämmande lyckas skildra den smutsiga historien om högt uppsatta politiker och tjänstemän som under 70-talet roade sig med minderåriga prostituerade.

Bordellhärvan uppdagades 1976, då man grep den så kallade bordellmamman Doris Hopp (i filmen spelad av Pernilla August). Hon åtalades för koppleri men hennes kunder, de allra flesta politiker och högt uppsatta tjänstemän i Stockholm, slapp både åtal och domar.
Det som väcker ilska, bara av att tänka på det som utspelade sig, är att betydelsefulla människor i vissa fall verkar kunna få stå utanför lagen. Nu existerade ingen sexköpslag i Sverige under detta glada 70-tal, men det faktum att de allra flesta av de prostituerade var under 18 (några vid tidpunkten bara 14) borde ha tagits med i betänkandet och lett till rättsprocesser.

Förbud mot sex med minderårig, lagar om våldtäkt mot barn under 15 år och utnyttjande av barn i beroendeställning fanns redan då. För när minderåriga flickor säljer sexuella tjänster handlar det inte om försäljning av sexuella tjänster, utan om våld mot barn.

I Call girl kommer vi få följa hur de unga flickorna, alla föräldralösa och med diverse sorgliga bakgrundsberättelser, rekryteras ifrån sitt ungdomshem och lockas in i en värld fylld av lyx, flärd och – unfair sex.

Moderatorn ställde frågan om flickorna under första tillfället de följde med sina kompisar och, den till synes omhuldande och ödmjuka bordellmamman Doris, var medvetna om vad för slags ”arbete” de skulle utföra. På det gav manusskrivaren Marietta von Hausswolff von Baumgarten inte något riktigt svar. Men egentligen spelar det mindre roll.

När det handlar om minderåriga flickor, som dessutom befinner sig i en extra utsatt situation, är det betydelselöst om de tackat Ja till ett erbjudande där de visste de exakta förutsättningarna eller om de tackat Ja för att de blivit ilurade att erbjudandet innebar något annat. Flickorna i filmen är bara 70-talets svar på 2000-talets unga tjejer ifrån Balkan, Baltikum, Asien eller Afrika som lockas till Europa om löften om ett bättre liv men blir indragna i något, som vi i Call girl förstår, omöjligt att ta sig ur.

/Matilda Reiderstedt for RealStars

RealStars fortsätter att spana på Göteborgs filmfestival på filmer som på olika sätt berör frågan om människohandel, prostitution eller Fair Sex. Under måndagskvällen visades dokumentärfilmen Whores’ Glory på Chalmers.

Whores’ Glory är en mycket välgjord, lärorik, svår och deprimerande film om prostitution i tre olika länder: Thailand, Bangladesh och Mexico. Det finns ingen talarröst i filmen utan man ”befinner sig” i tre olika bordellmiljöer, alla tre förfärande på sitt sätt.
Det är en gåta för mig hur man har lyckats komma in och filma allting. Många av de prostituerade kommer till tals under långa stunder, och även flera köpare. Miljöerna visas ingående och filmas skickligt.

Det är intressant att se hur prostitutionsteman finns genomgående i alla miljöer samtidigt som varje kultur sätter sin prägel på alla
dessa företeelser. Hundar och andra djur figurerar då och då i filmen och det är lätt att se liknelserna med de bestialiska förhållandena i bordellmiljöerna.

/Robert Schenck, Nätverket mot Trafficking

Link to Whores’ Glory på Göteborgs internationella filmfestival

Få har väl missat att ljuset kommit till stan – Göteborgs 35:e internationella filmfestival. För en stor och trogen skara cineaster är väntan över och det torftiga videoutbudet kan bytas ut mot 10 dagars sann filmorgie från världens alla hörn.
Att ta del av alla dessa historier och dokumentära inblickar ger alternativa och hoppfulla bilder av hur människor världen över lever sina liv. Bilder som kompletterar och nyanserar.

Kärlek, sex och relationer kan tyckas vara ett uttjatat och förutsägbart filmtema men även här erbjuder filmfestivalen alternativen som senare sällan tyvärr hittar till de ordinarie biograferna. Realstars är ju cyberrymdens oförtrutliga förkämpar för ”rättvis sex” och spännande varianter på denna självklara devis finns att beskåda under veckan. Jag vill här lyfta fram två relationsfilmer som på helt olika sätt skildrar åtrå, könsmakt och konventioner på ett helt annat sätt än vad vi är van att se på vita duken.

Jag börjar med den svenska filmen En gång om året av den långfilms- debuterande regissören Gorki Glasser-Muller. Man får under ett dygn följa ett medelålders par som trots sina starka känslor för varandra under 30 år valt att bara träffas en gång om året. Så långt själva handlingen (gå och se filmen!).
Oförlöst kärlek har ju filmats många gånger förut men det som lyfter denna historia utanför de traditionella ramarna är en skickligt upptrappad dramaturgi som till slut leder till en rätt given utgång. Fram till dess är man som betraktare starkt involverad i parets kamp mellan 30 års försakelse och (naiva) tro på en annorlunda framtid.
Styrkeförhållandet mellan paret utgår inte från kön, ålder eller status utan bottnar i tron på sig själv och kärleken. Ett fräscht grepp av regissören är att välja ett befriande ”ofräscht” kärlekspar – Gunilla Röör och Michalis Koutsogiannakis – vars insatser känns klockrent närvarande och baggemässiga.

Det andra mer lättsamma exemplet är den franska filmen The art of love. Fransmännen är ju mästare i denna genre och här har de verkligen fått till det.
Vi får följa några vitt skilda par som har hämmade/svårtyglade känslor som gemensam nämnare.
I nästan samtliga fall är det kvinnan i dessa relationer som försöker lösa den låsta situationen genom mycket okonventionella metoder. Lösningarna ska vara för bådas bästa men utgår i första hand från hennes behov. Att låta kvinnorna framstå som den styrande och beräknande parten och mannen som den motvilligt accepterande gör att filmen känns mycket roligare (och mer verklighetstrogen?) ur ett könsmakts- perspektiv. Lägg till en vass dialog, underbara skådespelare och massa sköna franska manér och du får en riktig ”må bra-film”.

Jag kände att jag behövde se just dessa två filmer efter att nyligen djupanalyserat Lilja4ever med mina gymnasieelever – en film som knappast behöver någon närmare presentation för alla Realstars-vänner.
Ni som haft en trög filmstart på veckan vill jag uppmana att ta sig ner till Järntorget – det finns många guldkorn kvar att plocka!

Torbjörn Johansson/Angeredsgymnasiet